Denna vecka tänkte jag visa bilder av en artist som betyder väldigt mycket för mig och som jag har haft nöjet att träffa personligen. Denna artist fyllde 75 år i måndags. Artisten är Bruce Springsteen.
Jag kom i kontakt med Bruce musik för första gången via min storebror som hade en kompis som lyssnade på honom. Jag kom ihåg att en av de absolut första låtarna som jag hörde var The River. På den tiden spelade jag mycket gitarr och jag ville direkt lära mig spela denna underbara låt. Det är nu mer än 20 år sedan.
Min första Bruce Springsteen konsert var på Valle Hovin i Oslo 2003. Det var med The E Street Band under deras The Rising turné. Sedan dess har det bara rullat vidare. Mitt intresse för fotografering kom lite senare men jag har dokumenterat en del från vissa konserter och alla de fina resor som jag har gjort för att få uppleva The Boss.
Det finns en speciell dag som jag aldrig kommer att glömma. 4 Juli 2008. Bruce Springsteen & The E Street Band skulle spela två utsålda konserter på nya Ullevi. Jag åkte ned till Göteborg någon dag innan första konserten för att köa utanför det hotell som bandet skulle bo på.
Bandmedlemmar från The E Street Band anlände under kvällen den 3 Juli. Jag, min dåvarande flickvän och två andra fans/journalister, hade ställt upp oss i varje hörn av hotellet för att se om de använde bakvägen eller någon av de sidovägar som finns runt hotellet. Personal från hotellet försökte lura oss en gång men vi var på vår vakt. De var tre sviter som var upplysta och det var tre medlemmar som inte hade anlänt: trummisen Max Weinberg, gitarristen Steve Van Zandt (Little Steve) och naturligtvis Bruce. Strax innan midnatt anlände Max och senare kom även Steve. Men ingen Bruce.
Det hade nu blivit 4 Juli. Jag hade stått utanför hotellet i nästan 30 timmar. Det närmade sig lunchtid. En journalist sade att bandet är och soundcheckar på arenan. Men det var falskt larm. Ljudet som spelades på Ullevi var en inspelad konsert sedan tidigare.
Sen kom beskedet jag hade väntat på. Bruce hade landat på Landvetter. Säkerhetspersonalen började röra på sig vid hotell entrén. Jag höll koll på Bruce livvakt som kom ut och tittade läget vid entrén. Sen kom en svart mercedes och det började koka bland fansen utanför hotellet. Dörrarna öppnade sig och ut kliver Bruce Springsteen. Han går mot mig och stannar till snett bredvid mig och efter någon minut sade någon bakom mig att det finns en kille som väntat i 30 timmar – och sen hörde Bruce detta och frågade “Where is he? Where is he?” Jag räckte fort upp min hand och Bruce frågade “This is thirty hour man, what can I do for you?”. Jag svarade genast att jag ville ha en bild tillsammans med honom och resten är historia.
Efter mitt kramkalas med Bruce så var vi kvar en stund då Bruce fortfarande gick runt och skrev autografer och när han kom förbi mig igen så skrek jag att jag önskade mig Born In The USA till kvällens konsert. Denna låt hade nämligen fått vila i några år och hade ännu inte spelats under turnén.
Jag blev intervjuad av GP och Expressen. Sen var det dags att gå till Ullevi. Det var en väldigt fin sommarkväll och Ullevi kokade och upp på scenen kom Bruce. “Heeeej Göötebooorg, hur mår ni?” och sen “one, two, one two three four” och Born In The USA öppnar kvällens konsert.
Dagen efter första konserten så väcktes vi av några fans utanför Ullevi och de frågade om jag hade sett dagens tidning. Jag och Bruce fick hela uppslaget på nöjessidan i Expressen med rubriken “Sami är Bruce lyckligaste fan”. Jag sökte mig genast till närmaste återförsäljare och köpte några tidningar.
I skrivande stund har jag hunnit med att se 25 konserter med Bruce Springsteen. Både med och utan The E Street Band.
I bildspelet ovan har jag samlat ihop ögonblick från BS-konserter och resor till BS-konserter. De flesta bilderna är tagna med gamla mobiltelefoner.
/Sami Rahkonen
Gymnasiemässan gav högstadiets elever en inblick i framtiden 
Visa hela artikeln
