Allt färre kan besöka sina anhörigas gravar

De senaste femton åren har de som flyttat till ett nytt län ökat med nästan 30 %. I många fall innebär en sådan flytt också att man kommer längre ifrån sina anhörigas gravar. Oavsett anledning kan man känna skuld om man inte kommer iväg till kyrkogården. Speciellt vid högtider som allhelgona och jul.

– Jag tycker inte att man ska ha dåligt samvete om man inte har möjlighet att ta sig till graven. Även om det är en fin plats att gå till finns det fler sätt att visa att man tänker på någon. Det viktigaste är inte hur vi minns utan att vi faktiskt gör det. Jag tror att ens liv blir rikare om vi tar oss tid att minnas, säger Peter Göransson, kommunikationschef på Fonus.

Minnen är en stor bärare av din historia och brukar benämnas som identitetsskapande. Även om en människa inte längre finns är minnet av den fortfarande en del av din identitet. Att minnas tillsammans kan ge kommande generationer ett större sammanhang. Om det är vid graven eller hemma under en gemensam middag spelar mindre roll.

– Utan minnen kan man lätt känna sig rotlös, de säger så mycket om vem man är. Jag tror att det är viktigt att skapa naturliga tillfällen och att göra det lätt för sig! En vän till mig brukar varje år tända ljus för sin mamma under äppelträdet på gården just för att hon älskade äpplen. Det tror jag att både mamman och familjen uppskattar precis lika mycket som om de hade gått till hennes grav, säger Peter Göransson.