Varför heter det på detta viset?

Lindesbergs historia är fylld av myter och sägner, den ena mer ”iöronfallande” än den andra. Tillsammans med museichef Lars Hagström har vi dykt ner i historiearkivet för att söka svar på varför vissa platser heter som de gör. De tre utvalda platserna är än idag centrala hållplatser i Lindesbergarens vardag och kommer ofta på tal i olika sammanhang. De tre platserna är Flugparken, Loppholmarna och Pälsärmen. Varför heter platserna så egentligen – vad är myt och vad är sanning?

Flugparken
Sägnerna om denna centrala park är många. Vissa påstår att parkens namn kommer sig av att en ganska ohälsosam gubbe bodde där en gång i tiden. I sin lilla stuga smörjde han kråset och avfallet dumpade han utanför stugknuten. Stanken från högarna lockade naturligtvis till sig mängder av feta spyflugor som kalasade på ”snuskiga gubbens” avfall. Namnet var givet: Flugparken.
Men lika givet är att detta är en osanning. Denna sägnen, som många andra, är väldigt mycket mer intressant och spännande än verkligheten.
Lars Hagström berättar:
-Visst känns historien om gubben mycket skoj och så, men sanningen är den att parken fick sitt namn efter kvarterets namn, som alltså är Flugan.
Flugparken – mer dramatiskt än så är det inte, berättar Lars Hagström.

Pälsärmen
Pälsärmen längs Lindesjöns strand är en plats många förknippar med sommar, sol och varma bad. Men förr kan tänkas att en annan genomskinlig vätska hade ett betydligt högre värde på denna plats.
För alla de stackare som med häst och vagn lämnade staden en kylig kväll, fanns vid Pälsärmen en krog. En sista chans att värma sig, men det var inte absolut inte värmen från brasan som lockade förbipasserande till detta korta stopp på färden.
-Det var sista hållplatsen för dem som begav sig ut i kylan, de stannade till där och tog sig en sup innan de fortsatte sin färd hemåt. En hutt på vägen. De tog alltså aldrig av sig kläderna och slog sig till ro: ”Man tog sig en sup i pälsärmen” som det hette då, berättar Lars.
Vilket kan jämföras med hur vi idag stannar till vid en mack och tar en grillad med bröd innan det bär av utsocknes till. Nåväl… nästan då.

Loppholmarna
Lars Hagström inleder:
-För många herrans år sedan fanns där ett sjukhus där förhållandena var ansträngande. På den tiden var hälsan och miljön inte vad vi är vana vid idag.
De som låg på sjukhuset var oftast drabbade av loppor och varje morgon gick personalen ut på gården och skakade rent sängkläderna från otyget. Därav namnet, säger Hagström och fnissar finurligt medan undertecknad nickar instämmande.
(Någon sekunds tystnad)
-Nädå, jag bara skojar, avslöjar han och fortsätter:
-Namnet Loppholmarna är en förkortning av dess ursprungliga namn ”Utloppholmarna”. På den tiden fanns där flera mindre holmar som bildades av allt sediment som spolades med i åns strömmar. När detta nådde fram till mynningen, eller åns utlopp om man så vill, föll det ner på botten och under årens lopp bildades där ett antal mindre holmar. Det var först i mitten av 1900-talet som dessa holmar sammanfördes under människans hand, och bildade en enda stor holme, berättar Hagström.
Loppholmarna kallades också för Prästholmarna under en tid, med relation till Prästgårdarna. Namnet fick dock aldrig fäste i folksjälen.