Innebandyn har växt till en riktigt stor sport i Sverige, kanske har handbollen något att lära där? Det är en av mina reflektioner när jag tittar på två parallellt pågående världsmästerskap.
Det pågår två stora internationella mästerskap i våra grannländer i detta nu.
Dam-VM i handboll och dam-VM i innebandy. Två vitt skilda sporter där inledningen har det gemensamt att Sverige initialt gått fram som rena ångvältar.
Innebandygänget som är i Finland och krigar har verkligen krossat allt motstånd och tagit sig till kvartsfinal efter tre raka segrar och 40-3 i målskillnad. Tyskland, Tjeckien och Lettland har lagts på rygg med väldiga siffror.
De svenska handbollsdamerna, som befinner sig i Danmark, inledde även de med en förkrossande storseger, 37-23 mot Angola, innan det blev betydligt tightare (seger 31-30) mot Polen. Ikväll väntar Nederländerna.
Nå väl, jag gläds naturligtvis med de svenska framgångarna i de här mästerskapen och imponeras av tjejernas insatser. Men jag måste konstatera en sak. Det är bara en av idrotterna som jag finner något större nöje i att titta på – det är handbollen.
För även om tekniken och farten i innebandyn ibland är bländande finner jag den ganska stereotyp att titta på. Kombinationen mellan brutalt köttande och fenomenal finess som handbollen har i sitt register finns helt enkelt inte i den inte fullt lika fysiska innebandysporten. Jag har svårt att bli riktigt engagerad på samma sätt som när jag tittar på handbollsmatcher.
Det får mig att fundera. Innebandyn har växt till en av våra ledande idrotter med en väldig massa utövare samtidigt som Sverige ju faktiskt är en världsnation inom idrotten. Samtidigt som handbollen, vilket är min känsla, hamnar mer och mer i bakvattnet. Frågan är vad handbollen kan lära sig av innebandyn för att växa sig starkare som idrott?
Delvis beror det naturligtvis på att Sverige fallit tillbaka och bortsett från några starka EM på damsidan inte gjort några särskilt imponerande resultat ute i världen, vare sig på dam- eller herrsidan, på länge. Men handboll är så pass intressant att titta på och lätt att ta till sig att intresset i mina ögon borde vara större.
De högsta serierna på dam- och herrsidan får förstås sin beskärda del av uppmärksamhet även om det inte är jättemycket det heller. Kanske med all rätt med tanke på hur exempelvis Elitserien utarmas för varje år. Men kikar vi längre ner i hierarkin är det tunt. På orter som Lindesberg där handbollen har en stark ställning finns naturligtvis intresset, men i ett bredare perspektiv är det tyvärr ödsligt. Handbollsallsvenskan är exempelvis en betydligt mer underhållande form av gladiatorspel än vad många utifrån inser. Frågan är bara hur de ska lockas till hallarna (eller tevesändningarna)?
Handbollen borde kanske blicka mot innebandyn för att se hur det går att locka så väl nya åskådare som utövare. Det är en vacker idrott som borde kunna växa och glädja fler.
För handen på hjärtat. Handboll är en alldeles fantastisk sport som förtjänar större uppmärksamhet och genomslag. Det är min stora bestående känsla när jag avnjuter de svenska framgångarna i de helt olika sporternas världsmästerskap så här strax innan jul.
Bara några veckor innan Vasaloppets målgång i Mora, är det dags för den yngre generationen att genomföra sin egen upplaga av tävlingen, när IFK Lindesberg tillsammans med Friluftsfrämjandet arrangerar Barnens Vasalopp i Fritidsbyn. Precis som de senaste åren finns flera distanser att välja mellan och alla barn som går i mål belönas med en medalj.
7 guld, 5 silver och 5 brons blev facit för Frövi judo efter helgens Svenska mästerskap i skånska Skurup. Klubben ställde upp med deltagare i alla fyra ålderskategorierna, Veteran, Senior, U21 och U18, och lyckades även plocka medaljer i samtliga, något som gjorde att man blev utsedd till bästa klubb av totalt 69 deltagande föreningar.
Det som började som en ”vanlig” LIF Lindesberg-match med ett högt speltempo och många mål, förvandlades i den andra halvleken till en ren slakt. Med halvtidssiffrorna 17-15 så växlade LIF Lindesberg upp sig ordentligt inför matchens andra halva där man enbart släppte in två mål genom den andra halvleken, samtidigt som hemmatruppen själva satte punkt med fjorton raka mål inom matchens sista kvart.
Efter en helg av dubbla matcher så gjorde det alltid hårda motståndet, Borlänge HF, ett besök i Lindehov. Båda lagen är inom ramarna att ta sig till det kommande slutspelet som tar sin början om en och en halv månad, vilket gör tabellpoängen desto viktigare. Trots en orangeklädd hejarklack på läktarna så är det Borlänge som tar kontroll på matchen när poängen ska delas ut.
– Vi måste hitta tillbaka till våran identitet, säger Oliver Arle Östergren.
Lindlöven är tillbaka på hemmaisen! Efter julledigheter och tre raka bortamatcher så var det äntligen dags, för första gången för det nya året, öppna portarna till Lindehov. Enköping stod för årets första motstånd och utnyttjade direkt hemmalagets tråkiga nivå på spelet som uppstod i den första perioden. Lindlöven vände allt till sin fördel i mittperioden och stod även starkast i matchens sista tjugo minuter.
I lördags gick startskottet för Guldsmedshytte SKs 100-årsjubileum. Invigningen bjöd på allt från en nostalgisk fotoutställning av föreningens historia till matcher på isen i Råsshallen. I samband med invigningen fanns även möjligheten att vara med i Plexikampen, en gemensam insamling för att hjälpa föreningen att få ihop till ett nytt men också ett behövande plexiglas till ishallen. Inte bara skulle ett nytt plexiglas vara nödvändigt för kommande seriematcher, det skulle även kunna locka Örebros SHL och NDHL-lag till Råsshallen för en träningsmatch.
Med endast timmar kvar av året kan vi se tillbaka på ett 2025 som återigen präglades av besparingar och sviktande ekonomi. Beslut om nedläggning av Vedevågs skola, inrymningslarm på andra skolor, nya vårdcentraler och så en strålande jul förstås. För att sammanfatta året som gått passar vi på att dela med oss av ett bildspel innehållande ett potpurri av bilder på små och stora ögonblick från vår kommun.
Med detta vill vi på redaktionen önska alla våra läsare, annonsörer och samarbetspartners ett riktigt Gott Nytt År!
För tredje gången för säsongen så har Lindlövens segertåg tagit truppen till fem raka segrar. Den här gången verkar det däremot som att tåget fortsätter en bit till. Med ett stabilt spel och flera målchanser så ger man inte Strömsbro någon som helst möjligheter till mål. För sjätte gången under säsongen så stänger Lindlöven kassen samtidigt som man själv står för en rejäl utklassning av tabellfemman, Strömsbro.
– Vi gör det bra och stabilt utan att ”flasha” för mycket, säger Lennart Hermansson.