Drömsk musikteater i Sveaborg

Sveaborg i Spannarboda lämpar sig alldeles utmärkt för teatersammanhang. En rejäl läktare, som kvällen till ära var fylld till den sista stolen och tvingade arrangörerna att plocka fram extrastolar, finns och så också en scen. Dock använde sig kvällens trio inte av den utan skådespelade på golvet för att komma närmare sin publik. Mats Nolemo, Peter Danielsson och David Odlöw stod för underhållningen med uppsättningen ”Har tåget gått, eller…? Ett musikaliskt drömdrama om ett avgångsnederlag”. Premiär hade den i februari, och man har under den tiden hunnit turnera genom Sverige. Föreställningen pågår i nästan två timmar och under de timmarna hinner man både förundras, fundera, skratta och le.

– Om din mobiltelefon ringer är det bara att räcka upp handen ifall ni vill prata ostört, så går vi andra ut så länge, säger Mats inledningsvis.

De har spektakulära scenkläder med särdeles originella färgkombinationer. Mats roll är den poetiska, pessimistiska realisten. Peter är lättsam och riktigt skicklig på att blanda ihop både det ena och det andra. Och David, ja, han är mest nervös och lite tillbakadragen.
– Vi upptäckte att vi var precis tre personer så det föll sig naturligt att bilda en trio. Det här framträdandet är inte något märkvärdigt, vi tänkte att något måste man ju ändå ha att göra en sådan här kväll. Det är inte något vidare väder att vara ute i, och det är inte heller något speciellt på tv, säger Mats.

– Det kommer att bli både roligt och allvarligt och ni får själva avgöra vad som är vad. Blir ni osäkra kan ni alltid titta på er granne, tipsar David.

Förutom skådespel bjuder gruppen på gitarr, nyckelharpa, fiol och sång.
– Tre trallande trädgårdstomtar som borde försörja sig på ett mindre störande vis, säger Mats om sig själv och sina kamrater.

Mats funderar också över varför man måste vara så glad för hela tiden. Man önskas en trevlig dag när man går ut ur matvarubutiken och det kan väl inte vara särskilt hälsosamt att alltid gå runt med ett leende på läpparna.
– Är det en plikt att må bra nuförtiden? Upprymdstyranneri, det är vad det är! Men det ska ni veta, här är det ingen obligatorisk munterhet ikväll, muttrar han bestämt och får publiken att skratta.

Mats, David och Peter bjuder på överraskningar efter teaterns gång. Det är kanske inte var dag som tre karlar i yllekofta, toppluva, tofflor och med fiolen i högsta i hugg, tvärvänder från stämningsfull poesiläsning till hiphop. Även ämnesbyten sker lite hur som helst. Döden diskuteras och liknas vid ett vettskrämt tåg som bara skenar fram.
– Jag har hört att man kan få dödshjälp borta i Schweiz, men livshjälp, var kan man få det? Det skulle jag bra gärna vilja veta, spekulerar en fundersam Mats innan ljuset släcks ner.