Det akustiska äventyret, som Martin Stenmarck och jazztrion JETS, just nu turnerar med besökte under lördagskvällen Lindesberg. Konserten präglades av värme och gemytlighet, ett jordnära uppträdande som fick publiken att både vika sig av skratt och drömma sig bort i toner av Martins musik på ett sätt som vi tidigare inte har hört.
Scenen är något stor för gänget som in i det sista förbereder på scenen. Trots att det är fyrtiofem minuter kvar tills konsertens start har redan förväntansfulla människor samlats utanför. Martin går förbi i Lindeskolans aulafoajé, hälsar och kommenterar skrattande att de är tidiga. Han har lite bråttom, det är en del kvar att göra innan publiken får ta plats. Men Martin är nöjd med att få vara på något som ändå känns lite som hemmaplan.
– Det är skönt att komma hem, jag har käkat middag hos farsan. Pappa är här nu och får fixa och trixa, till skillnad från de andra ställena finns det inte någon logistik här. Och så insåg vi att det inte finns någon servering, så då var vi tvungna att fixa så man i alla fall kan få kaffe i pausen. Jag ringde in brorsan också.
Så med familjen på plats kan ju inte kvällen bli annat än lyckad.
– Det känns bra, kul. Det är ungefär 160 stycken som köpt biljetter, det är inte supermycket men det är ändå tillräckligt för att det ska kännas skitkul. Vi är på topphumör!
Bland de som väntar på att äntligen få komma in i aulan och slå sig ner, finns Cathrine som har med sig en present till Martin.
– Han fyllde ju år igår och jag gör skålar av LP-skivor, och så har jag fyllt den med lite allt möjligt. Så det ska han få i present!
När konserten drar igång och de fyra gör entré är det dödstyst i lokalen. Ljuset är dämpat, svagt isblått, och en lugn låt inleder det hela. Efter applåderna säger Martin glatt:
– Okej, det är inte helt fullt men eliten är här!
Det som sker kommande timmar är en underbar mix av skönsång, långa solostycken framförda av Jens Comén på mestadels saxofon, Svante Söderqvist på kontrabas och cello samt Tomas Nyqvist på en uppsjö av olika slaginstrument, kaffekokande på mörkrostade bönor, bullätning och små, livfulla och humoristiska episoder ur Martins vardagliga liv. Ja, det bjuds på många skratt och atmosfären i lokalen är mysig.
En halvtimme in i konserten brakar det loss och det blir en ordentlig tempohöjning. Det känns som att hela publiken vaknar till liv och klappar i takt. Men hela stuket på framträdandet är något som skiljer sig radikalt från det man brukar höra från Martin på radion. Han spelar äldsta dotterns favoritlåt och säger:
– Jag får lyssna på mina egna låtar i bilen, skitjobbigt!
Stenmarck och JETS utlovade en akustisk resa men det här är snarare en charter med All Inclusive. Hans gamla låtar får en förnyad betydelse, publiken känner sig bekväm och lutar sig lugnt tillbaka och njuter. Det är en underbar grupp som svämmar över av känsla, värme och humor. Samspelet går inte att missa och grabbarna vet verkligen vad de gör. Och det är uppskattat i publiken.
– Det är skitbra!, utbrister Hans som tillsammans med hustrun Therese har rest ända från Köping för att kunna vara med.
Efter att sista låten spelats får Martin och JETS stående ovationer från hela publikskaran.
Visa hela artikeln
Hemvärnets patrullhundar gjorde upp i lokalt mästerskap 
