Europamästerskapet i fotboll har inledningsvis kantats av oförsvarbart våld, en problematik handbollen tack och lov klarat sig utan.
Alla blickar riktas mot Frankrike. Det borde vara enbart på grund av den idrottsliga glädjen ett Europamästerskap i fotboll för med sig, men har så här initialt kommit att handla minst lika mycket om våld.
Det har slagits i Marseille, det har slagits i Nice och det har slagits i Lille. Fullständigt meningslöst våld som solkar ner vad som borde vara en fest och som ingen riktigt verkar vilja ta ansvar för. Fantastiskt vackra städer (både Marseille och Nice är att rekommendera som utomordentliga turistmål) förvandlas till krigszoner bara för att det ska spelas fotboll på högsta nivå.
Jag gissar att det har forskats på ämnet, men det är intressant att supporteruppgörelser och bråk tycks vara så oerhört synonymt med fotboll och ingen annan sport (jag köper inte att publikmängden är större på fotboll som enda förklaring). Som handboll till exempel. Hör man någonsin att det blir oroligheter i samband med handboll? Knappast.
Helgens svenska VM-kval hemma mot Bosnien-Hercegovina är ett utomordentligt exempel.
Det slogs publikrekord i Vida Arena i Växjö med knappa 6000 personer på plats när Sverige vann med 27-19 och skaffade sig ett utomordentligt slagläge inför returen på bortaplan på onsdag. En riktigt ansenlig samling människor alltså och så många som 2500 hejade på bortalaget. Den enorma skaran bosniska fans tågade genom Växjö på väg till arenan och inga som helst komplikationer rapporterades varken utanför eller inne i arenan.
Det var en folkfest där publiken helhjärtat hejade på sina respektive landslag och älskade sporten.
Dagen innan spelades det klubblagsfotboll i samma stad. Som av en händelse utbröt det slagsmål både på stan och inne på arenan när Öster tog emot Landskrona i fotbollens Superetta.
Parallellen är måhända billig, men det är lockande att konstatera att i fotboll viker sig spelarna för minsta lilla medan supportrarna slåss på läktarna, i handboll är spelarna hårda som granit och tar stryk med ett leende medan det på läktaren bara är glädje och hurrarop.
Vi som älskar att följa handboll ska vara glada att fotbollens uppenbara problematik inte fortplantat sig även in på hallarnas läktare (och spelplaner).
Apropå storpublik, jag läser i årsrapporten inför onsdagens årsmöte att LIF Lindesberg snittade över 1000 personer under sina hemmamatcher säsongen som gick. Mycket tack vare de härliga kvalmatcherna mot Skövde givetvis, men det är ändå väldigt bra.
I publiken har brandgult ett trumfkort som gör att de borde kunna ta större kliv än sina allsvenska konkurrenter i framtiden.
Ett trumfkort som aldrig någonsin innebär några tråkigheter på läktarna.
Under torsdagen bjöd Lindeskolan in till sin årliga gymnasiemässa, där högstadieelever från hela kommunen kom på besök för att bekanta sig med skolans olika program, och kanske få en klarare bild av vad de ska söka in till. För skolan var årets mässa kanske viktigare än någonsin, efter ett år med hot om nedläggningar och besparingar.
Guldsmedshytte SK har haft det tufft mot seriens topplag med bara en hämtad poäng efter de tre toppmötena. Kumla har bevisligen varit svårast att rå på med 7-0 i bortamötet som gjordes i säsongens femte omgång. Extra revanschfyllt blev då när Kumla gästade Råsshallen under fredagskvällen, där det bjöds på en jämn kamp som gick till förlängning.
LIF Lindesberg var inte nådiga när Silwing-Troja gästade Lindesberg Arena i helgen. Till den andra halvleken var hemmalaget nära att få in ett mål i minuten, där LIF Lindesberg gjorde 23 mål inom halvleken medan gästerna fick lika många mål på den dubbla matchtiden. Det vilda målgörandet i den andra halvleken gjorde att LIF Lindesberg utklassade gästerna med hela 16 mål (!).
Det blev en rörig mittperiod för Lindlöven när serien tog vändning i Lindehov under söndagen. Emil Norberg fick lämna isen helt samtidigt som Lindlöven blev känsliga i egen zon vilket gav det gästande Tranås AIF ett kvitteringsmål. Straffar fick avgöra matchen där hemmalagets Joel Kiirikki visade sig omutlig framför målet. Med fyra raka straffar avgjorde han matchen och blev en stor nyckel till att säkra extrapoängen.
Totalt 13 mål gjordes när två jämna lag möttes i Råsshallen under tisdagskvällen. Efter tre raka triumfer under säsongsinledningen så var det ett hemmalag med ett starkt självförtroende som tog emot Avesta BK. Efter en stark första period från Guldsmedshytte SK med 3-1 på poängtavlan så lyckades Avesta att vända matchen till sin fördel.
– Vi lyckas inte ta det hela vägen, säger Rasmus Ristiharju.
Det blev en viss dramatik i Lindehov under söndagen. Hemmalaget, Lindlöven, skapade matchens första jubel när de till synes skapade det första målet i matchen mot Forshaga IF. Trots jubel så började domarna att prata ihop sig för att därefter döma bort det inledande målet. Ett mål som gjorde en stor skillnad på den resterande matchen som slutade 1-2.
– Att tappa poängen känns lite som en stöld, säger Lennart Hermansson.
Den tidigare säsongen i Division 1 blev en snabb vändning till Allsvenskan efter att tagit sig genom ”Ettan” som obesegrade. Till den här säsongen har man en ny och yngre trupp i laguppställningen med flera egna LIF-ungdomar som under söndagen gjorde sin hemmapremiär mot Täby HBK. Gästerna hittade hål på hemmalaget, vilket gjorde att LIF Lindesberg fick ta emot sin första förlust i Division 1.
Det börjar bra för Lindlöven. Efter HockeyEttans premiärmatch kunde Lindlöven åka hem med två poäng borta mot Tranås för att därifrån ladda upp för den kommande hemmapremiären. Serienykomlingarna Grästorps IK gästade Lindehov men fick åka hem utan både mål och poäng efter att Lindlöven visat sig överlägsna utan att helt imponera.
– Vi har mer att ge än vad vi visade ikväll, säger Lennart Hermansson.
Gymnasiemässan gav högstadiets elever en inblick i framtiden 
Visa hela artikeln
