När man är ute och fotograferar så är det lätt att man endast stannar upp vid de där självklara motiven. Säg exempelvis att jag får se en fin fågel. De första många skulle tänka är nog att just ta ett kort på bara fågeln. Jag har under de senaste åren börjat tänka annorlunda.
Jag skulle ju också fota den fina fågeln, men jag skulle först och främst försöka få med lite av miljön runt denna fågel eller kanske försöka fota någon specifik detalj hos fågeln istället för att direkt välja den vanliga positioneringen av fågeln mitt i bilden.
För två veckor sedan så besökte jag ett naturreservat som för mig var helt nytt. Jag har åkt där några gånger och det finns en specifik plats i reservatet som jag väntat på att få fotografera – men det där perfekta ljuset har lyst med sin frånvaro. Tills nu! Nu var det äntligen ett bra fotoljus, med tyvärr blev det inte som jag hade tänkt mig. Ljuset var bra men de olika vinklarna som jag fotade ifrån var inte som jag hade hoppats på.
Jag gick tillbaka mot bilen och kommer till en liten nedförsbacke och jag tittade lite fort till min vänstra sida och på bara några sekunder så såg jag en scen som jag bara var tvungen att fånga på bild. Det var klurigt då jag stod mitt i en nedförsbacke och att det var ett elstängsel mellan mig och den scen som jag skulle fånga på bild. Som tur är så har jag ett väldigt flexibelt stativ som verkligen är som gjort för scenarion som detta. Stativet och kameran var rätt inställda och nu fanns bara ett problem kvar: Elstängslet.
Det var tur att det jag ville fånga på bild var lite längre bort, så jag zoomade in lite med mitt objektiv så bilden blev lite tajtare och mer intim och det ledde även till att delar av elstängslet inte blev med på bild. Jag fastnade först och främst för själva landskapet men någonting som verkligen fick mig att smälta var höstens alla vackra färger. Det var en speciell stund jag hade denna morgon. Tanken var till en början att jag bara skulle åka ut en snabbis på morgonen för att sedan åka hem och äta frukost, men det slutade med att jag var hemma igen först till lunch…
/Sami Rahkonen
Visa hela artikeln
