Vi vände oss till Lindesbergs kommun för att ”starta ett fik med uteservering” och ville helt enkelt få reda på vilka regler samt tillstånd och avgifter vi hade att vänta oss. Vi ville helt sonika se hur besvärligt det egentligen är att ha med de byråkratiska leden att göra.
Nu blev det ju inte särskilt besvärligt eftersom vi inte fick kontakt med de personer vi sökte. Bara det visar ju att det inte är helt enkelt att vara företagare, eller att stå vid tröskeln in i företagsvärlden och inte veta till vem eller vilka man ska vända sig.
Vi utgick ändå från kommunens utvecklingsenhet, eller näringslivsavdelning som det hette förr i tiden. Där fick vi i alla fall tala med en fysisk person, men eftersom denna avdelning inte har dessa frågor på sitt arbetsbord så blev vi ändå inte så mycket klokare av detta samtal. Vi kunde alltså inte få svar på frågorna rörande kostnader, vilka regler man har att följa samt vilka krav man måste uppfylla.
Efter en del hattande fram och tillbaka fick vi då fram att man måste börja med att vända sig till polisen. Där skulle vi söka tillstånd att hålla med en uteservering, oavsett storlek på serveringen. Hos polisen fick vi faktiskt mycket klara besked och ett gott bemötande. Från denna avdelning fick vi veta att första steget, tillståndsansökan hos polisen, skulle kosta oss 600 kronor i administrativa avgifter. Därtill kommer ytterligare avgifter, de kommunala, berättade polisen.
Men när vi vände oss till ansvarig person hos Lindesbergs kommun så… ja, fick vi inte svar på vad de kommunala avgifterna skulle innebära i kronor och ören. Personen var ej anträffbar.
Samma sak hände i flera dagar. Denne person var ej anträffbar och som den för dagen påhittade nyföretagaren vi uppgett oss att vara, så har vi inte kommit ett dugg längre än för drygt en vecka sedan.
Kanske är det inte för inte som Lindesberg fick dåligt betyg i Svenskt Näringslivs företagsranking som presenterades igår. Hos en företagarvänlig kommun torde strävan snarare vara sådan att så här enkla frågor skall besvaras omgående av en och samma person – som faktiskt är anträffbar också.
På första advent, den 30 november, blir det julstämning i Lindesberg. Inte minst på Kristinaskolans gård, där Lindesbergs Fastigheter bjuder in till julmarknad för första gången.
– Den här gården, den här fina entrén till Lindesberg – den vill vi ju utnyttja, så vi hakar på skyltsöndagen, säger Ann-Louise Hytter.
Redan som ung fick Markus Virta chansen att stå på scen – tack vare de farser som Lindesbergs revymakare Stefan Jansson skrev och satte upp. Där och då väcktes ett starkt intresse som snabbt skulle växa till en djup och varaktig passion. Med åren har han nu etablerat sig som ett välkänt namn inom musikalvärlden och är just nu aktuell aktuell med den stjärnspäckade musikalen Dear Evan Hansen, som spelas för andra gången på Intiman i Stockholm – med artister som Clara Henry, Martin Stokke Mathiesen och nytillskottet Emil Henrohn.
– Det är så kul när man upptäcker att ”du är ju ljuvlig” – och så var det verkligen med Emil Henrohn. Det var ”a match made in heaven”, skrattar Markus Virta.
För bara två månader sedan var arenarestaurangen bara ett tomt skal, nu är den nyrenoverad, fylld med nya upplevelser, redo att ta emot sina första gäster. På fredagskvällen är det premiäröppning för Main Event i Lindesberg.
– Det känns bra, hela helgen är vi fullbokade, säger Jesper Johansson glatt.
I denna veckas fotokrönika tänkte jag skriva och visa lite bilder från ett efterlängtat möte som jag fick ute i skogen för ett tag sedan, men först till någonting mindre roligt. För några dagar sedan så läste jag något väldigt tragiskt och oroväckande. Var femte år uppdateras rödlistan, en lista som visar fågelarters risk att dö ut i landet, nu finns ett nytt och uppdaterat förslag för rödlistan och för mig som älskar fåglar och speciellt ugglor så blir jag bara ledsen och arg. I Sverige är ugglor hårt drabbade. Två arter av ugglor, fjälluggla och tornuggla, klassas nu som utdöda i Sverige. Ytterligare tre arter ugglor, hökuggla, pärluggla och hornuggla får sämre status. Minskad gnagartillgång i ett varmare klimat är två viktiga orsaker.
För ungefär två år sedan öppnade Gantulga Bat-Ulzii sin japanska sushirestaurang, Nagomi, i Lindesberg. Sedan dess har kundkretsen ständigt ökat, och man kände att lokalen började bli för liten. Imorgon fredag öppnar man i sin helt nyrenoverade lokal, bara ett stenkast bort från den gamla.
– Det blir roligt, det är mycket jobb, men det blir bra, säger Gantulga.
Stämningen är varm och välkomnande på Hillstreet – det skrattas och kramas. På bänken står en kaka redo att skäras upp och kaffebryggaren ger ifrån sig de sista slurpande ljuden – ett tydligt tecken på att kvällens språkcafé snart ska börja. Snart diskuteras allt mellan himmel och jord. Hur har helgen varit? Händer det något roligt i veckan? Heter det en eller ett Silviakaka?
– Det är inte bara för dem som vill lära sig svenska, utan för alla som vill träffa människor, umgås och kanske hitta nya vänner, förklarar initiativtagaren Anwar Ghoubari från Wemake.
Under söndagen gick Noraborna till valurnorna för att avlägga sin röst på hur man ställer sig i frågan om vindkraftsetableing i Älgfallet. Utfallet blev ett solklart nej, med 61 procent av rösterna. Frågan ska nu vidare till kommunfullmäktige.
SLUTREPLIK: Det är naturligt att det finns oro när ens närmiljön påverkas. När stora beslut ska fattas nära där vi bor, ska vi förstås både ställa frågor och kräva tydliga svar. Samtidigt är det viktigt att diskussionen vilar på fakta och på hur våra kommuner faktiskt påverkas framöver.