20 år sedan terrorattackerna i USA: Brandmännens hyllning till räddningsarbetarna som offrade sina liv

Tisdagen den 11 september 2001 började som vilken annan dag som helst, Anders Larsson som numera är styrkeledare vid Guldsmedshyttans brandstation skulle jobba eftermiddag och klev som vanligt in i fikarummet omkring klockan 13.30. I samma sekund som han kom in möttes han av ett uppjagat skrik från en av cheferna: ”Ett plan har störtat i en byggnad i Amerika!”

– Först trodde jag att det rörde sig om ett litet flygplan, typ en Cessna eller liknande, men ju längre dagen gick desto mer klarnade bilden om vad som egentligen hade hänt, och att det rörde sig om totalt fyra plan. Det var svårt att greppa, det var en otäck känsla. Man funderade på vart terroristerna skulle slå till härnäst, skulle vi bli drabbade? berättar Anders.

Bilderna och de otäcka scenerna som utspelade sig i realtid på nyhetskanalerna visade det som nu räknas som det största terrorattentatet i världshistorien, som krävde närmare 3000 människors liv. Trots att Anders och hans kollegor befann sig över 600 mil från attacken gick tankarna till de räddningsarbetare som riskerade sina liv för att rädda andras.

– Man vet ju aldrig vad man hamnar på för larm, och det är klart att man funderade på vad de fick upp för larm i sina sökare när de var på väg dit. Visste de vad som väntade? När man kommer ut på en olycka är det fullt fokus på jobbet, man vill ju göra ett bra jobb och kunna göra skillnad för de inblandade, säger Anders.

Av de närmare 3000 dödsoffren var 403 av dessa räddningsarbetare och poliser, något som gav Anders en tankeställare.

– Man har blivit lite mer riskmedveten sedan dess, och man fick sig en riktig tankeställare när man såg hur små marginaler det var mellan liv eller död. Nu är vi inte så många kvar på stationen som tjänstgjorde 2001, men alla har ju någon slags minne av den händelsen, oavsett om man jobbade inom kåren eller inte.

Något som har stannat kvar hos Anders sedan den där tisdagen för 20 år sedan är tanken på de räddningsarbetare som faktiskt överlevde räddningsinsatsen, som för många pågick under flera dygn.

– Man undrar ju hur dessa räddningsarbetare mådde, blev de någonsin samma människor igen? Man kan knappt föreställa sig allt de var med om, alla synintryck och lukter. Där måste jag säga att Nerikes Brandkår har väldigt bra omhändertagande efter en händelse, det är viktigt att alla får komma till tals vid svåra olyckor. Nu har vi som rutin att ingen lämnar stationen efter ett jobb innan vi har hunnit sitta ner, tagit en kaffe och pratat igenom vad vi nyss varit med om, säger han.

Inför 20-årsdagen av den ofattbara attacken ville Anders passa på att hedra de som ryckte ut på sitt sista larm den 11 september 2001, och postade tillsammans med kollegorna ett känslofyllt inlägg på Facebook.

– Vi tog en bild tillsammans för att hylla dem som aldrig kom hem igen, med en uppmaning till all utryckningspersonal att vara rädda om sig, det är ett riskfyllt jobb vi har. Jag vet att kollegor nere i Malmö gick upp för alla trappor i Turning Torso för att symbolisera de räddningsarbetare som gick upp i tornen för att rädda liv. Det är viktigt att minnas, avslutar Anders.