Långdragen debatt om skolans framtid i kommunen

Kvällens moderator och tillika vice ordförande för Sveriges Lärare, Pia Rizell, inledde debatten med en rad ja- och nej-frågor, där panelens deltagare även kunde få chansen att kort motivera sina svar. Bland annat ställdes en fråga gällande likvärdighet, om man ansåg att kommunen skulle erbjuda kostnadsfri läxhjälp på samtliga högstadieskolor, något som inte finns idag.

– Det är en av nämndens viktigaste uppgifter att jobba med, likvärdighet för våra elever. Det kan gälla ett konkret exempel som läxhjälp, eller vad som helst egentligen. Nämnden måste jobba för ökad likvärdighet, svarade Helene Lundin (KD).

– Jag tror ju inte på läxor, ska vi ha läxor så behöver vi absolut ha läxhjälp. Lämnar vi ut en läxa idag och barnen går hem, kanske med utrikesfödda föräldrar och så ska man ha svenskaläxa, eller matte som många föräldrar inte kan hjälpa sina barn med. Om vi ska ha läxor behöver vi ha kunnig personal, för vi föräldrar är inte kompetenta att hjälpa till, sade Magnus Storm (C).

Kvällens hetaste ämne blev dock akutskolans vara eller icke vara, något som man återkom till vid flera tillfällen, inte minst då publiken fick ställa frågor.

– Det här är ju elever som man har provat allt annat med, men inget har fungerat. Det har ju flera skäl, att skapa lugn och ro i den klassen där eleven finns, att skydda både lärare andra elever, men också att hjälpa eleven tillbaka till en normal skolgång, svarade Lillemor Bodman (M).

– Ett barn med NPF-diagnos, ska man lära hur den ska bete sig, jag ryser av den beskrivningen. Så lite respekt man har för det barnet! sade Marita Blixt (V).

– Marita, det gäller ju inte enbart de eleverna, det gäller ju även de klasserna som de tillhör och lärarna, där eleven utgör ett hot i klassrummet. Men det tänker ni inte på i det här, flikade Alessandro Lindskog (SD) in.

Många ämnen och frågor hann avhandlas under debatten, som också drog över tiden då publiken ville få svar på frågor.