En mängd amerikaner strömmar in i svenska volleybollen varje år. För vissa blir det endast en kort vistelse men för andra, som Marjorie Giordano, så blir den betydligt längre. Hela grunden till den amerikanska volleybollkulturen ligger i collegeidrotten och det är dags att vi lär oss av den.
Man säger att allt är större i USA. Detta stämmer självfallet inte helt och hållet då människorna överhuvudtaget är mindre i USA än i Sverige, men då är ju svenskar ett av världens längsta folk också. Men det mesta är nog större i USA och när det kommer till volleyboll så är det inget tvivel. Många menar på att volleyboll är en av USA:s topp fem största damidrotter.
Det är intressant att volleybollen kan ha blivit så populär då det inte finns någon professionell amerikansk volleybolliga. Men man ska inte blanda ihop det amerikanska idrottssystemet med det svenska. En idrott utan professionell liga skulle ha svårt att överleva i Sverige då det inte skulle finnas samma drivkraft eller möjlighet för alla vinnarskallar att nå högst. I USA är däremot amatöridrotten helt enorm tack vare collegesporterna. Det finns idag över 300 stycken universitet som har volleybollag endast i den första divisionen. Sedan finns det två divisioner till med ännu fler lag.
Det är dock inte helt korrekt att kalla den amerikanska universitetsidrotten för amatöridrott. Spelarna får visserligen ingen lön men i de största lagen blir spelarna tilldelade fulla stipendier som täcker alla deras studiekostnader. Kostnader som kan bli helt galet höga i USA. För många amerikanska tonåringar är det idrottsstipendium eller ingen universitetsutbildning alls som gäller. Detta gör även att lagen och tränarna kan driva på eleverna till betydligt hårdare träning i jämförelse med Sverige. Konkurrensen är hård och det är mer av en ”var för sig”-mentalitet.
Men det är den tuffa delen och lite av baksidan av den amerikanska collegeidrotten. Det finns även en spektakulär sida som vem som helst som åker till USA inte kan missa. Den sida som gör att alla, och då menar jag verkligen alla, från nyfött spädbarn till ranglande pensionär, har merchandise med sitt favorituniversitets logga på. Den sida som fyller arenor med över 50 000 fans på läktarna. Den sida som gör att alla amerikaner är helt sålda på idrott. För det finns inga i världens som kan promota sport som amerikanerna.
Jag som följer alla FIVB:s event året om känner väl till kommentatorerna de brukar använda. Vanligtvis är det tre britter som kommenterar i princip alla matcher men ibland kliver Mr. Paul Sunderland in. För de flesta av er betyder namnet ingenting men för den mest inbitna volleybollfantasten så innebär namnet Paul Sunderland att man sitter i soffan med alla muskler på helspänn framför en volleybollfinal.
Här kommer vi lite in på det jag talat om i tidigare krönikor. Idrott handlar om publiken och inga gör idrotten så publikvänlig som amerikanerna. Det finns en anledning till att baseball kallas för ”America’s passtime”, det intresserar alla trots att de flesta inte ens kan reglerna. Idrott i USA är statistik och analyser in i det sista. Man kan få veta allt om spelarna från hur bra de varit i de senast matcherna till vem som klipper deras mammas hår. Idrott i USA är idolisering. Varje spelare är unik, har egenskaper som gör dem bäst i världen och ett dödande smeknamn. Idrott i USA är underhållning och show på ett sätt som inga andra kan få till.
Varje år kommer det ett dussin amerikanska tränare och spelare till Elitserien som alla varit en del av collegevolleybollen. De senaste åren är det även en hel del svenska spelare som sökt sig till amerikanska universitet just för att spela volleyboll. Det är dags att vi lyssnar på dessa och utvecklar vår egen idrottskultur. Så att även Elitserien kan bli en riktigt volleybollshow.
Visa hela artikeln
LIF Lindesberg stänger serien med kross 
