Den 28 september är det 20 år sedan M/S Estonia sjönk i Östersjön och 852 personer omkom – 33 av dem från Lindesberg. På dagen 20 år efter den stora katastrofen hålls en minneskonsert i Fellingsbro kyrka. Företrädare från kommunen kommer också att hålla en ceremoni dagen innan – den 27 september – vid minnesstenen i den lilla parken vid Pumphuset, som ligger vid gamla bron.
Det är anhörigföreningen som tillsammans med kyrkan och kommunen arrangerar. Den heter Föreningen Anhöriga Estonia, som var anställda i Lindesbergs kommun, FAE och Göran Claesson är ordförande. Hans dotter Susanne Claesson var en de omkomna. Tillsammans med Britt Davidson och Gunilla Egeryd från föreningen träffade han idag kommunchefen Christer Lenke, för att slutligen bestämma hur minnet av de anhöriga ska högtidlighållas.

Gunilla Egeryd och Göran Claesson från anhörigföreningen. Foto: Hans Andersson.
– Rikspolitikerna stod handfallna och sedan bestämdes allt över våra huvuden. Kommunens företrädare var väldigt tysta först, men har senare ställt upp på våra årsdagar, säger Gunilla Egeryd. Våra mest betrodda politiker, våra mest betrodda tänkare har stulit år av våra liv. Vi hade kunnat lägga det här bakom oss tidigare. Nu har jag gjort det.
Kommunchefen Christer Lenke beklagar att anhöriga känner det så och han säger att han träffat föreningen och kyrkan tidigare under våren för att diskutera minnesarrangemangen.
– Det här är deras upplevelser och det är beklagligt att de känner så. Vi har en skyldighet att ställa upp efter den här mycket tragiska händelsen och vi ska försöka göra ceremonin så värdig som möjligt.
33 personer från Lindesbergs kommun omkom när Estonia förliste. 32 av dessa var anställda inom kommunen. De flesta var kvinnor som arbetade i storkök inom äldreomsorgen och i skolor. Bland de omkomna var också bussens förare.
Konserten med bla kören Akvileja blir kl 18.00 i Fellingsbro kyrka söndag den 28 september. Det blir också kransnedläggning och ljuständning vid minnesstenarna intill de fem kyrkorna i Fellingsbro, Frövi, Guldsmedshyttan, Lindesberg och Ramsberg. Minneshögtider och ceremonier kommer att annonseras brett i olika medier och på kommunens hemsida.
Bakgrund (Sjöhistoriska museet)
En av de stora sjöolyckor som det talas mycket om i Sverige är Estoniakatastrofen. Natten till den 28 september 1994 sjönk passagerarfärjan m/s Estonia mitt ute i Östersjön. Hon var på väg från Tallinn till Stockholm. Ombord fanns 989 personer. 852 av dem dog. Bara 137 kunde räddas ur vattnet.
Många hoppades att fartyget skulle tas upp. Men så blev det aldrig. Sveriges, Finlands och Estlands regeringar bestämde att platsen där Estonia ligger på bottnen skall vara en grav och att gravfrid skall råda. Gravfrid betyder att den plats där människor ligger begravda ska lämnas ifred. Fortfarande är Estoniakatastrofen en svår fråga för många människor. Alla är inte överens med Haverikommissionen om varför Estonia sjönk.
Läs mer: www.sjohistoriska.se/sv/Fordjupning/Amnen1/Estonia
På första advent, den 30 november, blir det julstämning i Lindesberg. Inte minst på Kristinaskolans gård, där Lindesbergs Fastigheter bjuder in till julmarknad för första gången.
– Den här gården, den här fina entrén till Lindesberg – den vill vi ju utnyttja, så vi hakar på skyltsöndagen, säger Ann-Louise Hytter.
Redan som ung fick Markus Virta chansen att stå på scen – tack vare de farser som Lindesbergs revymakare Stefan Jansson skrev och satte upp. Där och då väcktes ett starkt intresse som snabbt skulle växa till en djup och varaktig passion. Med åren har han nu etablerat sig som ett välkänt namn inom musikalvärlden och är just nu aktuell aktuell med den stjärnspäckade musikalen Dear Evan Hansen, som spelas för andra gången på Intiman i Stockholm – med artister som Clara Henry, Martin Stokke Mathiesen och nytillskottet Emil Henrohn.
– Det är så kul när man upptäcker att ”du är ju ljuvlig” – och så var det verkligen med Emil Henrohn. Det var ”a match made in heaven”, skrattar Markus Virta.
För bara två månader sedan var arenarestaurangen bara ett tomt skal, nu är den nyrenoverad, fylld med nya upplevelser, redo att ta emot sina första gäster. På fredagskvällen är det premiäröppning för Main Event i Lindesberg.
– Det känns bra, hela helgen är vi fullbokade, säger Jesper Johansson glatt.
I denna veckas fotokrönika tänkte jag skriva och visa lite bilder från ett efterlängtat möte som jag fick ute i skogen för ett tag sedan, men först till någonting mindre roligt. För några dagar sedan så läste jag något väldigt tragiskt och oroväckande. Var femte år uppdateras rödlistan, en lista som visar fågelarters risk att dö ut i landet, nu finns ett nytt och uppdaterat förslag för rödlistan och för mig som älskar fåglar och speciellt ugglor så blir jag bara ledsen och arg. I Sverige är ugglor hårt drabbade. Två arter av ugglor, fjälluggla och tornuggla, klassas nu som utdöda i Sverige. Ytterligare tre arter ugglor, hökuggla, pärluggla och hornuggla får sämre status. Minskad gnagartillgång i ett varmare klimat är två viktiga orsaker.
För ungefär två år sedan öppnade Gantulga Bat-Ulzii sin japanska sushirestaurang, Nagomi, i Lindesberg. Sedan dess har kundkretsen ständigt ökat, och man kände att lokalen började bli för liten. Imorgon fredag öppnar man i sin helt nyrenoverade lokal, bara ett stenkast bort från den gamla.
– Det blir roligt, det är mycket jobb, men det blir bra, säger Gantulga.
Stämningen är varm och välkomnande på Hillstreet – det skrattas och kramas. På bänken står en kaka redo att skäras upp och kaffebryggaren ger ifrån sig de sista slurpande ljuden – ett tydligt tecken på att kvällens språkcafé snart ska börja. Snart diskuteras allt mellan himmel och jord. Hur har helgen varit? Händer det något roligt i veckan? Heter det en eller ett Silviakaka?
– Det är inte bara för dem som vill lära sig svenska, utan för alla som vill träffa människor, umgås och kanske hitta nya vänner, förklarar initiativtagaren Anwar Ghoubari från Wemake.
Under söndagen gick Noraborna till valurnorna för att avlägga sin röst på hur man ställer sig i frågan om vindkraftsetableing i Älgfallet. Utfallet blev ett solklart nej, med 61 procent av rösterna. Frågan ska nu vidare till kommunfullmäktige.
SLUTREPLIK: Det är naturligt att det finns oro när ens närmiljön påverkas. När stora beslut ska fattas nära där vi bor, ska vi förstås både ställa frågor och kräva tydliga svar. Samtidigt är det viktigt att diskussionen vilar på fakta och på hur våra kommuner faktiskt påverkas framöver.