Starka åsikter när HVB-hem diskuterades

– Orsaken till att vi behöver HVB-hem är att vi har åtaganden att sköta. Det finns beslut på att vi ska ta emot 120 ensamkommande flyktingbarn, inledde kommunstyrelsens ordförande Irja Gustavsson (S) kvällens möte i församlingshemmet i syfte att prata om HVB-boenden.

Lindesbergs kommun tvingade placera 30 ensamkommande flyktingbarn i Åkerby, i Nora, men med avsikt att ta de åter till Lindesberg. För att kunna genomföra det har man flera alternativ. Familjehem och HVB-hem är två av dessa. Och just precis har ett HVB-hem i modulform upprättats på Bodgatan. Där ska 20-25 barn och ungdomar rymmas. Man kommer att ha personal där dygnet runt, varav två stycken på natten.

När informationen getts får de många åhörarna möjlighet att ställa frågor.
– Det kan ju inte vara gjutet i sten att Lindesberg ska ta emot alla människor? Vad kostar det egentligen?, undrar en man i publiken.

– Det betalas med statliga medel, svarar Irja (S).

– Jag vill inte ha en skattehöjning på två, tre kronor. Så vem ska stå för det?, replikerar mannen.

– Det är ju meningen att de ska komma in i samhället, menar Irja.

Missnöjet fortsätter att hagla tills en annan man i massan ber om ordet.
– Jag är här i egenskap av skattebetalare och lindebo. Du säger att vi ska betala två, tre kronor mer i skatt och det har vi fan i mig råd med! När folk är i nöd hjälper man till! Det är min förbannade medmänskliga skyldighet att hjälpa till!

Utlägget efterföljs av spridda skurar applåder. En annan man ber om replik på det som just sagts.
– Visst har vi råd. Men det är inte problemet. Vi har till exempel nedskräpningen i stan som har fördubblats. Undrar om det har någon koppling…! Då kan väl du plocka skräp på morgnarna, för det har du ju råd med!

En kvinna berättar att hon hört talas om olika incidenter. Hur äldre inte längre törs gå in på ICA för att handla, eller yngre tjejer som blivit ofredade på badhuset.
– Ni kan ju inte sitta på era arslen på kontoret och tro att allt är frid och fröjd, ryter hon i år politikerna och tjänstemännen.

– 120 personer är mycket att ta in till den här lilla kommunen, och jag antar att när de är 18 år behöver de egen lägenhet. Det finns faktiskt några problem, man kan inte bara vara positiv, säger Inger Karlsson.

– Platsen är illa vald. Pensionärer vill få bo mellan broarna. Så varför har ni enats om just denna platsen?, undrar någon annan.

– Eftersom det varit byggnad där innan så finns det redan el, vatten och ledningar där, förklarar Irja.

– Det retar folk att de fått den platsen. Det är redan ordningsvakter där, får Irja till svar.

– Tyvärr så är det så i samhället nu att det finns de som bränner ner modulhus, poängterar Irja.

Diskussionen fortsätter, frågorna är många och skepsisen enorm.
– Om vi hade färre flyktingar här, skulle vi inte ha någon brottslighet då?, protesterar en man.

Den sista att få ordet för kvällen är Nafih Mawlod (S). Nafih berättar om när han tvingades fly hit, hur han önskade en bra och trygg framtid för sina barn.
– Bli inte rädda, vi är alla människor!, avslutar Nafih.