Begravningar under pandemin ställer krav på entreprenören

När regeringen meddelade att det nya taket på max åtta personer vid allmänna sammankomster inte skulle gälla begravningar, var det många som drog en lättnadens suck, inte minst landets begravningsentreprenörer.

– Förra veckan var förskräcklig, åtta personer som max på en begravning inklusive personal, det var ett helt orimligt uppdrag, berättar Susanne Persson på Götmars begravningsbyrå i Lindesberg.

– Anhöriga var verkligen hjärtskärande ledsna, hur väljer man vilka familjemedlemmar som ska få komma? säger Monica Jomfjäll på Fonus i Lindesberg.

Ända sedan i våras har de båda begravningsbyråerna arbetat hårt med att se till att anhöriga ska få ta avsked på ett så värdigt, men samtidigt smittsäkert sätt som möjligt. Något som har gjort att efterfrågan på livesändningar har ökat dramatiskt.

– Förfrågningarna på livesändningar sköt i höjden, det är nästan så att vi inte har kapacitet att erbjuda alla som vill ha det. Men vi pusslar och lånar konton från andra kontor i landet, det gäller att göra allt vi kan, berättar Monica.

– Det är en stor skillnad mot förut. Nu är det oftast den närmaste familjen som närvarar fysiskt, medan andra kan följa begravningen hemifrån via datorn. Däremot väljer många att skjuta upp minnesstunden till ett senare skede, när pandemin förhoppningsvis är över, för den är också en del av begravningen och är viktig, säger Susanne.

Något man också har arbetat fram är möjligheten för anhöriga som inte fick plats under akten att ta avsked och lämna en blomma efter att själva begravningsceremonin är avslutad.

– För de som vill lämna en blomma eller hälsning vid kistan har vi kunnat släppa in mindre grupper efter att familjen lämnat kapellet eller kyrkan. Det gäller att tänka i nya banor, och tillsammans med familjen hitta nya lösningar, säger Susanne.

– Vi lever i en tid när människor lämnar oss alldeles för tidigt, bland annat på grund av den här hemska sjukdomen, och att då inte få möjlighet att ta avsked är ju fruktansvärt. Men det vi märker är allas vilja att samarbeta, vi sitter alla i samma båt, vi måste bara försöka göra det bästa av det, säger Monica.