Vill man bli gammal i Sverige?

Det fanns en man på min gata som ägde sitt hus och en gång i tiden arbetade som ingenjör. Med de förutsättningarna borde han ha levt bra efter pensionen. Men något gick fel någonstans och han klarade inte av att tillgodose de banala och grundläggande behoven.
När jag köpte mitt hus på gatan förvånades jag av att mannens hus var så smutsigt på utsidan. Gräset klipptes aldrig utan var över knähöjd. När jag sedan träffade mannen första gången blev jag alldeles chockerad. Så smutsig och ovårdad var han. Han hälsade på tilltal och var väldigt försynt. Jag såg honom under flera år rota i papperskorgar och plocka upp gamla cigarettfimpar som han rökte upp. Han var ofta vid sopkorgen vid grillen och åt matrester. Jag trodde inte att detta kunde ske i vårt trygga Sverige.

Jag kontaktade socialtjänsten per e-post och påtalade detta och ville att de skulle agera och hjälpa honom. Men vår lagstiftning vad gäller gamla människor bygger på frivillighet. Om han nekar hjälp, så kan socialen tydligen inte göra något. För mig en chockerande upptäckt. Som medmänniska måste man ju reagera eller inte……?
Jag reagerade i alla fall starkt på deras svar. Jag fortsatte att undersöka om han hade några vänner, familj eller ett socialt nätverk kring sig. Men det fanns inte. De vuxna barnen hade inte träffat honom på 25 år och det fanns ytterligare ett barn med en annan kvinna.
Jag fick av grannar veta att han gick till macken och hämtade vatten i flaskor. Jag tog reda på hur det var ställt egentligen med vatten och avlopp hos honom. Han kanske inte kunde tvätta sig. Tro mig att jag blev frustrerad när jag fick veta att vatten och avlopp var avstängt sedan flera år tillbaka, då han inte betalat sina räkningar. Är det möjligt/tillåtet att ha ett hus utan avlopp och vatten var min nästa frågeställning.

Återigen skrev jag till socialsekreterare och påpekade detta med att han levde i sanitär olägenhet och behövde hjälp. Enligt socialsekreterare var det inget de kunde göra mer än att möjligen åka till honom och fråga om han ville ta emot hjälp. Jag vet inte om de ens åkte till honom. Hade de gjort det, så borde de ha reagerat bara genom att träffa honom eller kika in i hans hall genom ytterdörren. Lukten skulle de garanterat reagerat på.

När man sett huset utvändigt, sett honom i så smutsiga kläder att det är svårt att förklara, sett honom rota i papperskorgar och man vet att han inte har vatten hemma, så vill man inte ens tänka på hur det ser ut invändigt.

I förra veckan började grannar runtomkring att fundera på om någon sett honom. Ingen hade sett honom på flera dagar och brevlådan var full. Så några grannar bestämde att de skulle kolla om dörren var öppen och kika till honom. Ingen har varit inne på flera år i hans hus.
Det visade sig att han dött helt ensam i sanitär olägenhet utan dess like. Det är ju bara att fantisera hur det ser ut, om man inte har vatten till toalett, disk, rengöring etc på många år.
Mannen hämtades av likbil och polisen kontaktade barnen som inte träffat sin pappa på 25 år. Jag vet att de reagerade på hans smutsiga jackor när de klev in. En granne berättade för dem att så smutsig var han jämt.

Vad händer nu? Jo en saneringsfirma kommer och sanerar hela huset i veckan. I vilket skick huset egentligen är återstår att se efter saneringen. Får mannen åtminstone en värdig begravning? Det hoppas och tror jag innerligt att barnen kommer att fixa. Jag tror att liknande historier finns att berätta, men att de inte kommer till ytan av olika orsaker.

Men jag har börjat ställa mig frågan om jag vill bli gammal i vårt välutvecklade Sverige. Tänk om jag inte längre klarar av att tänka ut basala saker själv, att mitt liv utvecklas åt samma håll som denna gamle mannens liv och att jag tappar kontakten med mina vuxna barn. Ja, jag är allvarligt orolig och alldeles mörkrädd bara jag tänker på detta.

/Guldsmedeshyttebo