Sista veckan för gemytlig kulturprofil

Anders Brännström har avverkat hela 24 år hos Lindesbergs kommun i egenskap som kulturchef och är naturligtvis något tveksam till att plötsligt bryta upp detta engagemang. Men alla skall vi denna väg vandra, konstaterar han vemodigt.
-Det känns lite vemodigt och jag kan tänka mig att det följer någon form av sorgearbete när man lägger av. Det är ju nästan lite som att bryta ett 24 år långt äktenskap eller hur man skall säga, förklarar han.
Men samtidigt lyser han upp som en julgran när han tänker tillbaka på den långa karriären i kulturens tecken. För Brännström har varit med om både det ena och det andra – och skapat stora rubriker på löpsedlarna också. Bland annat genom att skjuta kanon så att ambulans tillkallades och en annan gång då polisen ingrep när en konsert anordnades. Allt detta låter dock mycket värre än vad det var, vilket vi kommer till senare i artikeln.

Flögs ner för intervju
Anders Brännström är född och uppväxt i Norrbotten. Närmare bestämt i Arvidsjaur. Vid 13 års ålder lämnade familjen hembygden och flyttade neråt i landet.
-Innan jag kom till Lindesberg arbetade jag i Jämtland. Och jag hade samma yrke där som jag kom att stanna vid i Lindesberg under alla dessa år, berättar han.
Erbjudandet att komma till Lindesberg och bli kulturchef kom via telefon. En vacker dag ringde en representant från Linde och erbjöd honom att komma ner på anställningsintervju.
-Jag vet inte exakt hur det gick till, men det var lite roligt när de ringde och sedan bjussade på flyg ner till Örebro och vidare färd mot Lindesberg. Det var ju väldigt elegant, skrattar han.
-Men efter en dag i Linde for jag hem – och bara någon dag senare ringde de och sa att jag var välkommen ner igen. Jag tackade ja och det var mycket för att Lindesberg kändes rätt. Jag tyckte det påminde mycket om Norrbotten med skogarna och alla sjöar. Sedan hade man en bra gymnasieskola här, vilket också var viktigt för våra barn som började växa upp.

Kanonskott och störande av allmän ordning
Anders Brännströms starkaste minnen hämtar han från 90-talets glada dagar, då kommunen fortfarande hade god ekonomi. Det allra roligaste året var -93.
-Ja, för då hände det något i stort sett hela tiden. Vi fick dessutom extrapengar då eftersom staden firade 350 år. Vi arrangerade massor av olika saker och hade väldigt kul hela året faktiskt.
Men så inträffade också något mindre kul i det stora firandet. För att salutera staden och de 350 åren, hade man lånat en kanon och ställt upp vid festplatsen i anslutning till Oscarsparken.
-Vi fick laddningar till denna kanon och gjorde vad vi skulle: sköt en salut. Men ur denna laddning flög någon mindre projektil som sköt av en gren i ett träd. Denna gren landade oturligt i huvudet på en kvinna och ambulans tillkallades. Hon fick tydligen sy några stygn, berättar Anders.
Hon klarade sig dock väl – och polisens utredning slutade med att ärendet avskrevs.
Något år senare skapade Brännström feta rubriker på löpsedeln igen. Detta i samband med en konsert i Oscarsparken.
-Vi hade flera band som spelade och klockan rusade iväg. När kvällens sista band skulle börja så var klockan redan 00:50. Vi fick bara hålla på till 01:00. Men jag lät bandet spela klart och det gillade inte polispatrullen som dök upp ca 01:40. Jag blev alltså anmäld för störande av allmän ordning, säger han och ler. För han ångrar inte beslutet att låta bandet lira klart.

Om morgondagen då? Anders Brännström har lite svårt att kommentera hur livet ter sig efter nyår. Det finns massor av vilja inom honom, att fortsätta vara engagerad i kulturlivet. På ideell nivå.
-Det finns en del planer och det är väl inte helt säkert att jag kommer att stanna kvar i Lindesberg. Men det får vi se. En dag i taget, säger han finurligt.
-Jag skulle dock gärna vilja fortsätta med det jag tycker om att hålla på med, så det blir inte tal om att varva ner totalt. Jag vill engagera mig och det kommer nog bli så också misstänker jag.

Anders Brännström har bland annat haft ett nära samarbete med musikengagerade människor som t ex Christer Pilblad under större delen av sin verksamma tid. Vissa menar till och med att utan Brännström hade musiken inte varit så levande som den varit i Lindesberg. Själv vill han inte gärna ta åt sig äran för detta, utan menar att det handlar om ett lyckosamt samarbete med duktiga eldsjälar där alla dragit sitt strå till stacken.