Bruksridning på Klockarsgården gav idag eleverna chansen att prova på en annorlunda modell av ridning mot vad de vanligtvis gör. Sicksacka i trav genom slalombana, få hästen att kliva över den blå vattenmattan och flytta en prasslande svart sopsäck mellan två hinderstöd var några av de moment som man testade på; något som verkade enkelt var i själva verket rätt svårt.
Lisa, Kalle och Eva-Lena Andersson är proffs på brukskörning, och paret Lisa och Kalle är domare i grenen och Eva-Lena brukar tävla sin fjording Tam-Tam. Eva-Lena som talar teckenspråk på grund av hörselnedsättning, får frågan om hur det går för henne vid tävling.
– Det går bra så länge jag säger till domaren, berättar Eva-Lena som dessutom arrangerat ridläger för hörselskadade.
Det är den trion, Lisa, Kalle och Eva-Lena, som idag är på plats på Klockarsgården för att berätta om bruksridning, hur det går till på tävling och har därtill byggt en bana som eleverna ska få testa att ta sig igenom. Det är inte några lätta hinder, även om det från marken och utan häst kan se rätt simpelt ut. Bland annat ligger det ett gäng lastpallar staplade på varandra, därovanpå ska ryttaren kliva av, frakta hästen runt och sedan kliva på igen. Det låter kanske inte så svårt, men med några 100 kilo häst i näven så är det lättare sagt än gjort. Och så ligger en vattenmatta utplacerad på marken, något som inte är självklart för alla hästar att man ska kliva på.
– Alla älskar inte dressyr, och i hoppningen har man kanske inte kommit upp på höjd så man kan tävla än, och då är ju det här perfekt. Då skulle de ju tycka att det här är jätteroligt!, konstaterar Johanna Klockars.
Kalle går fram till tre upphöjda bommar som ligger snett placerade.
– Här ska man skritta över bommarna. Det ska vara skritt, men en del tycker att det är lättare med trav och manar då på hästen innan, men det står att det ska vara skritt så då blir det uteslutning, förklarar Kalle.
Eleverna får sitta upp och ge banan ett försök. Det är inte bara att pricka slalombanan, och den svarta plastpåsen får vissa av hästarna att undra varför den ska hänga där och prassla för. Men på tävling kan momentet vara betydligt svårare.
– Då kan det vara en brevlåda där man ska slänga i en hästsko, berättar Kalle och ryttarna förstår att ljudet som då uppstår kan skrämma hästen.
Amanda Stillnert och hästen Corall tar sig utan större missar igenom de olika momenten, och plastpåsar är en värdslig sak tycks stencoola Corall konstatera.
– Det var roligt, men jag har hållit på lite förut med sådant här. Det svåraste var att få de att backa rakt bakåt för att sedan svänga, säger Amanda.
– Ja, när vi håller på med dressyr lär vi ju hästarna att de ska backa rakt utan att svänga, tillägger Johanna.
Även Freja Lundgren tar sig smidigt igenom de olika hindren som dyker upp längs vägen.
– Det var jätteroligt, det här skulle jag jättegärna vilja prova på fler gånger, berättar Freja.
– Det svåraste var att backa, och det roligaste var att sitta av vid backarna!
Visa hela artikeln
Morgonpigg orkester blåste liv i Guldsmedshyttan 
