Äntligen måndag, kanske inte alla tänker. Men ikväll var det Äntligen Måndag tillsammans med ett gäng från Kulturskolan. Gruppen som består av högstadie- och gymnasieelever bjöd in till ett sprudlande och varierande musikcafé.
Äntligen Måndag kallar sig gruppen på Kulturskolan som repar och övar på måndagskvällarna. Det är ett gäng bestående av högstadie- och gymnasieelever som antingen sjunger eller spelar något instrument, eller helt enkelt både och.
– Mina elever går först till mig och har sånglektion och tränar solosång. Sedan fikar vi alla tillsammans. Sedan får man gå och sjunga i bandet, sjunga eller spela. Det finns en rockgrupp också med lärare så man kan få lära sig att spela i band. Man kan spela alltifrån gitarr och klassiskt piano och sedan sätter vi ihop olika ensemblen, säger Lisa Pettersson, sånglärare vid Kulturskolan Garnalia.
Äntligen Måndag är en satsning för de äldre eleverna, och förutom att sjunga och spela, är det också fokus på att lära känna varandra och träffa kompisar.
– Flera är intresserade av estetiska programmet, och här lär dem känna varandra redan innan och blir en i gänget och slipper då komma som ny. Hit är alla välkomna. Det finns dem som bara gått en termin, vissa bara två månader på sitt instrument. Några väljer idag att bara lyssna men alla erbjuds möjligheten att vara med. Vi har även mindre konserter för de som inte vill stå inför en så stor publik, berättar Lisa.
Och den här måndagskvällen hade man planerat och bjudit in till ett mysigt musikcafé. Det fanns möjlighet att köpa fika och slå sig ner för att lyssna på flera olika framträdanden. Det fyller på med folk och in i det sista får man leta reda på fler stolar i skrymslen och vrår. Alla får sitta och värmen kommer på köpet.
– Det kom fler än vi trodde. Men alla klappade lika mycket för alla, det peppar ordentligt. Det är skitkul det här, jättejätteroligt, vi är superstolta över alla eleverna som utvecklas så snabbt, berömmer Lisa efter caféet.
Ungdom efter ungdom intar scenen, både tjejer och killar. Man varvar pianospel med sång för att sedan fortsätta med banden. Publiken uppmanas att under tiden, trots att man spelar och sjunger, gå och köpa fika och de små barnen, de behöver inte alls sitta still och vara tysta. Trots det sitter man still och tyst och låter sig hänföras av elevernas program.
Tea Detlofsson är femton år och går i nionde klass. Hon både spelar piano och sjunger, något hon låter publiken bli varse om. Tea inleder sina framträdanden med att spela ”Wilmas sång” på piano, och fortsätter sedan en stund senare med att sjunga ”Illusionist”. Hon har sjungit och spelat sedan fyran och hon trivs med att ha en plats på scenen.
– Det är roligt men pirrigt, nervöst. Efteråt är det jätteroligt och skönt, konstaterar hon efter att ha sjungit.

Tea Detlofsson både sjunger och spelar piano.
För Tea får piano och sång en delad första plats, det går inte att välja vilket som är bäst.
– Det är lika roligt. Det är bra att jag kan spela också så jag kan kombinera med sången. När jag spelar hemma är det lättare också eftersom jag då kan kompa mig själv. Men det är lika roligt men på jätteolika sätt!
På första advent, den 30 november, blir det julstämning i Lindesberg. Inte minst på Kristinaskolans gård, där Lindesbergs Fastigheter bjuder in till julmarknad för första gången.
– Den här gården, den här fina entrén till Lindesberg – den vill vi ju utnyttja, så vi hakar på skyltsöndagen, säger Ann-Louise Hytter.
Redan som ung fick Markus Virta chansen att stå på scen – tack vare de farser som Lindesbergs revymakare Stefan Jansson skrev och satte upp. Där och då väcktes ett starkt intresse som snabbt skulle växa till en djup och varaktig passion. Med åren har han nu etablerat sig som ett välkänt namn inom musikalvärlden och är just nu aktuell aktuell med den stjärnspäckade musikalen Dear Evan Hansen, som spelas för andra gången på Intiman i Stockholm – med artister som Clara Henry, Martin Stokke Mathiesen och nytillskottet Emil Henrohn.
– Det är så kul när man upptäcker att ”du är ju ljuvlig” – och så var det verkligen med Emil Henrohn. Det var ”a match made in heaven”, skrattar Markus Virta.
För bara två månader sedan var arenarestaurangen bara ett tomt skal, nu är den nyrenoverad, fylld med nya upplevelser, redo att ta emot sina första gäster. På fredagskvällen är det premiäröppning för Main Event i Lindesberg.
– Det känns bra, hela helgen är vi fullbokade, säger Jesper Johansson glatt.
I denna veckas fotokrönika tänkte jag skriva och visa lite bilder från ett efterlängtat möte som jag fick ute i skogen för ett tag sedan, men först till någonting mindre roligt. För några dagar sedan så läste jag något väldigt tragiskt och oroväckande. Var femte år uppdateras rödlistan, en lista som visar fågelarters risk att dö ut i landet, nu finns ett nytt och uppdaterat förslag för rödlistan och för mig som älskar fåglar och speciellt ugglor så blir jag bara ledsen och arg. I Sverige är ugglor hårt drabbade. Två arter av ugglor, fjälluggla och tornuggla, klassas nu som utdöda i Sverige. Ytterligare tre arter ugglor, hökuggla, pärluggla och hornuggla får sämre status. Minskad gnagartillgång i ett varmare klimat är två viktiga orsaker.
För ungefär två år sedan öppnade Gantulga Bat-Ulzii sin japanska sushirestaurang, Nagomi, i Lindesberg. Sedan dess har kundkretsen ständigt ökat, och man kände att lokalen började bli för liten. Imorgon fredag öppnar man i sin helt nyrenoverade lokal, bara ett stenkast bort från den gamla.
– Det blir roligt, det är mycket jobb, men det blir bra, säger Gantulga.
Stämningen är varm och välkomnande på Hillstreet – det skrattas och kramas. På bänken står en kaka redo att skäras upp och kaffebryggaren ger ifrån sig de sista slurpande ljuden – ett tydligt tecken på att kvällens språkcafé snart ska börja. Snart diskuteras allt mellan himmel och jord. Hur har helgen varit? Händer det något roligt i veckan? Heter det en eller ett Silviakaka?
– Det är inte bara för dem som vill lära sig svenska, utan för alla som vill träffa människor, umgås och kanske hitta nya vänner, förklarar initiativtagaren Anwar Ghoubari från Wemake.
Under söndagen gick Noraborna till valurnorna för att avlägga sin röst på hur man ställer sig i frågan om vindkraftsetableing i Älgfallet. Utfallet blev ett solklart nej, med 61 procent av rösterna. Frågan ska nu vidare till kommunfullmäktige.
SLUTREPLIK: Det är naturligt att det finns oro när ens närmiljön påverkas. När stora beslut ska fattas nära där vi bor, ska vi förstås både ställa frågor och kräva tydliga svar. Samtidigt är det viktigt att diskussionen vilar på fakta och på hur våra kommuner faktiskt påverkas framöver.