En internationell iakttagelse

I söndags stod det klart att USA, efter att inte ha förlorat en match i Grand Prix sista runda, är världens mest dominerande land inom damvolleybollen just nu. Därmed ser framtiden riktigt ljus ut för USA och deras chanser i nästa års olympiska spel i Rio är större än någonsin. Kanske är det äntligen dags för amerikanskorna att ta det där efterlängtade OS-guldet.

Själv måste jag säga att jag var lite mer taggad när herrarnas World League som avgjordes för en dryg vecka sedan. Som fransman satt jag på helspänn framför vår TV och såg på hur Les Bleus tog hem sin första titel någonsin. Som alltid så finns det ett antal nationer som dominerar volleybollen. Brasilien, USA och Ryssland är de stora länderna tätt följda av Italien, Serbien och Tyskland. Därmed var Frankrikes bragd på herrsidan väldigt oväntad i jämförelse med USA:s damers vinst.

Men det är inte endast faktumet att Frankrike slog ut de stora volleybollnationerna som gjorde deras vinst oväntad. Det är även intressant att World League kan vinnas av ett så pass ”litet” lag som Frankrike. En trend verkar ta form inom världsvolleybollen. Herrarna har under många år gått mot att bli allt större och längre med mindre fokus på finspelet. En hög boll till lagets 210 cm långa högerspiker som slår hårt över blocket har varit praxis de senaste tio åren. Men då spikerarna går över blocket så måste blocket hänga med vilket gett oss centrar som Muserskiy (220 cm) och Kazakov (218 cm). Frankrike bryter dock trenden. Med endast en spelare över två meter på plan och en passare på endast 183 cm så spelar de istället ett snabbt och överraskande spel med ett försvar som är det bästa i världen. Irans framgång de senaste tre åren är även den tack vare denna typ av spel.

Det intressanta är dock att vi på damsidan ser den motsatta trenden. Damlandslagen har de senaste åren varit generellt kortare än herrlandslagen. På herrsidan är idag majoriteten av världens främsta spelare över två meter och man ser i princip aldrig någon som är under 190 cm. Bland damerna har det dock inte varit alls ovanligt med spelare under 180 cm. Att se en herrspelare på 210 cm är inte alls ovanligt, det hör snarare till att varje lag har minst en. På damsidan är det dock fortfarande ovanligt med en spelare på över två meter, vilket skulle vara motsvarigheten med tanke på medellängdsskillnaden mellan män och kvinnor. Sedan Beijing-OS är dock trenden tydlig, damvolleybollen blir mer fysisk. Kinas lag i årets Grand Prix slog nya rekord med ett lag som längmässigt kunde mäta sig med ett lag i herrarnas elitserie här i Sverige.

Om det är bra eller dåliga trender som vi ser är svårt att säga, det är självfallet upp till var och en att bedöma. Själv tycker jag att det invecklade, taktiska och snabba försvarsspelet som Japans eller Thailands damer spelar är betydligt roligare att titta på än Rysslands höga kantpass. På så vis blir det ju roligt för mig som fransman att Frankrikes herrar nu spelar på detta vis. Min förhoppning är dock att vi inte förlorar spektakulära damlag som just Japan och Thailand, länder som generellt har kortare medellängder, nu när spelarna i de andra länderna drar iväg på höjden. Powervolleybollen á la öststat har aldrig varit något för mig och jag hoppas att vi ka skippa den både hos damer och herrar.