Elektroniska toner i trädgården

I Eva Erbenius trädgård kryllar det av musiker och tonsättare från EMS, Elektronmusikstudion. Man håller på att förbereda inför eftermiddagens tvåtimmarlånga konsert.

– Vi är inne på fjärde spelgången, berättar Eva Erbenius och tillägger att det också är det sista speltillfället. Dessförinnan har man varit i Mon, Falun och Hedemora.

Men det regniga vädret som drog in höll på att ställa till det ordentligt.
– Vi var nästan på väg att ställa in, vi blev faktiskt rätt missmodiga, men nu blir det dunkande och sprängande stereo, ler Eva.

– Vi börjar få upp tak, men det blev mycket mer apparater än vad vi trodde.

Torbjörn Bellind och Sören Runolf är två av de tolv som har fullt upp med att förbereda. Allt ska kopplas rätt och allt ljud ska fungera. Det ser inte alls lätt ut med alla olika kablar som ska åt olika håll, men Sören intygar:
– Det är som med allt annat, man lär sig.

Innan Sören började med den här typen av musik spelade han bland annat piano och elgitarr.
– Man känner sig nyfiken att testa fler grejer, så jag tycker att det faller sig naturligt. Man blir nyfiken på andra sorters musik, berättar Sören.

Torbjörn halkade in på det här genom sin start för flertalet år sedan, som bildkonstnär. Han verkade då som ljudinstallatör i konsthallar och han tyckte att ljuden tog över konsten.
– Jag kom in från det hållet, började med ljudinstallationer som sedan blev kompositioner och improviserad musik, så på den vägen är det, säger Torbjörn och fortsätter:

– Jag tycker om hårdvara och gammal teknik, det är väldigt taktilt. Man kan använda händerna och det är roligare än att använda dator, såhär får man använda både händerna och hjärnan.

Även Torbjörn och Sören var oroliga för regnet som tidigare föll, och Torbjörn konstaterar:
– Det är ömtåliga grejer, det här.

Anna-Karin Brus kommer farandes med något som ser ut att vara en stor klump is, på god väg att smälta ner. Hon stannar upp för att berätta vad det är som hon håller på med.
– Här i är det en kontaktmick frusen i is. Sedan har vi en hydrofon som kokar i vatten. Hot N Cold heter vårt stycke, förklarar hon.

– Men nu måste jag lägga den här i frysen så den är riktigt kall till sedan!

Det fyller på med gäster på Evas Kullen, ett bostadshus som hon bott i sedan 1984, och som ligger placerat på just en kulle. Besökarna har med sig klappstolar som de fäller ut och slår sig ned i, i den mysiga trädgården. Eva inleder kvällen:
– Det var för tio år sedan som jag kom på att jag ville hålla på med elektronisk musik, man fick spela vad man ville istället för att försöka komma överens med sina orkesterkompisar. Vi är ungefär 100 stycken i landet som håller på.

Sedan får gästerna höra Evas ”En vanlig Bergman, tack”, ett stycke hon spelade in dagen efter hans död. Och sedan är den elektroniska konserten i rullning.