Vad händer när en turnébuss, fylld av artister såsom Carola, Nanne Grönwall och Linda Bengtzing, går sönder utanför Lindesberg? Artisterna blir självfallet hungriga och i väntan på Bosse Bildoktor som ska anlända för att laga bussen, ger de sig ut på jakt efter pizza. En ovanlig dag i Lindesberg, en varm och vacker uppsättning av gruppen Lindesbergs Stjärnor.
En ovanlig dag i Lindesberg blev det verkligen när Lindesbergs Stjärnor under sin föreställning iscensatte det fenomen att en turnébuss brakar samman utanför stan. Föreställningen var engagerad och vacker, till bredden fylld av humor och kärlek. Sången stod i centrum och det var modiga skådespelare som tog ton, det är långtifrån alla som vågar ställa sig framför ett fullsatt Folkets hus och sjunga ”Främling”. Men nervositeten hos stjärnorna varierar. Anna Gustafsson, till exempel, sjöng solo till gitarrspel.
– Det gick bra, jag var inte nervös, berättar hon.
Inte heller Per-Erik Wester kände av några scennerver.
– Jag var Sten-Åke Cederhök och nej, jag var inte nervös, bra va!? Vi har tränat mycket.
Ingrid Mannby spelade rollen som pizzabagare tillsammans med kollegan Maja Lundin. Två pizzabagare som upprepade gånger får in beställningar från artisterna med ingredienser som de inte har hemma. Och då blir man förstås tvungen att gå till ICA och handla sådant som räkor och köttfärs, allt för att tillmötesgå Carola och Linda Bengtzing vad de nu än önskar.
– Det var lite pirrigt faktiskt, men roligt också. Igår var min syster här och tittade så då var det extra pirrigt, berättar Ingrid.
Ingrid har varit med flera gånger förut när Lindesbergs Stjärnor satt upp föreställning, men det är lika nervöst varje gång. Men glädjen i det hela övervinner den nervkittlande biten.
– Det är roligt när man väl fixar något, alltihopa är kul, konstaterar Ingrid nöjt.
Susanne Blomquist fick den ärofyllda rollen som Carola, en roll som hon gick in i till hundratio procent och gjorde vad som krävdes.
– Jag har färgat håret, så nu är jag Carola. Allt möjligt är roligt. Jag har övat hemma många gånger. Det var inte nervöst, jag har varit med många gånger, säger Susanne som är iklädd en röd, vacker sammetsklänning.
Patrik Ljungberg, som i den här föreställningen spelar sig själv, sjunger Leonard Cohens ”Halleluja” tillsammans med Jesper Hugosson. Rickard Jansson, också känd idag som Nanne Grönwall, bjuder på en fantastisk inlevelse iklädd ett brunt hårsvall och figursydd klänning. Med sin entusiasm får han, eller i det här fallet Nanne, publiken att applådera i takt med musiken. Lindesbergs Stjärnor leds av regissören och dramapedagogen Stefan Jansson, och tillsammans med honom även Christel Bjunge, Annalena Persson och Johan Wennman. Efter de här två föreställningarna säger Stefan Jansson:
– Det har varit fantastiskt bra. Igår var det nästan fullsatt, till och med på läktaren, det var 230 personer här och tittade. Jag har haft gruppen sedan 2010 och jag har märkt att det ökat på med mer och mer publik, det är imponerande!
På första advent, den 30 november, blir det julstämning i Lindesberg. Inte minst på Kristinaskolans gård, där Lindesbergs Fastigheter bjuder in till julmarknad för första gången.
– Den här gården, den här fina entrén till Lindesberg – den vill vi ju utnyttja, så vi hakar på skyltsöndagen, säger Ann-Louise Hytter.
Redan som ung fick Markus Virta chansen att stå på scen – tack vare de farser som Lindesbergs revymakare Stefan Jansson skrev och satte upp. Där och då väcktes ett starkt intresse som snabbt skulle växa till en djup och varaktig passion. Med åren har han nu etablerat sig som ett välkänt namn inom musikalvärlden och är just nu aktuell aktuell med den stjärnspäckade musikalen Dear Evan Hansen, som spelas för andra gången på Intiman i Stockholm – med artister som Clara Henry, Martin Stokke Mathiesen och nytillskottet Emil Henrohn.
– Det är så kul när man upptäcker att ”du är ju ljuvlig” – och så var det verkligen med Emil Henrohn. Det var ”a match made in heaven”, skrattar Markus Virta.
För bara två månader sedan var arenarestaurangen bara ett tomt skal, nu är den nyrenoverad, fylld med nya upplevelser, redo att ta emot sina första gäster. På fredagskvällen är det premiäröppning för Main Event i Lindesberg.
– Det känns bra, hela helgen är vi fullbokade, säger Jesper Johansson glatt.
I denna veckas fotokrönika tänkte jag skriva och visa lite bilder från ett efterlängtat möte som jag fick ute i skogen för ett tag sedan, men först till någonting mindre roligt. För några dagar sedan så läste jag något väldigt tragiskt och oroväckande. Var femte år uppdateras rödlistan, en lista som visar fågelarters risk att dö ut i landet, nu finns ett nytt och uppdaterat förslag för rödlistan och för mig som älskar fåglar och speciellt ugglor så blir jag bara ledsen och arg. I Sverige är ugglor hårt drabbade. Två arter av ugglor, fjälluggla och tornuggla, klassas nu som utdöda i Sverige. Ytterligare tre arter ugglor, hökuggla, pärluggla och hornuggla får sämre status. Minskad gnagartillgång i ett varmare klimat är två viktiga orsaker.
För ungefär två år sedan öppnade Gantulga Bat-Ulzii sin japanska sushirestaurang, Nagomi, i Lindesberg. Sedan dess har kundkretsen ständigt ökat, och man kände att lokalen började bli för liten. Imorgon fredag öppnar man i sin helt nyrenoverade lokal, bara ett stenkast bort från den gamla.
– Det blir roligt, det är mycket jobb, men det blir bra, säger Gantulga.
Stämningen är varm och välkomnande på Hillstreet – det skrattas och kramas. På bänken står en kaka redo att skäras upp och kaffebryggaren ger ifrån sig de sista slurpande ljuden – ett tydligt tecken på att kvällens språkcafé snart ska börja. Snart diskuteras allt mellan himmel och jord. Hur har helgen varit? Händer det något roligt i veckan? Heter det en eller ett Silviakaka?
– Det är inte bara för dem som vill lära sig svenska, utan för alla som vill träffa människor, umgås och kanske hitta nya vänner, förklarar initiativtagaren Anwar Ghoubari från Wemake.
Under söndagen gick Noraborna till valurnorna för att avlägga sin röst på hur man ställer sig i frågan om vindkraftsetableing i Älgfallet. Utfallet blev ett solklart nej, med 61 procent av rösterna. Frågan ska nu vidare till kommunfullmäktige.
SLUTREPLIK: Det är naturligt att det finns oro när ens närmiljön påverkas. När stora beslut ska fattas nära där vi bor, ska vi förstås både ställa frågor och kräva tydliga svar. Samtidigt är det viktigt att diskussionen vilar på fakta och på hur våra kommuner faktiskt påverkas framöver.