En musikalisk fest hade Kulturskolan Garnalia, estetiska programmet vid Lindeskolan tillsammans med Lindesbergs Storband bakat ihop åt publiken, vilken serverades med välstämda toner, saxofonsolon och ljuva sångröster. Med bara lite drygt tjugo dagar kvar till julafton hade man också en rejäl skopa julstämning att lägga till.
– I år finns det inte några treor så i år gör vi istället en specialare, säger storbandets dirigent Rickard Samuelsson om kvällens samarbete.
I Lindesberg Arenas ena hall är det dukat för en afton med mäktiga toner från Lindesbergs Storband, flertalet sång- och instrumentbegåvningar från Kulturskolan Garnalia och dessutom toppat med skickliga, musikaliska elever från Lindeskolans estetiska program. Den förväntansfulla publiken har slagit sig ner längs med stolsraderna, det är fortfarande nedsläckt och allt som hörs är de närvarandes lågmälda talande med varandra.
Scenen intas, strålkastarljuset slås på och sorlet tystnar. Och så kan därmed det första numret rivas av med rocklåten ”Here I go again”, och efterföljande trupp tar plats. De är en stor grupp, ett drygt tiotal, och lirar vanligtvis på Kulturskolan och går under namnet Soulmill. Olika musiker från Garnalia byts av och blandas med estetelever, och låtar som ”Africa”, ”This can’t be love” och ”Route 662” framförs av de unga talangerna.
Därefter får storbandet med nästa tjugo stycken musiker göra entré och inta position.
– Vi pratade här bakom och kom fram till att vi tror att storbandet bidades 1991, så det betyder att vi nästa år firar 25 år, inleder Rickard Samuelsson, storbandets orkesterledare.
– För att fira har vi tänkt att vi ska resa till Falköping och samarbeta med en annan orkester, säger Samuel.
Den här kvällens konsert är ett lite annorlunda upplägg jämtemot hur det vanligtvis brukar vara. Men bristen på sistaårselever vid estetprogrammet gjorde det här till en alldeles egen speciallösning.
– Förr om åren brukade vi göra en konsert tillsammans med årskurs tre på estetiska programmet, inför deras examen, och då har man haft en konsert med storbandet i Folkets Hus. Men i år finns det inte några treor så i år gör vi istället en specialare, förklarar Samuelsson och så drar han igång hela orkestern.
Eleverna är med storbandet och sjunger, däribland Frida Aspelin, Paulina Svanbäck och Linn Andersson, och Cassandra Hopkins Norberg framför Frank Sinatras klassiker ”Fly me to the moon”. I de olika framförandena lyckas man också få in stunder av solospel, däribland från keyboarden och Peter Kragsbjerg låter saxofonen spela loss och publiken jublar och applåderar högt.
Det blir en livad och mäktig konsert med julen som största tema, även om det blandas upp med godbitar från både rock- och soulvärlden.
På första advent, den 30 november, blir det julstämning i Lindesberg. Inte minst på Kristinaskolans gård, där Lindesbergs Fastigheter bjuder in till julmarknad för första gången.
– Den här gården, den här fina entrén till Lindesberg – den vill vi ju utnyttja, så vi hakar på skyltsöndagen, säger Ann-Louise Hytter.
Redan som ung fick Markus Virta chansen att stå på scen – tack vare de farser som Lindesbergs revymakare Stefan Jansson skrev och satte upp. Där och då väcktes ett starkt intresse som snabbt skulle växa till en djup och varaktig passion. Med åren har han nu etablerat sig som ett välkänt namn inom musikalvärlden och är just nu aktuell aktuell med den stjärnspäckade musikalen Dear Evan Hansen, som spelas för andra gången på Intiman i Stockholm – med artister som Clara Henry, Martin Stokke Mathiesen och nytillskottet Emil Henrohn.
– Det är så kul när man upptäcker att ”du är ju ljuvlig” – och så var det verkligen med Emil Henrohn. Det var ”a match made in heaven”, skrattar Markus Virta.
För bara två månader sedan var arenarestaurangen bara ett tomt skal, nu är den nyrenoverad, fylld med nya upplevelser, redo att ta emot sina första gäster. På fredagskvällen är det premiäröppning för Main Event i Lindesberg.
– Det känns bra, hela helgen är vi fullbokade, säger Jesper Johansson glatt.
I denna veckas fotokrönika tänkte jag skriva och visa lite bilder från ett efterlängtat möte som jag fick ute i skogen för ett tag sedan, men först till någonting mindre roligt. För några dagar sedan så läste jag något väldigt tragiskt och oroväckande. Var femte år uppdateras rödlistan, en lista som visar fågelarters risk att dö ut i landet, nu finns ett nytt och uppdaterat förslag för rödlistan och för mig som älskar fåglar och speciellt ugglor så blir jag bara ledsen och arg. I Sverige är ugglor hårt drabbade. Två arter av ugglor, fjälluggla och tornuggla, klassas nu som utdöda i Sverige. Ytterligare tre arter ugglor, hökuggla, pärluggla och hornuggla får sämre status. Minskad gnagartillgång i ett varmare klimat är två viktiga orsaker.
För ungefär två år sedan öppnade Gantulga Bat-Ulzii sin japanska sushirestaurang, Nagomi, i Lindesberg. Sedan dess har kundkretsen ständigt ökat, och man kände att lokalen började bli för liten. Imorgon fredag öppnar man i sin helt nyrenoverade lokal, bara ett stenkast bort från den gamla.
– Det blir roligt, det är mycket jobb, men det blir bra, säger Gantulga.
Stämningen är varm och välkomnande på Hillstreet – det skrattas och kramas. På bänken står en kaka redo att skäras upp och kaffebryggaren ger ifrån sig de sista slurpande ljuden – ett tydligt tecken på att kvällens språkcafé snart ska börja. Snart diskuteras allt mellan himmel och jord. Hur har helgen varit? Händer det något roligt i veckan? Heter det en eller ett Silviakaka?
– Det är inte bara för dem som vill lära sig svenska, utan för alla som vill träffa människor, umgås och kanske hitta nya vänner, förklarar initiativtagaren Anwar Ghoubari från Wemake.
Under söndagen gick Noraborna till valurnorna för att avlägga sin röst på hur man ställer sig i frågan om vindkraftsetableing i Älgfallet. Utfallet blev ett solklart nej, med 61 procent av rösterna. Frågan ska nu vidare till kommunfullmäktige.
SLUTREPLIK: Det är naturligt att det finns oro när ens närmiljön påverkas. När stora beslut ska fattas nära där vi bor, ska vi förstås både ställa frågor och kräva tydliga svar. Samtidigt är det viktigt att diskussionen vilar på fakta och på hur våra kommuner faktiskt påverkas framöver.