Korthuset: Kommunens egna beslut avslöjar en förvaltning utan kontroll

Kommunens egna ord
Ingen kontroll över de känsligaste uppgifterna: I beslut SN 2025/6-1 medger Socialförvaltningen att man saknar dokumenterade rutiner för vem som har tillgång till det känsliga journalsystemet Viva, där uppgifter om LSS-berättigade och äldreomsorg förvaras.

Inga regler för sekretess mellan myndigheter: I beslut KS 2024/322-1 erkänner kommunen att det saknas en delegationsordning för hur sekretessbelagd information ska hanteras mellan kommunens olika nämnder, som juridiskt är separata myndigheter. Ingen plan för granskning: Kommunrevisionen, det organ som ska granska att allt går rätt till, har i beslut

KS 2025/36 medgett att de saknar det mest grundläggande styrdokumentet av alla: en revisionsplan. Inga regler för jäv, intressekonflikter och säkerhet: I bland annat beslut KS 2025/1-1 medger kommunen att det saknas rutiner för att hantera intressekonflikter när tjänstemän har roller i de kommunala bolagen. I beslut KS 2025/8-1 medger man att man inte har någon dokumentation alls för att kontrollera att personer inte är med och tar beslut där familj eller andra liknande relationer har någon partisk roll. Inte heller har man säkerhetsprövningar för nyckelpersoner med tillgång till känslig information.

Ett system designat för att misslyckas
Eftersom kommunen själva har bevisat att de saknar dessa grundläggande regler, hur kan medborgarna lita på att:

• Deras mest personliga journaluppgifter är säkra?
• Sekretessbelagd information inte kommer i främmande makts händer?
• Beslut fattas opartiskt och utan jäv?
• Skattepengar används korrekt när den granskande funktionen saknar en plan?
• Politiker, tjänstemän och näringsliv endast har formella relationer?

Avslutande tankar…
Systemkollapsen har kommunen själv bekräftat i formella beslut som ni ser. Men detta är inte bara ett system som har misslyckats – det är ett system som aktivt skyddar sig mot insyn. När jag har begärt ut handlingar har man försökt hindra granskning, hittar på falska lagar och låtsats som att man varken läst eller sett mina frågor. Jag har säkrat bevis, i form av raderingskvitton, på hur höga chefer medvetet raderar underrättelser om allvarliga brister olästa. Än värre är att ledande politiker har tagit del av bevisningen, men medvetet valt att inte agera.

Detta skapar ett system som saknar skydd mot att vissa kan behandla vår kommun som sitt eget privata företag och plånbok. Försvaret för denna kultur stavas ofta ”effektivitet”. Men en förvaltning ska inte i första hand vara ”effektiv” – den ska vara SÄKER, TRYGG och RÄTTSSÄKER. Att skriva under beslut som bevisar att dessa skyddsmekanismer saknas, inte göra något åt det och ändå anse sig lämpad att sitta kvar, är anmärkningsvärt.

Ironiskt nog är detta system inte ens effektivt. Fråga undersköterskorna som stressar på våra äldreboenden. Den tid de tvingas lägga på onödiga mätningar och administration är tid som stjäls från en äldre som behöver hjälp. Den stressen, och de sjukskrivningar den leder till, är den verkliga kostnaden för denna falska effektivitet.

De regler som kommunen ignorerar finns inte för att skapa byråkrati. De finns för att garantera neutralitet, för att medborgarna ska kunna lita på systemet och för att säkra verksamheternas funktion. Denna trygghet måste få kosta. Resultatet av Lindesbergs olagliga och, faktiskt, ineffektiva system ser vi nu tydligt: ett företagsklimat i botten präglat av nepotism och jäv, konsulter och utbildningar som kostar massor och ett underskott i socialförvaltningen på 77 miljoner, och märkliga, gigantiska bonusar till bolags-VD:ar. Samtidigt vill vissa politiker istället gnälla på och peka sina fingrar på Socialstyrelsen krav som orsak…

Återgå till meningsfokuserad verksamhet där alla kan känna tillit. Och för guds skull, gör kommunen laglig!

Toste Lilja