Igår var Martin Almgren den sista personen av tre att bli uppropad och därmed säkra sin plats till nästa veckas fredagsfinal i Idol. Det var många som satt med andan i halsen när Pär Lernström med hög röst deklarerade att Martin gått vidare, medan Axel Schylström skulle tvingas åka hem. Här delar Martin med sig av sina tankar i ögonblicken innan Lernström avslöjar resultatet.
I gårdagens Idol var det ingen av idolerna som hängde löst såsom det varit tidigare veckor. Däremot blev Almgren sittandes kvar tillsammans med Axel Schylström, medan både Amanda Winberg och Simon Zion gick vidare till nästa vecka. Martin berättar att det var otroligt nervöst och egentligen cirkulerade bara en tanke i idolens huvud.
– Jag trodde att de skulle säga Axel, jag trodde verkligen att de skulle säga Axel, säger en smått vimmelkantig Martin när direktsändningen är avslutad för kvällen.
Anledningen till att han trodde att han skulle få åka hem berodde på respektive idols utveckling.
– Jag kände att ungefär de senaste fyra gångerna så har Axel ökat mycket bättre. Det känns mest som att jag stått och stampat, säger Martin.
– Men det var jävligt roligt! Ikväll var första gången som jag tänkte att jag bara skulle gå ut och ha kul, och skita i vad de där tre säger för något, skrattar Martin och riktar en diskret blick mot jurymedlemmarna.
Den här veckan fick idolerna dessutom varsin originallåt att framföra, vars upplagor dessutom släppts som singlar på Spotify. Martin säger:
– Först när jag hörde den tänkte jag lite jaja, men den har växt in i veckan. Nu tycker jag att den är så jävla bra. Den är mig i en modern tappning, så det är gött!
Tittarna fick också se Martin ta några danssteg, och i studion ekade jublet.
– Ja, jag var ju tvungen att dansa, det var inte mycket, men jag gjorde det!, ler Martin med glimten i ögat.
Nu behöver Martin bara hålla sig kvar en vecka till så har han en plats i Globen.
– Det känns nervöst, det är sjukt. När jag gick in i den där bussen i Åmål så trodde jag inte ens att jag skulle få någon guldbiljett. Eller jo, kanske. Men det är sjukt, och jag hoppas att det är min sång som tagit mig hit, även om jag inte är stöpt i den vanliga idolformen.
Och Martin är väl medveten om sitt motstånd:
– På min ena sida har jag en musiker som är bland de bästa jag någonsin sett i min ålder, och även äldre. Och så har jag en showartist på min andra sida som också är hur bra som helst!
Men tankarna på Globen finns ju ändå där med en stark önskan om att få komma dit.
– Det vore jättekul, men det kan jag inte begära. De där hemma har dragit ett jättelass och jag är glad att de har tagit mig såhär långt. De får ju jättegärna rösta, men det är dyrt det här kalaset. Men till största del är det Lindesberg och Bergslagen som har tagit mig hit, säger Martin med stor tacksamhet.
– Det har skänkt mig så jättemycket glädje de här veckorna som jag varit här. Jag känner mig sjukt hedrad att de pushar mig såhär. Men jag längtar hem, jag vill träffa, hälsa och tacka alla!
Visa hela artikeln
Sista dagen med gänget – och sista studenten med Staffan 
