Kombinationen flamencogitarr och slagverk känns som en konstellation som kan bli både hetsig och hård och man kan fundera på hur väl det fungerar och samverkar i den svenska högsommaren. Det visade sig i allra högsta grad vara en obefogad farhåga!
En liten publik i ett hus med anor från 1700-talet, varsamt renoverat; utanför det öppna
fönstret en blomstrande högsommar och ljum vind i fladdrande gardiner. Samt detta
fantastiska musikerpar – Claes Ottelid med sin gitarr och Stephan Jarl med sina slagverk
från världens alla hörn. Så kan en lördag på Willboda gård te sig. Det blev i allra högsta grad
såväl milt som mjukt och melodiöst när paret framförde svensk folkmusik i sin alldeles egen
tappning.
Claes Ottelid har dessutom en förkärlek för att nyskapa polskor i april månad, vilket har
föranlett en första, en andra, en tredje polska i april och så vidare. Denna lördag hade
publiken förmånen att få uppleva uruppförandet av Åttonde polskan i april.
– Hur länge ska detta pågå? raljerar Claes. Förr hände detta av en slump, men nu för tiden
tänker jag att jag måste skriva en ny låt, det är ju april. Men varför inte, tillägger han, det är
ju flit som skapar de stora mästerverken, inte plötslig inspiration.
Det är ett privilegium att få vara i publiken och lyssna till hallingar, polskor och hurvar. En del
uppteckningar av musiken härstammar ända från 1700-talet och musiken stammar från
bland annat Hälsingland, Dalarna, Jämtland och även Norge. Med varsam hand och med en
känsla för att använda tekniker från andra musikaliska genrer i kombination med det
traditionella så blir musiken helt nyskapande – samtidigt som det inte är svårt för ett otränat
musiköra att känna igen det traditionella i framförandet.
Claes och Stephan samverkar sömlöst och ger publiken en otroligt vacker upplevelse. Claes
berättar mellan styckena anekdotiskt om spelmän från bygderna, initierat om hur man kan
använda andra tekniker för att kombinera ihop något nytt och egenartat samt kunskapsrikt
om hur polskor och hurvar är uppbyggda och fungerar.
Det är inte första gången som Ottelid och Jarl är på besök på Willboda gård. De har inte
alltid varit där tillsammans, men för båda är det femte gången de besöker gården. Sedan
strax före pandemin började Björn Tångeberg och Malin Burbeck välkomna stora som små
musiker till gården, antingen till biblioteket på övervåningen som rymmer ett 40-tal besökare
eller i matsalen på nedre plan, där man kan ta emot ungefär 25 gäster. Det finns också en
lada på gården som rymmer fler besökare.
– Det började med att vi var på ett Vinterspår, berättar Björn Tångeberg, och vi var på en
hemma hos-konsert med jazzbandet Isotope (numera Ponton). Det verkade roligt och
mysigt som koncept, så vi kopierade det. Och det är fantastiskt roligt.
– Det roliga är att när vi kontaktat musiker och sagt förutsättningarna – att det är hemma hos
oss, det är litet, det är glesbygd och idén är ju att det ska gå att få lyssna på bra musik även
här – då tycker de om det. De gillar att få det här intima.
Stephan Jarl tillägger:
– Jo, det är mysigare. Dels ljudmässigt, man kontrollerar ljudet själv. Vi vet ju att det vi hör,
det hör ni också, så då blir det möjligt att spela mer känsligt. Det här blir närmare för oss, för
vi vet att vi delar rum och ljud med alla. Vi är samma. Och så kan man bli lite blyg nästan, för
att man är så nära, men jag tycker små rum är häftigt.
Björn berättar att det aldrig varit något problem med att hitta musiker som vill komma till
Willboda, men däremot har han det senaste dryga året märkt att det är svårare att få
publiken att komma.
– Jag vet inte riktigt vad det handlar om, säger han. Jag tror att det är en kombination av
olika saker. Dels är det dyrtider och sen kanske det är så att en klick av människor har varit
här väldigt många gånger och då kanske man blir lite mätt.
Vanligen är det ungefär en fjärdedel av publiken som är återkommande och Björn hoppas på
att fler människor ska använda fötterna och komma till Willboda. 2023 tilldelades Malin
Burbeck och Björn Tångeberg Manskören Harmonis kulturstipendium till Gudrun Perssons
minne och förhoppningen är förstås att man ska kunna fortsätta sin kulturgärning även i
framtiden. Den här säsongen återstår dock bara en spelning. Den 23 augusti kommer
fingerstyle-virtuosen Emil Ernebro och jazzmästaren Erik Söderlind till Willboda för att mötas
i en unik konsert.
Text och bild: Anna Fryxell
Visa hela artikeln
