Ödmjukhet inför uppgiften är a och o för att bli riktigt framgångsrik i idrott. Frågan är om inställningen var helt hundra när LIF Lindesberg fick se sin segerrad göra halt borta mot Caperiotumba i helgen. Tror man att det ska ordna sig, det är då det går åt skogen.
– Det tog stopp idag, säger jag.
– Ja, så kanske man kan uttrycka sig, vi förlorade matchen, svarar Herman Arenvang.
– Jag menade segersviten, den sprack…
– Jaha du tänker så, ja, vi gjorde ingen bra match.
Vart jag vill komma med den meningsväxlingen som ägde rum efter förlustmatchen i Tumba i söndags? Herman Arenvang ville inte tänka på någon segersvit, han var fokuserad på den enskilda matchen och inget annat. Det är i alla fall det skenet han håller uppe och det är ett sunt sätt att tänka.
Men nog såg LIF Lindesberg ut som ett lag som tänkte alldeles för mycket på sin segersvit och av den anledningen blev alldeles för bekväma i söndags?
Det är naturligtvis inget någon idrottsman någonsin skulle erkänna rakt ut, men det kändes lite som att Lindesberg-killarna trodde att de var lite bättre än de var. Som att två nya poäng mot nästjumbon Caperiotumba skulle lösa sig själva. Oavsett hur mycket tränaren varnade för motståndet inför fighten.
Första halvleks slappa försvarsagerande och slarviga anfallsdito blev vad som fällde laget i slutändan. Är man inte med mentalt från start blir det lätt så. Lindesberg tog inte kampen och hade inte i närheten av tillräckligt med fantasi för att låsa upp sitt motstånd.
Caperiotumba vann egentligen matchen redan när de satte en punktmarkering på Richard Eriksson och fick bort honom ur matchen fullständigt.
Jag tar honom som exempel eftersom hans reaktion på punktmarkeringen bildligt talat var att slå upp tält och slå sig ner vid grillen vid mittlinjen. Det vill säga, han lyfte inte mycket till finger för att ta sig loss från punkten utan stod snällt utanför spelet större delen av matchen och väntade.
Det signalerade ”det här ordnar sig nog ändå” lång väg.
Ett logiskt coachdrag hade när det ändå såg ut som det gjorde varit att sätta Eriksson på bänken. Det spelar ingen roll hur bra en spelare är när denne ändå inte deltar i spelet. Men Eriksson fick sitta kvar i sitt tält vid mittlinjen större delen av matchen. Det signalerade också ”det här ordnar sig nog ändå”.
Nu är Caperiotumba ett betydligt bättre, mer talangfullt lag än vad tabellen visar. Det är ingen skam att få sin segersvit mosad av dem. Men det var inte så att Lindesberg föll med flaggan i topp.
Det är aldrig bra att förlora, det är en klyscha som folk tar till när de…ja, förlorar. Däremot kan man dra lärdom av sina förluster. LIF Lindesberg fick en rejäl näsbränna och en kvaddad segersvit. Det är bara att inse att man inte är bättre än sin senaste insats och att det krävs betydligt mycket mer fantasi och attityd om man ska kunna betvinga Skånela imorn.
Ska en ny segersvit påbörjas måste hjärnorna vara med.
Avslutningsvis, Rex Blom är en skön lirare i Caperiotumba, men stackars pojk. Det förvånar mig inte om han gör ungefär vad den där varelsen hans smeknamn hämtats från gjorde med sin middag på forntiden med speakern innan säsongen är över.
Att på sin egen hemmaplan konstant och i extremt klämkäck anda bli kallad för Tyrannosaurus Rex (Blom) av speakern måste vara frustrerande och kännas fruktansvärt larvigt.
Röös-matchen skulle spelas där Lindlöven skulle hylla sin stora supporter Ernst Röös. Matchen var gratis att se genom HockeyEttans sändning, där man i sin tur fick ta del av en ren utklassning. 7-0 syntes på poängtavlan när slutsignalen tog ton. En hyllningsmatch som den stora supporten Ernst Röös, nog är mycket stolt över.
Åttondelsfinalen är igång. Två matcher ska spelas, där en seg start gav den första segern till gästande Värnamo. Fina upphämtningar gjordes av hemmalaget, som inledningsvis ändrade 11-22 till 23-24. Med 1-2 i set och ett inledande 0-5 när det sista setet tog sin start, blev det däremot för mycket.
Det blev en stor förlust, när LIF Lindesberg gästade tabellfyran Amo under söndagen. De tekniska felen avlöste varandra, medan Amos målvakt såg till att LIF inte fick någon utbetalning, när avsluten väl kom. När slutsignalen väl närmade sig, hade LIF minskat poänggapet från ett tolvmålsunderläge till en tiomålsförlust.
Det blev en förlust i grundseriens sista match, inför SM-slutspelet. Stora upphämtningar genom matchens gång, där 20-11 blev 24-23, följde Lindelaget genom matchen. Något som gav positiva besked från Linde Volley, som nu kommer att ladda upp, inför ett spel i åttondelsfinalen.
Vårserien är en svajig historia för Lindlöven, som tidigare stod med fyra raka segrar. Efter sextio spelade minuter i sitt sista möte mot Kumla under söndagen, står man nu istället med två raka förluster och en förlorad bonuspoäng. Trots en förlust under söndagens förlängning mot Kumla, åker Lindlöven inte lottlösa hem.
Grundspelets sista hemmamatch spelades mot vassa Engelholm under lördagen. Hemmalaget bjöd upp till kamp, men fick svårt att möta tabelltreans spel vid flera tillfällen under matchen. Trots ett starkt hemmaspel vid sina ställen, fick Linde Volley se sig slagna efter tre set.
– De spelade mycket snabbare än oss, kommenterar Ida Larsson.
Efter fyra raka triumfer såg det positivt ut för Lindlöven under fredagen. Trots brist bland hemmalagets backar, kunde man spela in 1-0 inför den andra perioden, men fick stora problem för resterande speltid. Att hemmastjärnan Max Lalander åkte på en skada, var inte heller något som hjälpte hemmalaget.
Med fint spel och Alexander Kovalonok tillbaka efter skada. Kunde Lindlöven gå undan till en storslagen seger, när vårseriens andra mötesomgång inleddes i Lindehov. Få målchanser gavs för båda lagen där Lindlöven visade toppkvalitet och visar att säsongens inledande matchspöke mot Kumla, är bortskrämt.