DEBATT: ”Arbetsförmedlingen saknar existensberättigande”

Låt oss börja med tanken på att Arbetsförmedlingen har en årlig budget på osannolika 77 miljarder kronor. I jämförelse har svenska polisen en årlig budget på 21 miljarder. År 2018 rapporterades det att endast 1,5% av alla nyanställningar i Sverige var förmedlade via Arbetsförmedlingen. Det motsvarar cirka 23 000 jobb. Alltså 1,6 förmedlade jobb/anställd/år eller 3,3 miljoner kronor/förmedlad anställning. Jag låter siffrorna tala för sig själva.

Somliga hävdar att det stora problemet är att det inte gjorts tillräckligt stora investeringar i den digitala delen av Arbetsförmedlingen. Faktum är att Arbetsförmedlingen redan gjort en storsatsning på det digitala. Bland annat år 2015 när man bestämde sig för att utveckla tjänsten ”jobskills.se”. Tre år och 90 miljoner kronor senare stod siten klar med bland annat 100 heltidsanställda ”inspiratörer” som skulle sprida användningen av tjänsten. I juli 2018 hade 30 000 CV:n laddats upp vilket motsvarar cirka 2 st per vecka/anställd ”inspiratör”. Men det kanske största problemet med denna tjänst var att knappt några arbetsgivare alls hade anslutit sig då man glömde bort att involvera arbetsgivare i processen när tjänsten togs fram.

Tjänsten stängdes tillfälligt ner i Maj 2018 då det fanns en del oklarheter med hur vida den var kompatibel med den nya GDPR-lagstiftningen. Den lanserades återigen men denna gång utan namn, ålder, kön, telefonnummer eller email-adresser tillgängliga för arbetsgivare. Det är ännu oklart hur vida denna tjänst har förmedlat några jobb över huvud taget.

Tillsammans med Försäkringskassan redovisade dessutom Arbetsförmedlingen kostnader på 181 miljoner kronor i satsningar på IT-projekt som lagts ner innan de ens lanserats. Så att hävda att för lite pengar satsats på det digitala är fel. Undersökningar har även visat att 85% av svenska företag undviker Arbetsförmedlingen på grund av det dåliga underlaget och att det helt enkelt är för krångligt att använda deras tjänster.

Arbetsförmedlingen fungerar endast som en fälla för arbetslösa som tror att tid spenderad framför en skärm på något av deras kontor ger dem jobb istället för att proaktivt själva söka upp arbetsgivare vilket är en egenskap de allra flesta arbetsgivare efterfrågar. En myndighet med budget på 77 miljarder kronor per år som inte ens lyckas förmedla två anställningar per egen anställd per år saknar existensberättigande. De slösar inte bara med skattepengar utan skadar även de arbetssökande som tror att vägen via Arbetsförmedlingen är rätt väg att gå.

Dock är det för tidigt att glädjas över någonting. Troligtvis kommer den nuvarande regeringen tillsammans med C och L inte komma med någon bättre lösning än att ”privatisera” branschen med företag som lever på statliga bidrag. Företag som, som bäst kanske funkar något bättre än Arbetsförmedlingen men utan riktiga incitament att faktiskt förmedla jobb. Svaret ligger hör och häpna i att inte göra någonting! Inga statliga arbetsförmedlingar, inga bidrag till låtsasföretag som ska förmedla jobb, inga program för att folk ska bli anställda och inga långa regelverk för arbetsförmedlare. Det finns tro det eller ej en ömsesidig vilja från både arbetsgivare och arbetstagare att hitta en mötesplats! LinkedIn, Indeed, Jobbsafari är några lysande exempel på att det är fullt möjligt för arbetsgivare och arbetstagare att mötas helt utan hjälp av en politiker.

Att värna om arbetsförmedlingens existens är inte bara ett bevis på bristande respekt för skattepengar utan också ett bevis på den bristande tilltro man har till arbetstagare och arbetsgivare. 98,5% av alla jobb förmedlas utan hjälp av en myndighet som bränner mer pengar än Makedoniens totala statsbudget och att sedan be de som skapat denna katastrof reda ut den är som att be om mer elände. Dags att lägga ner Arbetsförmedlingen och låta människors vilja att skaffa sig ett jobb göra jobbet.

Medans du läst denna text har Arbetsförmedlingen kostat oss 732 000 kronor.

/Anonym
Lindesberg 14/3 2019