Redan i tredje klass på lågstadiet bestämde sig Charlie Axelsson för att rymdgymnasiet i Kiruna var det han skulle sträva mot. Även om mamma Elin i början hoppades att det bara var en fas, visade det sig att intresset för rymden var alldeles för stort. I helgen går flytten till Kiruna, då han som en av totalt 30 elever kommit in på rymdgymnasiet.
– Jag tror inte riktigt det har sjunkit in, jag ska flytta 120 mil hemifrån! säger han.
Hemma hos familjen Axelsson i Lindesberg packas det för fullt inför 16-åriga Charlies flytt i helgen. 120 mil norrut går flyttlasset, till Kiruna närmare bestämt, där tre års utbildning vid rymdgymnasiet väntar.
Ända sedan barnsben har Charlie haft ett intresse för allt som har att göra med rymden. I tredje klass på lågstadiet fick han höra talas om rymdgymnasiet, och resten är så att säga historia.
– Redan då sade jag att där ska jag gå! Mamma hoppades att det bara var en fas, men det var inget jag växte ur, utan jag satsade på det, berättar Charlie.
Vad är det som fascinerar dig med just rymden?
– Det är intressant med sådant som är svårt att förstå sig på, människohjärnan kan inte uppfatta storleken av rymden. Jag har alltid haft en dröm om att få känna hur det är att vara i nollgravitation, och mitt drömjobb är astronaut, det visste jag tidigt, förklarar han.
Charlie berättar att det finns fler stora fotbollsstjärnor i världen, såsom Ronaldo och Messi, än antal astronauter som varit på rymdstationen ISS.
– Det är bara 240 astronauter som varit uppe på ISS någonsin, säger han.Planen är glasklar, först tre år på rymdgymnasiet, där han bland annat får läsa astronomi, astrobiologi och astronautkunskap i samband med naturprogrammet. Sedan vill han göra lumpen, där han hoppas på att bli jägare.
– Om jag inte fastnar i armén är tanken att därefter söka till Luleås tekniska universitet, och läsa till civilingenjör inom rymdteknik. Sedan får man se, ESA vore ju en bra start, de flesta astronauter gör sin första uppskjutning i 40-årsåldern, så det är en bra bit kvar, skrattar Charlie.
Nu väntar en ny hemort, där han för första gången ska bo själv i en egen lägenhet. Nya vänner, den otroligt kalla vintern, norrsken och den närmare en månads långa polarnatten, där solen inte går upp över horisonten.
– Jag tror inte riktigt det har sjunkit in, jag ska flytta 120 mil hemifrån! Men jag kommer kunna ha kontakt med kompisar online, eftersom jag gillar att spela tv-spel på fritiden, och sedan kommer jag ju hem på loven. Då får man se till att göra det mesta av tiden, säger Charlie.
Hur känns det för mamma?
– Det gör ont i mammahjärtat såklart, men det hade gjort lika ont att säga att han inte får göra det, säger Elin.
– Morfar följer med i helgen, så mamma får lite hjälp på vägen hem, avslutar Charlie.
Visa hela artikeln
