Lars Flamme, som initierat debatten rörande skogsavverkning i området Bergshyttan, replikerar efter Sveaskogs debattsvar, som publicerades i LindeNytt 5 oktober.
INSÄNDARE/DEBATT: Tack för ditt svar och ett intressant klargörande! Förstår att Sveaskogs insändare återger sin egen miljöpolicy! Hade den varit i samklang med verkligheten, skulle den aldrig genererat någon större kritik från varken mig eller det växande antal direkt och indirekt drabbade invånare, likväl privata skogsbrukare som forskare.
Svenskt skogsbruk har en gång varit ett föredöme i världen! Tidigt tog man täten gällande bland annat dialogen och praktiska metoder gällande biologisk mångfald.
Men vad har hänt under senare år?
Enligt ”alternativa fakta” blev Sverige rankat till plats 99 av FN (UNFF) avseende hur vi sköter våra naturvärden. Vi ligger således långt efter såväl Brasilien som Malaysia! Länder som vi gärna snabbt fördömer gällande avverkning av regnskog och stora odlingar för att utvinna palmolja.
Helt orörd ur-skog i jämförelse med orörd regnskog, finns ca 3% kvar, och av övrig naturskyddad skog ca 10–12% beroende på vem som har mest trovärdiga fakta i sammanhanget.
Sverige har valt en modell som till största del är baserats på frivillighet! Det vill säga att svenskt skogsbruk lyder under en ”minimilag” där avvikelser från det som ni anser vara er miljöpolicy får relativt små konsekvenser.
Enligt mig en tryggad verksamhet, utan större inblandning från staten gällande miljömässiga konsekvenser eller tvingande åtgärder till förbättringar! Staten får trots allt sin maximala avkastning från er, som enligt dig själv uppnåddes till 1,1 miljarder 2018!
Kan man förändra genom kritik? Troligtvis inte, så länge det inte leder till en större samverkan mellan oberoende forskning avseende Klimat, Miljö och Biologisk mångfald.
Lappugglan är en parentes i sammanhanget jämfört med det antal rödlistade djurarter, som är hotade på grund av bland annat intensiva och omfattande kalhyggen. Sverige har gått från 10-milaskogen till 1 mil, dvs endast ca 10 Km till nästa kalhygge i det större perspektivet och naturen har blivit påtagligt tystare under mina 81 år!
Vad gäller dialog med husägare innan avverkning, stördes vi mitt i ”sill lunchen” en synnerligen varm midsommarafton av motorsågar i skogen intill vår tomt. Vi påträffade där ett antal personer, som med dålig engelska förklarade att de förberedde ena kommande avverkning. Det var den så kallade dialogen som många med mig i vårt avlånga land drabbas av årligen, med undantag av större tätorter, där illusionen av er miljöpolicy verkar fungera rätt så bra. En dialog gällande den aktuella avverkningen har till dags datum uteblivit!
Vi är endast 10 miljoner innevånare i ett land dominerat av skog. Vi har mycket att vara stolta över och bör var minst lika kritiska i tanken som vi ofta är gällande exempelvis omdömeslöst skövlade av regnskog!
Vad som slutligen gäller skogsbränder kan jag bara hänvisa till SVT och Vetenskapens värd gällande Skogsbrändernas tid, där svaret inte är varför det brinner i Sverige. Utan frågan är varför det brinner så omfattande och mycket när väl elden tar fart!
Ris och mossa i all ära! Decennier av torrläggning av våtmarker, avlövning, tät odlade granskogar, brist på lövskog barriärer med mera kan vara andra möjliga förklaringar. Givetvis kan vi uteslutande kvarlämnad ”död ved”! För den är trots allt död…
Man kan aldrig plantera tillbaka en skog med bara träd, men väl försöka hitta alternativa lönsamma och till och med långsiktigt lönsammare metoder som säkerställer den biologiska mångfaldens överlevnad!
I gengäld en friskare natur som är hållbar på lång sikt…
Men vad vet jag, som bara bor mitt i skogen.
Lars Flamme, Bergshyttan.
Bildspecial: 149 ögonblick från cruisingen 
Visa hela artikeln
