Ikväll spelade Lindesbergs Storband i Kulturum på Lindeskolan. De spelade en rad olika låtar av Dave Cushman och bjöd på en blandning av funk, jazz och samba. Kulturum fylldes av energiska, välljudande toner.
Denna tisdagsafton bjöd Lindesbergs Storband in till en sprakande höstkonsert ledd av saxofonisten Peter Kragsbjerg. De spelade musik från kompositören Dave Cushman, en kille från USA.
– Han är en amerikan i sin bästa ålder, han är femtiosex år, glasögon, skägg, lite rund och så har han keps. Han har spelat mest på västkusten i USA, berättar Peter som alldeles strax ska inta scenen med resterande del av bandet.
Det blir en lite annorlunda konsert ikväll, i jämförelse med vad de brukar spela. Det blir inte den vanliga storbandsrepetoaren, en omväxling som Peter uppskattar och tycker är rolig:
– Vi har spelat julkonserter och danser, men det här är inte det vi brukar spela. Inget annat storband spelar det här, vad jag vet i alla fall. Det är inte speciellt nyskrivet utan det är från under de senaste tio åren. Vi i orkestern får möjlighet att jamma lite mer och musikerna får fler solon, annars blir det mest att det rullar på utan några solon.
Det är inget storband för intet. I fulltalig skala är de vanligtvis sjutton stycken plus en sångerska, men på grund av sjukdom spelar de idag med en något mindre styrka än annars. Det är ett åldersspann på tjugotvå år till sextio plus och det är endast manliga musiker i bandet och Peter berättar att Lindesbergs Storband har funnits i minst tio, femton år. Bandet rymmer många olika instrument, och det är alltifrån flygelhorn, trumpet, saxofon, piano, gitarr, bas, flöjt, trummor och trombon, ja, det är en så kallad standarduppsättning för ett storband. Och det är väl det som är bland det mest speciella med ett storband:
– Man har alla möjligheter, man kan vara en trio som spelar, man kan också spela fullt blås med alla blåsinstrument i bandet. Tretton blåsare som alla spelar samma ackord, det blir stora klanger och stor harmoni. Man kan blanda ihop stora variationer och så kan man spela vad som helst, säger Kragsbjerg med en stor och smittande entusiasm.
Bandet kliver ut på scenen, de får genast applåder och de tar plats vid sina instrument. Den som aldrig lyssnat på storband, åtminstone inte live, har en upplevelse att hämta i musikens värld. Det är en häftig känsla som sprider sig när de drar igång med denna stora uppsjö av olika instrument. Det är mäktigt och publiken som är där, det syns att de uppskattar den här sortens musik. Det är en relativt hög medelålder på publiken och de stampar i takt, gungar med och nickar medryckande med halvt slutna ögon. Det blir dags för ett solo och solisten ställer sig upp med sin saxofon och jammar för livet, samtidigt som han har en fantastisk publikkontakt. Låten är inte slut efter hans solo, men publiken applåderar ändå ivrigt. Låten är lång men väldigt innehållsrik.
Det är alltså såhär en musikalisk fest med ett storband låter.
Visa hela artikeln
Martin Stenmarck: ”Lindesberg är vackert” 
