En helt vanlig tujagran blev en väldigt ovanlig tomte. Skaparen av denna jättetomte, är Ritva Leppänen. Konststycket finns att beskåda i Guldsmedshyttan.-Man kan göra så väldigt mycket med så väldigt lite. Man behöver bara ha lite fantasi, säger Ritva.
Har Egnahemsvägen i Guldsmedshyttan kommunens största tomte? Tja, kanske. Ritva Leppänen är nästan helt övertygad om det i alla fall. Här ses hon stå bredvid sin skapelse och i jämförelse med hennes 160 cm över havet, förstår man att tomten är av jätteformat.
Ritva arbetar till vardags på ett större fastighetsbolag och det är i hennes chefs trädgård hon har fått utlopp för sin kreativa sida.
-Jag bedriver ju även mitt egna företag, Bohrs Makeri. Jag har tillverkat tomtar av granris tidigare, men i år hade jag en idé som chefen på mitt jobb ställde upp på. I hans trädgård står en ganska hög tuja, eller tujaliknade träd i alla fall, och den fick jag använda för att testa min idé. Resultatet blev ganska iögonfallande, tomten syns väldigt bra när man svänger in på Egnahemsvägen, skrattar Ritva.
Hennes ”trädtomte” är skapad med mycket enkla medel. Ett helt vanligt tygstycke blir en fin luva. Till näsa kan man exempelvis ta en större julkula och det karaktäristiska tomteskägget kan skapas av t ex lin eller andra liknande material. Ritva menar att julen handlar mycket om att vara kreativ.
-Men det handlar också om att återanvända saker från tidigare jular. En sådan här tomte kan man ju återskapa jul efter jul så länge trädet står kvar, förklarar hon.
Dessutom blir tomten större för varje år?
-(Skratt) Ja, det kan tänkas. Men har man inget träd att dekorera med, så kanske man har en lägre buske som är trimmad till ett rundare format. Då kan man ju göra en lite rundare tomte och det kan nog se minst lika roligt ut, tipsar hon.
Med denna tomteberättelse från ”Hyttan”, önskar LindeNytt alla läsare en riktigt God Jul.
På första advent, den 30 november, blir det julstämning i Lindesberg. Inte minst på Kristinaskolans gård, där Lindesbergs Fastigheter bjuder in till julmarknad för första gången.
– Den här gården, den här fina entrén till Lindesberg – den vill vi ju utnyttja, så vi hakar på skyltsöndagen, säger Ann-Louise Hytter.
Redan som ung fick Markus Virta chansen att stå på scen – tack vare de farser som Lindesbergs revymakare Stefan Jansson skrev och satte upp. Där och då väcktes ett starkt intresse som snabbt skulle växa till en djup och varaktig passion. Med åren har han nu etablerat sig som ett välkänt namn inom musikalvärlden och är just nu aktuell aktuell med den stjärnspäckade musikalen Dear Evan Hansen, som spelas för andra gången på Intiman i Stockholm – med artister som Clara Henry, Martin Stokke Mathiesen och nytillskottet Emil Henrohn.
– Det är så kul när man upptäcker att ”du är ju ljuvlig” – och så var det verkligen med Emil Henrohn. Det var ”a match made in heaven”, skrattar Markus Virta.
För bara två månader sedan var arenarestaurangen bara ett tomt skal, nu är den nyrenoverad, fylld med nya upplevelser, redo att ta emot sina första gäster. På fredagskvällen är det premiäröppning för Main Event i Lindesberg.
– Det känns bra, hela helgen är vi fullbokade, säger Jesper Johansson glatt.
I denna veckas fotokrönika tänkte jag skriva och visa lite bilder från ett efterlängtat möte som jag fick ute i skogen för ett tag sedan, men först till någonting mindre roligt. För några dagar sedan så läste jag något väldigt tragiskt och oroväckande. Var femte år uppdateras rödlistan, en lista som visar fågelarters risk att dö ut i landet, nu finns ett nytt och uppdaterat förslag för rödlistan och för mig som älskar fåglar och speciellt ugglor så blir jag bara ledsen och arg. I Sverige är ugglor hårt drabbade. Två arter av ugglor, fjälluggla och tornuggla, klassas nu som utdöda i Sverige. Ytterligare tre arter ugglor, hökuggla, pärluggla och hornuggla får sämre status. Minskad gnagartillgång i ett varmare klimat är två viktiga orsaker.
För ungefär två år sedan öppnade Gantulga Bat-Ulzii sin japanska sushirestaurang, Nagomi, i Lindesberg. Sedan dess har kundkretsen ständigt ökat, och man kände att lokalen började bli för liten. Imorgon fredag öppnar man i sin helt nyrenoverade lokal, bara ett stenkast bort från den gamla.
– Det blir roligt, det är mycket jobb, men det blir bra, säger Gantulga.
Stämningen är varm och välkomnande på Hillstreet – det skrattas och kramas. På bänken står en kaka redo att skäras upp och kaffebryggaren ger ifrån sig de sista slurpande ljuden – ett tydligt tecken på att kvällens språkcafé snart ska börja. Snart diskuteras allt mellan himmel och jord. Hur har helgen varit? Händer det något roligt i veckan? Heter det en eller ett Silviakaka?
– Det är inte bara för dem som vill lära sig svenska, utan för alla som vill träffa människor, umgås och kanske hitta nya vänner, förklarar initiativtagaren Anwar Ghoubari från Wemake.
Under söndagen gick Noraborna till valurnorna för att avlägga sin röst på hur man ställer sig i frågan om vindkraftsetableing i Älgfallet. Utfallet blev ett solklart nej, med 61 procent av rösterna. Frågan ska nu vidare till kommunfullmäktige.
SLUTREPLIK: Det är naturligt att det finns oro när ens närmiljön påverkas. När stora beslut ska fattas nära där vi bor, ska vi förstås både ställa frågor och kräva tydliga svar. Samtidigt är det viktigt att diskussionen vilar på fakta och på hur våra kommuner faktiskt påverkas framöver.