Handbollstjejen Julia Östlund ägnar sig inte enbart åt vänner, idrotten och sin blogg, utan nu även reklamfilm. När det tyska företaget Rehband frågade Julia och hennes vänner om de ville medverka i en film för att visa upp deras produkter, fanns det ingen tvekan att tala om. Självklart ville de det!
Julia Östlund, en artonårig lindesbergtjej som pluggar sista året på samhällsvetenskapliga programmet med inriktning på media. Hon har spelat handboll hela sitt liv och har förstås elithandboll som profil på gymnasiet. Dagarna går åt till att plugga, träna, umgås med kompisar och utöver det driver hon en blogg om sitt vardagliga liv. Nu har hon dessutom varit med Rehbands reklamfilm och visat upp deras nytillkomna klädkollektion.
– I deras nya reklam visar vi deras kompressionskläder, tidigare har de bara haft skydd, berättar Julia.
Rehband var från början, år 1955 och framåt, ett svenskt företag som grundades av en estnisk familj, specialiserade produkter för bråckskador. Detta utvecklades och blev så småningom tyskt ägt och globalt kända, framförallt för sina sportskydd. När de nu skulle göra en reklamvideo för deras kläder, fick Julia chansen att medverka.
– Jag och mina kompisar blev tillfrågade på träningen av vår tränare och vi tackade ja, vi tänkte att det skulle vara en kul grej. Men då visste vi inte hur stort det skulle bli, utan att det skulle hamna på typ ”Youtube”. Men de har sagt att det ska sändas i hela Tyskland och även på vissa sportmässor runtom i världen.
Med tanke på att Julia går en gymnasielinje med just medieinriktning, var det extra
roligt och spännande att delta under en sådan här inspelning. Inte bara att vara framför kameran, utan också för att på plats få se hur det går till.
– När vi kom dit var allt väldigt proffsigt. Man var hela tiden tvungen att tänka på hur man rörde sig eftersom märket var tvunget att synas. Jag var inte jättenervös, det var mer roligt. Vi skrattade mest och hade kul. Det var ju inte som att spela vanlig handboll, det fanns ju inte några mål, och så var vi tvungna att göra vissa rörelser som de ville att vi skulle göra. Jag och min kompis ramlade en gång och det tog de med i filmen.
Den valda platsen att spela in filmen på, hade kanske inte så många kunnat gissa. Julia fortsätter:
– Vi var i sandgropen utanför Lindesberg. Inspelningen tog ungefär tre timmar, så det var ju inte så jättelång tid. Men eftersom vi hade kompressionskläder på oss blev det väldigt varmt och vi ville få det gjort så snabbt som möjligt. De hade sagt åt oss att sminka oss mycket innan eftersom en del faller bort och så fick vi kläder på plats.
Att vara reklamkändis har förstås också sina fördelar.
– Vi fick våra kläder och vi fick välja vad vi ville och hur mycket vi ville av skydd och kläder. Det är jättebra kläder, man blir jättevarm när man använder dem.
Framtidens planer har inte Julia helt och hållet klart för sig. Men en sak vet hon säkert:
– Jag vill satsa på handbollen!
Medverkande i filmen är Julia Östlund, Sofia Rydelius, Moa Henriksson, Therese Klockare.
På första advent, den 30 november, blir det julstämning i Lindesberg. Inte minst på Kristinaskolans gård, där Lindesbergs Fastigheter bjuder in till julmarknad för första gången.
– Den här gården, den här fina entrén till Lindesberg – den vill vi ju utnyttja, så vi hakar på skyltsöndagen, säger Ann-Louise Hytter.
Redan som ung fick Markus Virta chansen att stå på scen – tack vare de farser som Lindesbergs revymakare Stefan Jansson skrev och satte upp. Där och då väcktes ett starkt intresse som snabbt skulle växa till en djup och varaktig passion. Med åren har han nu etablerat sig som ett välkänt namn inom musikalvärlden och är just nu aktuell aktuell med den stjärnspäckade musikalen Dear Evan Hansen, som spelas för andra gången på Intiman i Stockholm – med artister som Clara Henry, Martin Stokke Mathiesen och nytillskottet Emil Henrohn.
– Det är så kul när man upptäcker att ”du är ju ljuvlig” – och så var det verkligen med Emil Henrohn. Det var ”a match made in heaven”, skrattar Markus Virta.
För bara två månader sedan var arenarestaurangen bara ett tomt skal, nu är den nyrenoverad, fylld med nya upplevelser, redo att ta emot sina första gäster. På fredagskvällen är det premiäröppning för Main Event i Lindesberg.
– Det känns bra, hela helgen är vi fullbokade, säger Jesper Johansson glatt.
I denna veckas fotokrönika tänkte jag skriva och visa lite bilder från ett efterlängtat möte som jag fick ute i skogen för ett tag sedan, men först till någonting mindre roligt. För några dagar sedan så läste jag något väldigt tragiskt och oroväckande. Var femte år uppdateras rödlistan, en lista som visar fågelarters risk att dö ut i landet, nu finns ett nytt och uppdaterat förslag för rödlistan och för mig som älskar fåglar och speciellt ugglor så blir jag bara ledsen och arg. I Sverige är ugglor hårt drabbade. Två arter av ugglor, fjälluggla och tornuggla, klassas nu som utdöda i Sverige. Ytterligare tre arter ugglor, hökuggla, pärluggla och hornuggla får sämre status. Minskad gnagartillgång i ett varmare klimat är två viktiga orsaker.
För ungefär två år sedan öppnade Gantulga Bat-Ulzii sin japanska sushirestaurang, Nagomi, i Lindesberg. Sedan dess har kundkretsen ständigt ökat, och man kände att lokalen började bli för liten. Imorgon fredag öppnar man i sin helt nyrenoverade lokal, bara ett stenkast bort från den gamla.
– Det blir roligt, det är mycket jobb, men det blir bra, säger Gantulga.
Stämningen är varm och välkomnande på Hillstreet – det skrattas och kramas. På bänken står en kaka redo att skäras upp och kaffebryggaren ger ifrån sig de sista slurpande ljuden – ett tydligt tecken på att kvällens språkcafé snart ska börja. Snart diskuteras allt mellan himmel och jord. Hur har helgen varit? Händer det något roligt i veckan? Heter det en eller ett Silviakaka?
– Det är inte bara för dem som vill lära sig svenska, utan för alla som vill träffa människor, umgås och kanske hitta nya vänner, förklarar initiativtagaren Anwar Ghoubari från Wemake.
Under söndagen gick Noraborna till valurnorna för att avlägga sin röst på hur man ställer sig i frågan om vindkraftsetableing i Älgfallet. Utfallet blev ett solklart nej, med 61 procent av rösterna. Frågan ska nu vidare till kommunfullmäktige.
SLUTREPLIK: Det är naturligt att det finns oro när ens närmiljön påverkas. När stora beslut ska fattas nära där vi bor, ska vi förstås både ställa frågor och kräva tydliga svar. Samtidigt är det viktigt att diskussionen vilar på fakta och på hur våra kommuner faktiskt påverkas framöver.