INSÄNDARE/DEBATT: Alla politiska partier säger sig förstå nödvändigheten av förebyggande arbete för att minska barn- och ungdomsbrottslighet.
Regeringen, under starkt inflytande av Sverigedemokraterna, är dock mer inne på straff. Ju längre, ju hårdare, ju yngre, ju bättre verkar vara huvuddragen i högerpolitiken. Flera av våra fängelser är fulla, export av fångar har inte fungerat som regeringen och sd tänkt sig, barn- och ungdomspsyk har årslånga köer, SIS och HVB har kvalitetsbrister, lärare och annan skolpersonal känner sig otillräckliga m.m., m.m.
Hårda straff må se kraftfullt, beslutsamt och effektivt ut men är mest enkel populism som
ger snabba poäng i en del väljargrupper. Mot det står forskning och erfarenhet som visar på
dåliga resultat med hög andel återfall i brott, mer eller mindre förstörda liv, även för
anhöriga och brottsoffer, dålig skolgång och dåligt arbetsliv etc. Allt detta kostar, både i
pengar och i lidande och ger som sagt klent resultat. Vi tänker att nuvarande system med
resurstilldelning i form av pengar från olika myndigheter/förvaltningar är en del av
problemet.
Om vi nu tänker att ett förebyggande arbete skulle börja redan vid Mödravårdcentralen där
personal får en bild av den blivande familjen, dagssituationen och eventuella behov av
framtida stöd. Den informationen skulle sedan, under reglerade former, kunna skickas
vidare mellan Individ- och familjeomsorgen och Förskola/skola. Då tänker vi oss endast
vid tydligt påkallat behov. Skall detta fungera behöver sekretessreglerna ses över, ev
ändras och då efterlevas. Vi har under åren träffat på personal inom lokalpolis,
socialförvaltningen och förskola/skolpersonal som har olika upplevelser av hur lätt/svårt
det är med informationsöverföring. Det räcker inte med att sekretessreglerna ändras, gamla
vanor och gränser måste brytas upp.
Detta kräver nytänkande, mer resurser och mer samarbete mellan de olika
huvudmännen (region, kommun och stat) som, bredvid föräldrarna, ansvarar för barnens
bästa. Som det fungerar i dag går – budget i balans- före barnens bästa. En förvaltning
lyckas hålla sin budget genom att t.ex. inte anställa den personal man behöver men var
hamnar kostnaden då? Ett barn som inte får den hjälp det behöver och har rätt till visar sig
ofta som en kostnad hos någon annan förvaltning, om vi nu bara pratar pengar.
Vi skulle vilja se en gemensam sammanhållen budget för region, kommun och stat runt
barnen från 0-18 år. Det skulle tydliggöra deras gemensamma ansvar för denna viktiga tid i
varje människas liv.
Marita och Bo Haraldson
Miljöpartister i Fellingsbro
















































