Staffan Blixt, gymnasieläraren som deltog i Postkodsmiljonären, och då han tycker om att vinna var givetvis hans mål att nå toppen. Dessvärre blev det inte någon miljonvinst, men kammade ändå hem hundratusen kronor, vilket han känner sig nöjd med. – Det är mycket pengar för den insatsen jag gjorde, säger Staffan Blixt.
I tre program av Postkodsmiljonären fick vi följa Staffan Blixt, Frövibon som började klättringen mot miljonen. När frågan om vilken av fyra amerikanska delstater som inte ligger vid Stilla Havet, tog det tyvärr stopp och Staffan fick kliva ner från stolen och tacka för sig.
– Jag hade frågan annorlunda utformad i huvudet, förklarar Staffan Blixt missen och fortsätter:
– Det kändes surt när jag lyckats krångla mig ur betydligt svårare frågor. Men jag är jätteglad för det jag vunnit. Det är mycket pengar för den insatsen jag gjorde. Det var bra ur ett ekonomiskt perspektiv, men jag vill ju alltid vinna.
Ja, för Staffan behövde ju inte gå tomhänt därifrån, utan plockade med sig hundratusen kronor hem. Pengar som han godhjärtat beslutade att inte behålla för sig själv. Den utlovade champagnefrukosten till eleverna blir av, och både Stefan Jansson och svärföräldrarna fick en beskärd del.
– Om jag hade jobbat ihop och gett bort de här pengarna så hade det varit en helt annan grej. Det är många som talar om vilka de skulle ge bort pengar till om de vann, men jag vann verkligen pengar, kommenterar Staffan.
Men nu känner Staffan att det är skönt att det är klart, framförallt att slippa hemlighålla hans resultat och istället kunna prata om det. Och supporten har varit stor, inte bara från nära och kära. Staffan berättar:
– Det är många främmande människor som till exempel har skickat vänförfrågningar på Facebook. Det har varit hysteriskt, helt sjukt. Det var lugnare att göra inspelningen. Men nu känns bra. Det är skönt att det är över – men det var en rolig upplevelse!
På första advent, den 30 november, blir det julstämning i Lindesberg. Inte minst på Kristinaskolans gård, där Lindesbergs Fastigheter bjuder in till julmarknad för första gången.
– Den här gården, den här fina entrén till Lindesberg – den vill vi ju utnyttja, så vi hakar på skyltsöndagen, säger Ann-Louise Hytter.
Redan som ung fick Markus Virta chansen att stå på scen – tack vare de farser som Lindesbergs revymakare Stefan Jansson skrev och satte upp. Där och då väcktes ett starkt intresse som snabbt skulle växa till en djup och varaktig passion. Med åren har han nu etablerat sig som ett välkänt namn inom musikalvärlden och är just nu aktuell aktuell med den stjärnspäckade musikalen Dear Evan Hansen, som spelas för andra gången på Intiman i Stockholm – med artister som Clara Henry, Martin Stokke Mathiesen och nytillskottet Emil Henrohn.
– Det är så kul när man upptäcker att ”du är ju ljuvlig” – och så var det verkligen med Emil Henrohn. Det var ”a match made in heaven”, skrattar Markus Virta.
För bara två månader sedan var arenarestaurangen bara ett tomt skal, nu är den nyrenoverad, fylld med nya upplevelser, redo att ta emot sina första gäster. På fredagskvällen är det premiäröppning för Main Event i Lindesberg.
– Det känns bra, hela helgen är vi fullbokade, säger Jesper Johansson glatt.
I denna veckas fotokrönika tänkte jag skriva och visa lite bilder från ett efterlängtat möte som jag fick ute i skogen för ett tag sedan, men först till någonting mindre roligt. För några dagar sedan så läste jag något väldigt tragiskt och oroväckande. Var femte år uppdateras rödlistan, en lista som visar fågelarters risk att dö ut i landet, nu finns ett nytt och uppdaterat förslag för rödlistan och för mig som älskar fåglar och speciellt ugglor så blir jag bara ledsen och arg. I Sverige är ugglor hårt drabbade. Två arter av ugglor, fjälluggla och tornuggla, klassas nu som utdöda i Sverige. Ytterligare tre arter ugglor, hökuggla, pärluggla och hornuggla får sämre status. Minskad gnagartillgång i ett varmare klimat är två viktiga orsaker.
För ungefär två år sedan öppnade Gantulga Bat-Ulzii sin japanska sushirestaurang, Nagomi, i Lindesberg. Sedan dess har kundkretsen ständigt ökat, och man kände att lokalen började bli för liten. Imorgon fredag öppnar man i sin helt nyrenoverade lokal, bara ett stenkast bort från den gamla.
– Det blir roligt, det är mycket jobb, men det blir bra, säger Gantulga.
Stämningen är varm och välkomnande på Hillstreet – det skrattas och kramas. På bänken står en kaka redo att skäras upp och kaffebryggaren ger ifrån sig de sista slurpande ljuden – ett tydligt tecken på att kvällens språkcafé snart ska börja. Snart diskuteras allt mellan himmel och jord. Hur har helgen varit? Händer det något roligt i veckan? Heter det en eller ett Silviakaka?
– Det är inte bara för dem som vill lära sig svenska, utan för alla som vill träffa människor, umgås och kanske hitta nya vänner, förklarar initiativtagaren Anwar Ghoubari från Wemake.
Under söndagen gick Noraborna till valurnorna för att avlägga sin röst på hur man ställer sig i frågan om vindkraftsetableing i Älgfallet. Utfallet blev ett solklart nej, med 61 procent av rösterna. Frågan ska nu vidare till kommunfullmäktige.
SLUTREPLIK: Det är naturligt att det finns oro när ens närmiljön påverkas. När stora beslut ska fattas nära där vi bor, ska vi förstås både ställa frågor och kräva tydliga svar. Samtidigt är det viktigt att diskussionen vilar på fakta och på hur våra kommuner faktiskt påverkas framöver.