Om ni har tappat bort mobilnumret till någon i familjen Eriksson och vill åka och leta efter dem. Då är säkraste tipset någon dragracingbana i Svealandsområdet eller ett garage i närheten, för det är där de oftast hänger.
Intresset är en familjeangelägenhet, där i alla fall två av fyra systrar kör dragracing. Förrutom Agnes som är 16 år så åker även lillasyster Ella som är 14. Och mycket tid och pengar går åt till dragracingen. Under sommarhalvåret så är det tävlingshelger med resa mat och boende och under vinterhalvåret ska bilarna uppgraderas, målas eller så ska det helt enkelt köpas in en ny bil.
Till nästa säsong ska bilarna målas om, så det är redan full fart med att riva bilarna i SHRA:s garage där jag träffar Agnes och hennes stolte far Hans Eriksson. Jag inser snabbt att det är ett intresse som kostar ganska mycket pengar, hur mycket de lägger ner vill Hans inte berätta, men han är tacksam för sponsorer och kompisar som är med och bidrager på ett eller annat sätt. Några stora prispengar är det än så länge inte tal om heller.
– Det mesta som jag vunnit vid en tävling är trehundra kronor, säger Agnes.
Då kan ändå Agnes ändå se tillbaka på en framgångsrik säsong där hon med en imponerande jämnhet tog hem slutsegern totalt i Svealandscupen i dragracing. Agnes tävlar i en klass som heter Stock och hon gjorde sin blott andra säsong. Svealandscupen består av fem deltävlingar och det var totalsegern som gick till Agnes. Som bäst kom Agnes tvåa i en deltävling, men det var på grund av sin jämnhet som gjorde att hon plockade poäng i alla deltävlingar som poängen räckte till slutsegern i kamp med ca 35 medtävlare.
Det krävs nog en tjej utöver det vanliga för att klättra in i den trånga sittbrunnen på dragstern och köra så snabbt det går de 201 metrarna som Agnes kör. Men det är hela fem stycken tjejer i klubben SHRA Lindesberg berättar Agnes för en förvånad sportreporter.
– Det är farten som är tjusningen och det roliga svarar Agnes snabbt på frågan om varför hon håller på.
Men det är en till sak som lyser igenom det både Agnes och Hans berättar och som driver Hans att stå i SHRA:s garage och meka när vintern ligger tung utanför.
– Alla som kör har alltid glada miner och stöttar varandra oavsett vem som vinner, säger Agnes.
Hans är inte sen att stämma in. – Vi som åker runt och tävlar är som ett resande cirkussällskap, det är en jättebra gemenskap och man ställer upp för varandra, hjälper till och lånar ut grejor till den som behöver.