Så här omöjligt är det att starta ett fik

Nu blev det ju inte särskilt besvärligt eftersom vi inte fick kontakt med de personer vi sökte. Bara det visar ju att det inte är helt enkelt att vara företagare, eller att stå vid tröskeln in i företagsvärlden och inte veta till vem eller vilka man ska vända sig.
Vi utgick ändå från kommunens utvecklingsenhet, eller näringslivsavdelning som det hette förr i tiden. Där fick vi i alla fall tala med en fysisk person, men eftersom denna avdelning inte har dessa frågor på sitt arbetsbord så blev vi ändå inte så mycket klokare av detta samtal. Vi kunde alltså inte få svar på frågorna rörande kostnader, vilka regler man har att följa samt vilka krav man måste uppfylla.

Efter en del hattande fram och tillbaka fick vi då fram att man måste börja med att vända sig till polisen. Där skulle vi söka tillstånd att hålla med en uteservering, oavsett storlek på serveringen. Hos polisen fick vi faktiskt mycket klara besked och ett gott bemötande. Från denna avdelning fick vi veta att första steget, tillståndsansökan hos polisen, skulle kosta oss 600 kronor i administrativa avgifter. Därtill kommer ytterligare avgifter, de kommunala, berättade polisen.
Men när vi vände oss till ansvarig person hos Lindesbergs kommun så… ja, fick vi inte svar på vad de kommunala avgifterna skulle innebära i kronor och ören. Personen var ej anträffbar.
Samma sak hände i flera dagar. Denne person var ej anträffbar och som den för dagen påhittade nyföretagaren vi uppgett oss att vara, så har vi inte kommit ett dugg längre än för drygt en vecka sedan.
Kanske är det inte för inte som Lindesberg fick dåligt betyg i Svenskt Näringslivs företagsranking som presenterades igår. Hos en företagarvänlig kommun torde strävan snarare vara sådan att så här enkla frågor skall besvaras omgående av en och samma person – som faktiskt är anträffbar också.