Tomtens volontärer i Lindesberg fixar klappar

På borden i lokalen ligger mängder med julklappar, inslagna i färgglatt omslagspapper och krulliga presentsnören knytet runtom. Det är flera hundra paket som trängs här och väntar på att få göra barn glada till jul.

Det var en dag i somras när John Omoomian var i full färd med att grilla som idén slog honom. Flyktingvågen hade slagit till med full kraft och det skrev om volontärer både hit och dit.
– Jag tänkte att det blir ju jul också, och det är många i Lindesbergs kommun som inte har det så bra, säger John.

Idén utvecklades tillsammans med tips och råd från vänner och John beslöt sig för att projektet inte skulle rikta sig till bara en grupp, utan flera. Så för att få fart och sprida Tomtevolontärerna skapade han en Facebookgrupp (som du hittar HÄR!). 20-30 stycken Gilla-tryckningar hade han räknat med. Nu har antalet Gilla passerat 100 med råge.
– Det delades jättemycket och över 10 000 har sett det runtom i hela Sverige, berättar John.

Meddelanden vällde in, det var många som ville hjälpa till. Så för att få ordning på torpet bestämde John att en styrgrupp skulle tillsättas, vilken kom att bestå av fem tjejer.
– Man behöver en styrgrupp, annars är det lätt att det bara flyter bort. Och det här är fantastiska tjejer, berömmer John.

Gruppen avgjorde att tre inlämningstillfällen vore lagom, då människor som vill vara med och bidra är välkomna att titta förbi med klappar.
– Men vi har fått massa meddelanden att vi ska ha en till för att folk har inte hunnit, men att de vill vara med, säger John.

– Vi har fått fantastisk respons, över förväntan måste jag nog säga, konstaterar Christina Arkebo som tillsammans med sexåriga dottern Julia Arkebo har varit med och hjälpt till och styrt upp.

Paketen riktar sig till barn upp till och med 13 år, och kommer att delas ut till flera olika ställen. Lindesbergs kyrka kommer att få ta emot paket, liksom Båtshagen i Frövi, boendet i Uskavi, samt att julklappar kommer köras och lämnas i Stråssa/Storå och Guldsmedshyttan där behovet finns. Och John poängterar att responsen också från boendena har varit genomgående positivt.
– De har blivit jätteglada!

– Det är otroligt så mycket olika saker vi har fått in, säger Christina.

– Och det är så mycket nya grejer, även fast det inte var ett krav. Vi hade sagt att de skulle vara värdiga och funktionsdugliga, säger John.

Både John och Christina hoppas på att det här kan komma att bli en återkommande tradition.
– Det är första åren men vi hoppas att det inte är det sista, säger Christina och tillägger:

– Det finns väl inget barn som inte blir glad över en julklapp!

Visst tar ett sådant här engagemang både tid och energi, men John intygar:
– Man får tillbaka ännu mer än vad man ger!