Äntligen måndag, kanske inte alla tänker. Men ikväll var det Äntligen Måndag tillsammans med ett gäng från Kulturskolan. Gruppen som består av högstadie- och gymnasieelever bjöd in till ett sprudlande och varierande musikcafé.
Äntligen Måndag kallar sig gruppen på Kulturskolan som repar och övar på måndagskvällarna. Det är ett gäng bestående av högstadie- och gymnasieelever som antingen sjunger eller spelar något instrument, eller helt enkelt både och.
– Mina elever går först till mig och har sånglektion och tränar solosång. Sedan fikar vi alla tillsammans. Sedan får man gå och sjunga i bandet, sjunga eller spela. Det finns en rockgrupp också med lärare så man kan få lära sig att spela i band. Man kan spela alltifrån gitarr och klassiskt piano och sedan sätter vi ihop olika ensemblen, säger Lisa Pettersson, sånglärare vid Kulturskolan Garnalia.
Äntligen Måndag är en satsning för de äldre eleverna, och förutom att sjunga och spela, är det också fokus på att lära känna varandra och träffa kompisar.
– Flera är intresserade av estetiska programmet, och här lär dem känna varandra redan innan och blir en i gänget och slipper då komma som ny. Hit är alla välkomna. Det finns dem som bara gått en termin, vissa bara två månader på sitt instrument. Några väljer idag att bara lyssna men alla erbjuds möjligheten att vara med. Vi har även mindre konserter för de som inte vill stå inför en så stor publik, berättar Lisa.
Och den här måndagskvällen hade man planerat och bjudit in till ett mysigt musikcafé. Det fanns möjlighet att köpa fika och slå sig ner för att lyssna på flera olika framträdanden. Det fyller på med folk och in i det sista får man leta reda på fler stolar i skrymslen och vrår. Alla får sitta och värmen kommer på köpet.
– Det kom fler än vi trodde. Men alla klappade lika mycket för alla, det peppar ordentligt. Det är skitkul det här, jättejätteroligt, vi är superstolta över alla eleverna som utvecklas så snabbt, berömmer Lisa efter caféet.
Ungdom efter ungdom intar scenen, både tjejer och killar. Man varvar pianospel med sång för att sedan fortsätta med banden. Publiken uppmanas att under tiden, trots att man spelar och sjunger, gå och köpa fika och de små barnen, de behöver inte alls sitta still och vara tysta. Trots det sitter man still och tyst och låter sig hänföras av elevernas program.
Tea Detlofsson är femton år och går i nionde klass. Hon både spelar piano och sjunger, något hon låter publiken bli varse om. Tea inleder sina framträdanden med att spela ”Wilmas sång” på piano, och fortsätter sedan en stund senare med att sjunga ”Illusionist”. Hon har sjungit och spelat sedan fyran och hon trivs med att ha en plats på scenen.
– Det är roligt men pirrigt, nervöst. Efteråt är det jätteroligt och skönt, konstaterar hon efter att ha sjungit.
Tea Detlofsson både sjunger och spelar piano.
För Tea får piano och sång en delad första plats, det går inte att välja vilket som är bäst.
– Det är lika roligt. Det är bra att jag kan spela också så jag kan kombinera med sången. När jag spelar hemma är det lättare också eftersom jag då kan kompa mig själv. Men det är lika roligt men på jätteolika sätt!
Visa hela artikeln
Vilka sötnosar! Här är den fyrbenta bildparaden för Rosa Bandet 
