Regionrådet Wilhelm Sundman (L) tar klivet in i riksdagen för Örebro län efter ett starkt personval. I ett inlägg på sociala medier delar han med sig av sina tankar kring valet och ambitionen att fortsätta driva frågor för länets mindre orter.
I april i år tog Wilhelm Sundman beslutet att avgå som ordförande för Liberalerna i Örebro län för att fokusera på den regionala och nationella valrörelsen. Efter att personrösterna har räknats står det nu också klart att Wilhelm tar plats i riksdagen för Örebro län.
I ett inlägg på sociala medier (läs nedan) delar han med sig av sina tankar kring valresultatet och vikten av att ha närvarande politiker på landsbygden. Särskilt lyfter han fram Storå och de norra delarna av Lindesbergs kommun och länet.
Då ser det ut som att allt är klart. Jag blir riksdagsledamot för Liberalerna från Örebro län.
Det här har verkligen varit en otrolig resa. För det första en helt makalös återhämtning för Liberalerna, till stor del tack vare Simona Mohamssons enorma kraft i valspurten, men också alla förtroendevalda, medlemmar och liberaler runt om i landet som gjort en insats för att stärka Liberalerna som parti i Sverige. Alla hade räknat ut oss, men alla underskattade oss.
När jag fick frågan i P4 efter de låga opinionssiffrorna om var jag såg mig själv efter valet svarade jag: I riksdagen. Reportern blev tyst en stund. Det var tydligt att han inte trodde att det skulle bli så, men han hade fel. Väldigt många hade faktiskt fel. Liberalerna är en kraft i svensk politik att räkna med.Även om det gått bra i riksdagsvalet måste man ändå vara ärlig med att det blev lite spridda skurar i kommun och regionvalen. I en del kommuner backar vi stort, medan vi ökar stort i andra. Liberalerna trillar ur några regioner men är kvar i regionpolitiken. För min del som regionråd i Region Örebro län finns både orosmoln och ljusglimtar.
Totalt sett går Liberalerna bakåt, men det är av det mindre slaget och flera andra partier backar mycket mer. Det innebär att vi behåller våra mandat och säkrar fyra år till. Under den senaste mandatperioden har vi arbetat med att prata om frågor och stått upp för områden runt om i länet som annars glöms bort i politiken.Ett sådant område är Storå, norra delen av Lindesbergs kommun och i stort sett hela norra länsdelen, ett arbete som gett resultat.
Storå ser nu ut att vara ett av de starkaste valdistrikten för Liberalerna i regionvalet, inte bara i Örebro län utan i hela landet. Med 20,01 procent stöd för Liberalerna där finns det inte många andra områden som ens kommer i närheten. Samtidigt finns det bara ett valdistrikt i hela landet där Liberalerna är det största partiet när det kommer till regionvalet, och det är Ramshyttan i Lindesbergs kommun med 18,1 procent.
Det här visar att lokalt engagemang gör skillnad. Boende runt om i landet vill ha närvarande politiker oavsett var man bor och liberalismen är inget storstadsfenomen. Det är dags att fler partier tar alla som bor i Sverige på allvar, för det börjar verkligen synas tydliga politiska sprickor beroende på var man bor.
Ser man till hur Sverige röstat är spelplanen rätt klarlagd. Det har blivit den urbana medelklassen mot resten. I städernas utanförskapsområden växer vänstern kraftigt. På landsbygdens glömda områden är det den konservativa högern eller nya partier som springer ur ett missnöje med den etablerade politiken. Det är demokrati, men risken är att det inte kommer att vara en liberal demokrati i ordets rätta bemärkelse. Det behöver dock inte vara så här. I Storå, Ramshyttan, Guldsmedshyttan och andra delar av Lindesbergs kommun kan man tydligt se att alternativet mycket väl kan vara liberalt.Själv kommer jag inte att lämna mitt engagemang för de här områdena och alla andra platser runt om i Örebro län som alltför länge ignorerats och glömts bort. För Folkpartiet Liberalerna är det här inget nytt.
För snart 100 år sedan började Liberalerna, dåvarande Folkpartiet, att arbeta för och med det som partiledaren Bertil Ohlin kallade för ”Det glömda Sverige”. Då var det jordbrukare och människor på landsbygden, men även kvinnor i städerna som var hemmafruar eller ogifta kvinnor som fick bo kvar hemma som arbetslösa i väntan på att själva bli hemmafruar. Ohlin menade att de här människorna ofta glömdes bort, negligerades eller utestängdes från den politiska debatten. Deras röster var därför inget som de etablerade partierna brydde sig om eller tog hänsyn till. Mycket har förändrats på nästan 100 år, men mycket är detsamma.
Det är därför i den kontexten man ska se valresultatet för att förstå att de som gjort sin röst hörd är det glömda Sverige och att de som tagit deras röst på allvar har fått dessa väljares förtroende.
Jag tror att alla kommer behöva arbeta närmare och finnas där människor bor, oavsett om det är många eller få väljare. För den enskilde individen spelar det ingen roll hur många människor en politiker träffar om man själv aldrig får möta någon som vill lyssna. Politik är en förtroendebransch och förtroende skapas på lokal nivå, i det mänskliga mötet.
Nu väntar att styren runt om i kommuner och regioner ska formera sig och sedan får vi se hur det blir med regeringen. För min del kommer jag att fortsätta jobba lika mycket här hemma som i kammaren i Stockholm. Riksdagen är bara en plats att besöka, men det är i Örebro län som jag kommer att arbeta.
Vi kommer fortsätta ses minst fyra år framöver.
Visa hela artikeln
