”Det finns inga genvägar till det perfekta…”

Det ironiska med det hela är att Svensk Volleybolls Facebook-omröstning trodde mer på EVS än vad tränarna gjorde. Egentligen säger det nog mer om storleksskillnaden mellan Engelholms och Hylte/Halmstads supporterbas än vad det säger om svenska folkets kunskap om volleyboll i jämförelse med elitserietränarnas. Rent logiskt kan man tänka sig att folk skulle kolla på lagens trupper, se att Hylte/Halmstads spelare har betydligt fler meriter och därmed gissa på att dom tar hem guldet. Vilket med all trolighet är exakt hur tränarna resonerade. Men man kan också tycka att Elitseriens mest inbitna vid detta laget borde lärt sig att papperet inte säger allt och att det inte är laget som är bäst i september utan dom som är bäst i april som tar. Att Engelholm skulle dominera serien redan från början hade jag inte tippat men att dom skulle få utnämna sig mästare i slutändan satte jag mina pengar på redan innan säsongens första match.

Det ligger något väldigt klyschigt och amerikanskt i att säga att allt handlar om hårt arbete.  Kevin Durant, en av basketens och världsidrottens största ska ha sagt att “Hard work beats talent when talent fails to work hard”. Helt klart klyschigt och amerikanskt men också väldigt sant. För dom av er som inte vet vem Kevin Durant är eller vill ha något mer svenskt så kan jag hänvisa till Dennis-paketet. För ingen har någonsin sagt det tydligare än Farbror Barbro själv ”Det finns inga genvägar fram till det perfekta ljudet”. Det pratas mycket om att volleyboll bara handlar om längd och räckhöjd och alla är ute efter dom längsta ungdomarna då dom ska ha mest potential. Trots detta så hade Engelholm en fyra cm kortare startsexa med en tio cm längre räckvidd. Det finns inte heller några genvägar till den perfekta volleybollspelaren men det verkar som att PA-paketet ”… är ett steg i rätt riktning det”. EVS har skapat en kultur som präglas om hårt arbete. Ett tydligt exempel är antalet bollar i finalmatcherna som går i marken på Engelholms planhalva utan att någon spelare slänger sig på backen i jämförelse med antalet som går i Hylte/Halmstads utan att någon slänger sig.

Varje år blir jag imponerad av framstegen som Engelholms svenska spelare gör. Denna säsong är det främst Fanny Andersson, Isabelle Kuné och Julia Axelsson som verkligen etablerat sig som toppspelare i serien.  Förra året var det Tanja Sjöblom och innan dess dom två Haak-systrarna. Varje år diskuteras mängden utländska spelare i Elitserien och det finns argument för både att höja och sänka antalet tillåtna utlänningar på plan. När det står 20 spelare som är beredda att göra allt för att bli världsspelare och knackar på alla tio elitserieklubbars dörrar så tycker jag att man kan diskutera en ytterligare sänkning av antalet utlänningar för att gynna svenska spelares utveckling. Men just nu behövs förstärkningen för att kompensera för spelarbristen och klubbarna borde istället lägga allt sitt krut på att utveckla sina svenska spelare. Jag har tidigare påstått att laget med bästa svenska spelare vinner guldet, då alla lag kan köpa in ungefär likvärdiga utlänningar. Efter denna säsong reviderar jag mitt påstående. Det lag vars svenska och utländska spelare kompletterar varandra bäst vinner.