INSÄNDARE/DEBATT: Lars Lundgren skriver den 11/9 i LindeNytt artikeln med rubrik ”mer vård och kortare köer efter omorganiserad sjukvård” att den omorganisation som genomförts inom sjukvården i Örebro län varit lyckad. Resultatet av de åtgärder som genomförts innebär minskade väntetider för patienterna, framförallt inom ortopedin där de försvunnit helt. Detta låter som ett drömscenario, som tyvärr inte överensstämmer med den krassa verklighet länets patienter ställs inför.
En kollega och god vän haltade in på vårdcentralen för drygt tre månader sedan med smärtor i höften vilket föranledde remittering till ortopedin. Han har ännu inte blivit kallad vilket föranlett kontakt med avdelningen för ortopedi på Lindesbergs lasarett. Det föga upplyftande svaret är fem månaders kö till ortoped och ytterligare fyra månader innan eventuellt kirurgiskt ingrepp kan genomföras.
Om min vän bott utanför Örebro län, exempelvis på Lidingö, hade verkligheten sett annorlunda ut. Tre veckors kö till ortoped och något dygns väntan innan operation på Lindesbergs lasarett. Det finns med andra ord två köer till ortopeden i Lindesberg. En för inomlänspatienter och en för utomlänspatienter där de från andra regioner prioriteras.
När Lars Lundgren lyfter blicken ser han inga köer, men tyvärr synes hans ögon endast vara riktade mot ett håll. Han sjunger utomlänspatienternas lov och eventuella intäkter från andra regioner går före oss som bor i Örebro län.
Vad jag kan se har delar av Lundgrens insändare utomordentligt låg sanningshalt. Oavsett om det är medvetet eller omedvetet är det lika illa. Vi måste kunna lita på sjukvårdens företrädare och om det i detta fall rör sig om omedvetenhet råder jag herr Lundgren att snarast byta informatörer. Dessutom är dags att tänka om och återupprätta Lindesbergs lasarett till ett akutsjukhus värt namnet.
Ove Magnusson
Guldsmedshyttan
På första advent, den 30 november, blir det julstämning i Lindesberg. Inte minst på Kristinaskolans gård, där Lindesbergs Fastigheter bjuder in till julmarknad för första gången.
– Den här gården, den här fina entrén till Lindesberg – den vill vi ju utnyttja, så vi hakar på skyltsöndagen, säger Ann-Louise Hytter.
Redan som ung fick Markus Virta chansen att stå på scen – tack vare de farser som Lindesbergs revymakare Stefan Jansson skrev och satte upp. Där och då väcktes ett starkt intresse som snabbt skulle växa till en djup och varaktig passion. Med åren har han nu etablerat sig som ett välkänt namn inom musikalvärlden och är just nu aktuell aktuell med den stjärnspäckade musikalen Dear Evan Hansen, som spelas för andra gången på Intiman i Stockholm – med artister som Clara Henry, Martin Stokke Mathiesen och nytillskottet Emil Henrohn.
– Det är så kul när man upptäcker att ”du är ju ljuvlig” – och så var det verkligen med Emil Henrohn. Det var ”a match made in heaven”, skrattar Markus Virta.
För bara två månader sedan var arenarestaurangen bara ett tomt skal, nu är den nyrenoverad, fylld med nya upplevelser, redo att ta emot sina första gäster. På fredagskvällen är det premiäröppning för Main Event i Lindesberg.
– Det känns bra, hela helgen är vi fullbokade, säger Jesper Johansson glatt.
I denna veckas fotokrönika tänkte jag skriva och visa lite bilder från ett efterlängtat möte som jag fick ute i skogen för ett tag sedan, men först till någonting mindre roligt. För några dagar sedan så läste jag något väldigt tragiskt och oroväckande. Var femte år uppdateras rödlistan, en lista som visar fågelarters risk att dö ut i landet, nu finns ett nytt och uppdaterat förslag för rödlistan och för mig som älskar fåglar och speciellt ugglor så blir jag bara ledsen och arg. I Sverige är ugglor hårt drabbade. Två arter av ugglor, fjälluggla och tornuggla, klassas nu som utdöda i Sverige. Ytterligare tre arter ugglor, hökuggla, pärluggla och hornuggla får sämre status. Minskad gnagartillgång i ett varmare klimat är två viktiga orsaker.
För ungefär två år sedan öppnade Gantulga Bat-Ulzii sin japanska sushirestaurang, Nagomi, i Lindesberg. Sedan dess har kundkretsen ständigt ökat, och man kände att lokalen började bli för liten. Imorgon fredag öppnar man i sin helt nyrenoverade lokal, bara ett stenkast bort från den gamla.
– Det blir roligt, det är mycket jobb, men det blir bra, säger Gantulga.
Stämningen är varm och välkomnande på Hillstreet – det skrattas och kramas. På bänken står en kaka redo att skäras upp och kaffebryggaren ger ifrån sig de sista slurpande ljuden – ett tydligt tecken på att kvällens språkcafé snart ska börja. Snart diskuteras allt mellan himmel och jord. Hur har helgen varit? Händer det något roligt i veckan? Heter det en eller ett Silviakaka?
– Det är inte bara för dem som vill lära sig svenska, utan för alla som vill träffa människor, umgås och kanske hitta nya vänner, förklarar initiativtagaren Anwar Ghoubari från Wemake.
Under söndagen gick Noraborna till valurnorna för att avlägga sin röst på hur man ställer sig i frågan om vindkraftsetableing i Älgfallet. Utfallet blev ett solklart nej, med 61 procent av rösterna. Frågan ska nu vidare till kommunfullmäktige.
SLUTREPLIK: Det är naturligt att det finns oro när ens närmiljön påverkas. När stora beslut ska fattas nära där vi bor, ska vi förstås både ställa frågor och kräva tydliga svar. Samtidigt är det viktigt att diskussionen vilar på fakta och på hur våra kommuner faktiskt påverkas framöver.