I förra veckan tog jag mig för första gången i mitt liv till Böda på Öland för att uppleva den beachvolleyfest som sades inta stranden. När man kommer dit så blir det väldigt tydligt vilket lyckat koncept beachvolleybollen blivit i Sverige och antalet spelare som finns idag. Det finns mycket som inomhussidan kan lära sig från sin lillebror när det kommer till hur man väcker intresset för en idrott.
Nyckel till framgång inom en idrott är antalet utövare. Ser man till de stora idrotterna runt om i världen så verkar det finnas ett ganska tydligt samband mellan antal utövare, antalet TV-tittare och mängden pengar som satsas på idrotten. Volleyboll har lyckats bra på alla dessa punkter i många länder, i vissa områden är det till och med den idrott som lyckts bäst, men i Sverige ser det dock tyvärr väldigt annorlunda ut. Idrotten har ingen TV-tid, stora finansiella problem och väldigt få utövare.
Grunden i detta ligger i mängden barn och ungdomar som idrotten kan dra till sig och detta baseras helt på mängden vuxna som engagerar sig. Tittar man på vilka som är tränare för ungdomslagen runt om i Sverige så är det till hög grad gamla elitseriespelare. Normen som finns kring ledarskap i volleyboll är nämligen att det krävs att man själv varit elitspelare för att överhuvudtaget kunna lära ett barn att spela. Hur denna norm kommit till är inget jag kan säga i skrivande stund och jag vet inte om någon har ett klart svar, men en förändring måste ske. Volleyboll måste få föräldrarna till alla Sveriges barn att förstå att vilja och empati är det enda som krävs för att bli en riktigt bra volleybolltränare.
Problemet ligger i normen som skapats att volleyboll endast handlar om teknik och taktik. Materialet som finns skrivet samt de utbildningar som hålls av SVBF i dag är visserligen väldigt kompletta och välgjorda, men de ligger på en alldeles för hög nivå. Hade jag inte själv spelat volleyboll i tio år så hade jag haft svårt att förstå vad som står i mycket av materialet. Den första tanken som slår mig vid granskning av kursernas och de skrivna materialens innehåll är ”det krävs en volleybollspelare för att förstå detta”. Redan på tidig nivå talas det om ”enpassar-system”, ”back spike”, centrar och sedan teknik, teknik och mer teknik. Skulle man behandla tolvåriga fotbollsspelare likadant och börja prata om hur de ska spela ”one touch football” och skjuta svävande frisparkar á la Cristiano Ronaldo så skulle många börja undra vad tränarna håller på med. Det måste vara okej att spela volleyboll bara för att det är kul och då kan det få vara helt oorganiserad. Det spelar egentligen ingen roll om baggern spelas med raka eller böjda armar eller om en person hoppar med höger eller vänster fot fram i sin ansats så länge folk uppskattar det och tycker att sporten är rolig.
Många menar på att beachvolleyns framväxt beror på att det är en tuff och hipp strandsport som alla gillar att utöva på somrarna. Jag delar inte alls den uppfattningen. Beachvolleybollen slår så bra hos folket just eftersom det är accepterat att spela precis hur man vill. Jämför man en beachspelare och en inomhusspelare så är inomhusspelaren, i nio fall av tio, en betydligt bättre tekniskt och taktiskt skolad spelare. Varje höst stöter jag på samma problem då det kommer beachspelare till inomhusträningarna för att de funnit ett intresse för utomhussporten och nu vill hålla på året om. De tappar direkt bort sig i teknik- och taktiksnacket och inser att detta inte är alls samma sak som de hållit på med i sanden. Detta är någon typ av högskoleutbildning som man ska gå kurser i sex timmar i veckan i ett halvår innan man överhuvudtaget kan spela en match. Tråkigt nog så stämmer deras uppenbarelse väl. Ser man till Sverige-serien, den lägsta serien som är öppen för alla och som ska vara ett första steg för de som är nya till sporten, så finns det inte ett lag som inte spelare ”enpassar-system”, med fasta positioner och med skolad teknik.
Nu menar jag inte att alla beachvolleybollspelare har dålig teknisk och taktisk kunskap, då det finns många beachspelare som briljerar i dessa moment, men det blir inte en faktor lika tidigt och den tvingas inte på. Man kan gått spela beachvolleyboll på Opennivå utan att träna beachvolleyboll med en elittränare. Inomhusspelet ser inte ut så idag och det är synd. Om alla landets klubbar skulle lägga lite energi på att starta upp grupper, barn som vuxna, där man utesluter ”gratisframspel” och ”tretakt” och fokuserar på match till dess att spelarna ber om att få tekniska och taktiska råd så kommer idrotten expandera med väldig fart. Det garanterar jag.