Nytt världsrekord till Fellingsbro efter helgens race i Årsunda: ”Löjligt, larvig, god känsla”

Inför fredagens Speed Weekend i Årsunda var målsättningen glasklar, världsrekordet för sidovagnsmotorcykel på is skulle slås, vilket man också gjorde, med 4 km/h. Det var dock nära att det inte gick vägen, då duons första försök slutade på en tid över det gamla rekordet.

– Det var så mycket folk och bilar som skulle åka, så vi fick bara två försök på oss.
Första gången var vi 2 km/h för långsamma, det blev 195 istället för 197. Men nästa vända så lyckades vi plocka bort lite grejer och han där bak fick gå på toa, så då lättade det ordentligt, och då lyckades vi slå det, skrattar Wedegård.

Wedegård och Häggmark hade inte en aning om att de faktiskt var nya världsrekordinnehavare när de kört klart sitt lopp. Det var först när det medföljande kompisgänget kom springande med trumpeter och skumpa som det gick upp för dem.

– Man vågar inte tro det förrän man ser det, men när vi väl fick se det blev det ett riktigt vrål från oss båda. Det var inga roliga miner i depån efter första åket, så retligt att få stryk med 2 km/h, men lika underbart är det att vinna med 4. Det är en löjligt, larvig, god känsla i kroppen efteråt, säger Wedegård.

Hur framtiden ser ut för Mikael Wedegård och hans rekordsnabba motorcykel är ovisst, då han för tillfället saknar burkslav. Han har dock förhoppningen att kunna fightas i SM-toppstriden om några år igen.

– Det går ju inte att toppa det här egentligen, jag har ju fler byggen hemma i garaget, för att vi ska kunna bli fler som åker. Men jag har ingen stadig burkslav, och det tar nästan fyra år att lära upp någon för att åka SM. Jag har en kille som ska testa här under våren, men under de närmsta åren kommer jag inte ha något med toppen att göra. Vill man ha kvar burkslaven måste man ta det lugnt några år för att inte skrämma dom, säger Wedegård.

Hur länge det nya världsrekordet står sig kan endast framtiden utvisa, men Mikael Wedegård känner sig ändå trygg med att han var först över 200 km/h.

– Jag är helt övertygad om att mina konkurrenter kommer vara sugna på att slå mitt rekord nästa år, det får de gärna göra, men jag var först. Det är en himla god känsla, avslutar han.