FotoFredag: Från ägg till dunboll

I våras åkte jag ut på lite nya vägar i Bergslagens vackra skogar. Det slutade med att jag som oftast återvänder hemåt via mina gamla rutter som jag upptäckt för många år sedan och det var där det hände. Jag stannade bilen och gick en liten promenad i skogen – och fick då syn jag henne – den vackra lappugglehonan. Hon var inte på någon gren eller ute på någon åker – hon låg i ett bo. Jag insåg allvaret och backade och gick genast tillbaka till den väg jag kom ifrån för att skapa ett större avstånd mellan mig och boet. Det sista jag vill är framkalla stress och oro hos något djur. Speciellt under denna period på året. Jag förstod direkt att det kan vara en aktiv häckning.

Efter denna dag så höll jag ögonen öppna för denna lappuggla. Efter några korta besök under de första veckorna så förstod jag att hon ruvade på ägg. Vid ett besök så valde jag att stanna kvar lite längre än vad jag tidigare hade gjort. Jag ville få en sak bekräftat. Under häckning så är det honan som ruvar och hannen jagar och levererar mat till henne. Efter en tids väntan så kom äntligen hannen med föda och jag valde då att genast att lämna området.

Dagarna gick och jag valde att inte besöka detta område under en längre period. Det blev midsommar och jag åkte till Värmland för att försöka fotografera andra vilda djur. När jag var i Värmland så tänkte jag många gånger på hur det gick för lappuggleparet hemma.

När jag kom hem från Värmland så åkte jag tillbaka till lappugglorna för att se hur det hade gått för dem. Honan ruvade fortfarande, men jag kunde se lite aktivitet hos henne. Hon tittade ofta nedåt under sig och av tidigare erfarenheter så anade jag vad orsaken till detta var. Det kanske hade kläckts en eller flera ungar. Det blev ett kort besök och sen hem igen.

Dagen efter så blev jag sjuk och kunde inte besöka lappugglorna på några dagar men under dessa dagar så hann jag skaffa mig en till kamera då min gamla systemkamera önskade sig ett syskon. Inte för att jag som fotograf ville ha en ny kamera (skratt skratt). Skämt åsido. Denna kamera öppnar upp många nya dörrar för mig som fotograf.

Efter några dagar så började jag få meddelanden från andra fotografer och fågelskådare om att andra lappugglepar i andra delar av landet hade lämnat sina bon. Det var snart juli månad och jag åkte tillbaka till lappugglorna för att se om någonting hade hänt där.

Väl framme och efter en promenad så var jag framme vid den plats som jag hade valt att alltid stå vid under mina korta besök. Jag tittade mot boet längre bort och kunde se något som jag så länge hade väntat på att få uppleva igen.

Två tiggande och till synes friska dunbollar till ungar satt och väntade på mat från mamma eller pappa. De satt på en varsin gren. Den ena lite större än den andra.
Den större var väldigt aktiv och började se sig omkring med ett väldigt rörligt huvud. Det såg ut som ungen dansade. Den mindre ungen såg ut att försöka hitta en väg till sitt större syskon.

Jag valde att både filma och fota denna upplevelse då jag ville prova den nya kameran. Från den första dagen som jag såg honan så bestämde jag mig för att göra detta till ett litet sommarprojekt och jag hoppades på ett lyckligt slut, men för mig så blev det mer än ett lyckligt slut.

Att få se hur flora och fauna samarbetar med varandra kan göra mig tårögd och få mina känslor för naturen och dess invånare att bli ännu starkare. Att få uppleva detta är någonting oförglömligt. Någonting väldigt vackert. Jag tror det kallas kärlek. Min kärlek för naturen.

Lycka till ute i den stora världen nu lappuggleungar. Ni har duktiga och erfarna föräldrar med er på er sida och i framtiden kanske någon av er kommer tillbaka.

Jag har även skapat en liten film av detta projekt som ni gärna får titta på och den inkluderar bland annat ungens dans. (Se nedan)

OBS!
• Jag har medvetet valt att vänta några veckor med att publicera detta material.
• Jag har medvetet valt att inte visa bilder eller video av boet eller delar av boet.