Den ortopedkirurgiska verksamheten vid Lindesbergs lasarett har som bekant diskuterats flitigt av medierna i norra länet samt i NA. Senast liknades verksamheten vid en bilfabrik, snarare än ett sjukhus.
Det är bra att det finns ett stort intresse för länets hälso- och sjukvård – den är av många skäl värd att diskutera. Som ansvarig för verksamheten har jag dock en del invändningar av den bild många gånger lyfts fram.
2014 togs ett enhälligt beslut att organisera hälso- och sjukvården i närsjukvård och länsdelssjukvård. Genom närsjukvården sitter delar av lasarettet nu organisatoriskt ihop med vårdcentralerna och tanken är att man ska samverka mer naturligt mellan de båda vårdnivåerna. Nära samverkan med kommunerna är en annan nyckel i närsjukvården som syftar till att ge god och sammanhållen vård för den som behöver vård nära och ofta. Den mer specialiserade vården, som till exempel kvinnosjukvård, kirurgi, och ortopedi, som är mer av sällanverksamhet, bedrivs i länskliniker där resurser samlas och vårduppdrag fördelas mellan de tre sjukhusen. Bakgrunden till den förändringen är att vi i Örebro län hade en situation med långa köer och väntetider, inte minst inom ortopedin. Att bedriva samma vård på tre sjukhus kostade också betydligt mer pengar än vid motsvarande andra sjukhus i landet som hade specialiserat sina sjukhus mer. Specialisering innebär också i regel förbättringar av de medicinska resultaten. Beslut togs då att införa länskliniker för att minska väntetider, sänka kostnader och höja kvaliteten. Att fortsätta på samma sätt som tidigare var inte försvarbart.
Resultaten av länsklinikerna är för patienternas del att väntetiderna minskat, och på en del håll, som inom ortopedin, försvunnit helt. Länets ortopedpatienter behöver inte längre vänta i en lång kö, eller åka till annat län, som många valde att göra förr. Nu är köerna borta.
Volymen på den vård vi ger i länet har ökat efter att vi organiserat om vården i närsjukvård och länskliniker. Förra året gjordes till exempel 4 000 fler operationer jämfört med två år tidigare. Vi har fått ut mer vård för de pengar vi tagit in som skatt av länsborna. Den årliga nationella undersökningen, Hälso- och sjukvårdsbarometern, visade senast i våras att invånarna i Örebro län, även vid senaste mätningen, skattar länets sjukhus högre än invånarna gör i något annat län i landet. Det finns heller inget annat län där länsborna är mer positiva till att man koncentrerar vård för att förbättra kvalitén, det vill säga att man fördelar vård mellan sjukhusen så att alla sjukhus inte längre gör allt. Allt detta finns att läsa i Hälso- och sjukvårdsbarometern 2017. Vad länsborna tycker är ett gott kvitto på att vi har en bra verksamhet som länsborna uppskattar. På
något annat sätt kan jag inte tolka det. Naturligtvis blir man aldrig så bra att man inte behöver fortsätta att arbete med förbättringar. Vi har
inget perfekt system och det finns delar i vår organisation som behöver bli bättre, och dessa delar arbetar vi med.
Åter igen vill jag vara tydlig med att jag både välkomnar och vill betona vikten av att den offentliga vården debatterats och diskuterats. En öppenhet i diskussionsklimatet är en viktig förutsättning för detta. Att det finns olika viljor och uppfattningar i den här frågan har varit uppenbart sedan tidigare. Mitt uppdrag är att organisera och ta ansvar för en hälso- och sjukvård som på bästa möjliga sätt förenar god tillgänglighet och god kvalitet inom givna ekonomiska ramar.
Lars Lundgren
hälso- och sjukvårdsdirektör, Region Örebro län
Visa hela artikeln
Solig premiär för Sommarsaga på torget: ”Jättehärligt” 
