Storås framtid avgörs nu

Att sjukvården i Region Örebro län omorganiseras för att möta utmaningar och ekonomiska svårigheter är det nog få som missat. Av boende i Storå är det nog ingen som missat att vårdcentralen där ska upphöra att fungera som den gör nu. Delar av verksamheten ska flyttas till Lindesbergs vårdcentral. Verksamheten i Storå blir en utbudspunkt för att erbjuda viss, men inte all vård. Det här har upprört många i området och jag kan inte göra annat än att hålla med de som är kritiska.

Det finns flera anledningar till att det är ett högst märkligt beslut av det politiska S, C och KD-styret. Rent ekonomiskt går i princip alla regiondriva vårdcentraler med underskott, vilket innebär att systemet är fel från början, inte verksamheten. Samtidigt är Storå den vårdcentral som tar emot flest läkarbesök per listade patienter i länet. Vidare är två av de fem mest produktiva distriktsläkarna i länet, räknat till antalet mottagna besök om året, verksamma på Storå. Vårdcentralen ligger även på plats 45 av ca 1200 vårdcentraler i landet när man ser till hur nöjda patienterna är. Att en av regionens mest effektiva och uppskattade verksamheter inte får fortsätta existera är rätt ofattbart.

Argumenten om en dyster framtid för orten som sådan är dock svåra att värdera. Jag är inte från Storå, men det senaste året har jag träffat flera kloka personer från trakten som gjort starka intryck på mig. Under utfrågningen om sjukvården i norra länet som hölls på Folkets hus i Lindesberg kom frågan från publiken kring vilka framtidsplaner politikerna hade för boende i området. Några veckor senare, en artikel från samma frågeställare som mer utförligt beskriv sin syn på hela processen. Jag kunde här ha svarat något i stil med att det finns en framtid för alla oavsett vart man bort i regionen, men det skulle vara för lätt och något ohederligt. I stället valde jag att spendera en lördagseftermiddag med att åka dit, se platsen, ta in omgivningen och tala med de som bor där.

Det är inte första gången jag besökt orten. Som alltid missar jag nästan avfarten som tar mig ner mot Storskolan, med vårdcentralen på andra sidan vägen, med gott om parkeringsplatser, där jag ställer bilen. Eftermiddagssolen värmer när jag stiger ut och jag börjar ta mig upp längst Kopparbergsvägen och tillbaka. Förbi stationen och längst med Stråssavägen för att svänga in på Backvägen som tar mig tillbaka genom villaområdet. Vad som möter mig är inte vad statistiken säger om en åldrande befolkning på väg mot ett öde bortom deras kontroll, utan tvärt om, ljudet av lekande barn och en ny generation vars framtid vi lägger grunden för nu.

Så vilken framtid ser jag för Storå om 15 år, som Magnusson frågar sig i sin artikel? För mig råder det inget tvivel. När de barn som nu skrattar och leker i området växter upp och kanske utbildar sig vidare i andra städer finns det om 15 år fortfarande ett tåg som tar dem hem, hem till ett levande samhälle där de själva kan sätta glada, skrattande barn till världen. Om det ska bli möjligt måste vi planera för den framtid vi vill ha, annars får vi en framtid ingen vill se.

Det här är inte en strid mellan stad och land eller tätort och småort. Det är en kamp för rättvisa. Det går inte att planera ett rättvist samhälle utan att göra det tillsammans med invånarna man har. För mig är innebär det en skyldighet att se till att något så grundläggande som en vårdcentral i Storå finnas kvar.

Willhelm Sundman (L)
Oppositionsråd, Region Örebro län