De vandrar hela veckan: Pilgrimer går mellan Lindesbergs kyrkor

Pilgrimerna går med lätt packning, någon har gåstavar. Lunchen intog de i Grönbo och middagen på bygdegården Sveaborg i Spannarboda. De sover över på en bygdegård, i en kyrka eller på ett församlingshem och en del går hem. De allra flesta är Lindesbergare som trampar stigar som de annars inte ser så mycket av.

En varierande led, men ganska lättgången. Foto: Hans Andersson
Leden är varierande. Ibland är det sagolikt vackra skogspartier, ibland ödetorp, ängar eller fina bebodda gårdar, men också passager med djupa spår av skogsmaskiner eller transportsträckor efter någon asfalterad landsväg. Men naturupplevelserna är många. En rovfågel seglar över oss – kan det vara en fiskgjuse? Tidigare på dagen såg man spår av vildsvin.

När det är paus finner en del sitt eget lugn, som Marie Johnsson från Frövi gjorde på bryggan i Kåfalla. Birgitta Oscarsson från Pilkrog fann ro mitt bland blommorna. Foto: Hans Andersson
För många är vandringen ett sätt att skaffa egen tid, att komma bort från stressen, att bara få gå i sina egna tankar. Då och då pålyses tystnad. Men det blir många tillfällen till samtal. Ibland får jag se till att hålla takten genom att ta rygg på någon framför. Ibland är det fullt sjå att titta ner och se var man sätter fötterna. Ibland händer det att man ”fuskar” och åker bil någon kortare sträcka.

Shelagh Green och Pål Teige stannar till vid Pilkrog skolas uteklassrum. Foto: Hans Andersson
Jag går i den långa raden med kvinnor, för det är nästan bara kvinnor som unnar sig denna meditativa natur- och kulturupplevelse. Pål är den ende manlige deltagaren och han går tillsammans med sin fru Ritva och labradoren Alice.

– Kanske männen inte tycker att det är tillräckligt manligt och kanske det är fotbolls-VM som drar just idag, säger han. Han är scoutledare och han jagar och när vi går efter leden stannar vi ibland och han ger oss litet kunskap om ett ovanligt träd.

– Här på stenen satt det en ”rysk pilgrim”, när vi passerade för några år sedan och ville att vi skulle ge honom något, berättar en av dagens pilgrimer.

Det var en man från församlingen i Fellingsbro. Ett sätt att förhöja stämningen, men det finns andra tillfällen till kulturhistoriska utblickar. Vi passerar Pilkrogs skola som funnits nästan lika länge som folkskolan funnits i Sverige – från mitten av 1800-talet. Vädret är perfekt för vandring, så vi behöver inte ta skydd här, men Pilkrogs skolas ”uteklassrum” – ett stort tält i skogen –  har använts tidigare vid sämre väder.

– Och här gick den gamla landsvägen förbi, säger Margareta Karlsson från Spannarboda, där vi tar rast vid hällarna i skogen. Det är en fördel att varje församling ansvarar för sträckan i sitt område, så att de som är bekanta i trakten, där vandringen går, kan berätta både om nu och då.

Hon är alltså den som tar täten i sina hemtrakter och hon är aktiv i Fellingsbro församling. Många av vandrarna är kyrkligt aktiva och vandringen innehåller meditioner, där årets tema är Livets helighet. Vandringsdagarna avslutas med kvällsandakt. När rasten är slut återsamlas gruppen i ring och läser gemensamt den Heliga Birgittas bön:
– Herre visa mig din väg och gör mig villig att vandra den.

Men även den som inte alls har något kyrkligt intresse är välkommen. Det började 2007. En del av de femtontal som jag gjorde sällskap med är ganska nya som pilgrimer – andra har varit med alla gånger. Några går bara en dag eller en helg. Man kan också göra som jag – gå med en delsträcka eller ta det som en ”kvällspromenad”. Dagsetapperna är runt två mil. För en del leder vägen till Rom. Ingmarie Larsson som är aktiv i Linde bergslags församling både som kyrkopolitiker och kyrkvärd ska resa dit i den Heliga Birgittas fotspår.