Lurviga robotkatter förgyller vardagen på Ågården

Ingrid Karlsson sitter och kärleksfullt klappar katten Sussi som lugnt ligger och spinner i hennes knä.
– Jag hade en katt som hette Sussi när jag var liten, säger hon och brister ut i ett stort leende medan hon drar fingrarna genom den gråa kattpälsen.

Arbetet med att adoptera ut robotkatter på äldreboenden har pågått ett tag, då kommunen från början köpte in en katt till varje äldreboende i kommunen. Under tidens gång har personalen dock upptäckt att behovet var större än man kunde möta, och då bestämde man sig för att vända sig till Lions.

– Jag skrev ett brev till Lions Club Lindesberg och Lions Kristina, som båda ville vara med och stötta. Vi blev helt överväldigade, och bestämde oss för att dela med oss till övriga boenden också, berättar Linda Viberg, enhetschef på Ågården, och fortsätter:
– Vissa av de boende vill hemskt gärna ha en katt hos sig, och nu kan de få ha det en längre stund än förut.

På en annan avdelning sitter Rosmari Renlund vid matbordet när katterna gör entré, och lyckan är obeskrivlig när hon får en lurvig vän i knät.

– Åh, lilla vän! Ska du komma och sitta hos mig? säger Rosmari och borrar in ansiktet i kattens mjuka päls. Katten i sin tur lägger sig på rygg och kurrar högt av belåtenhet.

– De är så otroligt verklighetstrogna, de både jamar, kurrar och tvättar sig, berättar Linda med ett leende och fortsätter:
– Dessa är speciellt framtagna just för demensvård, men vi har märkt att de har stor effekt även på de som inte är dementa. Vi hade en boende som skulle till tandläkaren vid ett tillfälle och hon var så otroligt rädd och nervös, så vi tänkte faktisk boka om tiden. Men så provade vi att sätta en katt i knät, och då var det inga problem. Den följde med henne hela vägen in till tandläkaren och tillbaka.

– Nästa gång kanske vi kan komma med robothundar också, säger Bengt-Göran Karlsson från Lions Club Lindesberg innan de lämnar Ågården för den här gången.