Det långa uppehållet börjar sakta men säkert närma sig ett slut, men LIF Lindesberg väljer att spela borta i omstarten. Jag tycker inte det är riktigt juste mot den allra mest trogna publiken.
Minns ni det där laget som heter LIF Lindesberg och som huserar ganska framgångsrikt i handbollsallsvenskan?
Nej, skämt åsido, det så erbarmligt långa uppehållet börjar inte lida mot sitt slut, det är fortfarande en hel vecka kvar till det att seriespelet rullar igång igen med match mot Caperiotumba i Idrottshuset i Örebro, men Lindesberg har i alla fall fått en match i benen vid det här laget.
Inte vilken match som helst, utan en riktig kraftmätning mot Elitseriefyran Guif från Eskilstuna. Publiklaget som gjort det till vana att parkera på celebra placeringar i landets mest förnäma handbollsliga.
Man kan väl se det på lite olika sätt med den här träningsmatchen. Givetvis är det viktigt att få en match i benen och givetvis är det jättenyttigt att få mäta sig med ett lag av hög kaliber. Även om det blev en match av träningskaraktär (som Elitserielaget för övrigt vann med 39-34) är det något LIF Lindesberg kommer ha nytta av längre fram när det vankas avgörande i allsvenskan.
Men frågan är om inte den där träningsmatchen kom lite för tidigt. Att lite av effekten kanske försvinner när man inte får sätta igång och matcha på allvar särskilt tätt inpå. Men det gör kanske ingen skillnad i och med att tillvaron i handbollsallsvenskan i största allmänhet består av väntan och väntan och åter väntan så som spelschemat ligger.
Men det som är mest synd är naturligtvis att matchen spelades på bortaplan. Eller ja, i Katrineholm.
Jag har varit inne och snuddat vid ämnet förut, men jag vet inte om jag tycker att det är helt rätt att spela återstartsmatchen i Örebro.
Missförstå mig rätt nu, det finns naturligtvis väldiga fördelar med att flytta en match till Örebro. Speciellt om man ser till att stärka identiteten även utanför orten Lindesberg, att bygga broar för att bli ”länets lag” och sprida missionen om hur fantastiskt kul det kan vara med handboll. Speciellt när den spelas av LIF Lindesberg.
Men jag kan tycka att det är fel att göra det direkt efter ett så här långt uppehåll. Speciellt när Lindesberg avslutade seriespelet innan jul på bortaplan (mot Skånela) och när den enda träningsmatch man lirat under uppehållet också gick av stapeln på ”bortaplan”.
I ett sådant läge, när den trogna delen av hemmapubliken väntat tålmodigt på att få gå på handboll i den fina arenan, tycker jag faktiskt att man hade kunnat spela sin hemmamatch hemma.
Faktum är att det från det att laget spelade i Lindesberg Arena senast (mot Varberg den 12 december), till det att man kommer göra det nästa gång (mot VästeråsIrsta den 7 februari) är hela 57 dagar.
Visst det är inte jättekrångligt att ta sig från Lindesberg till Örebro och tanken att lägga ut en match för att stärka intresset är god. Men jag kan inte låta bli att tycka annat än att det är lite av ett slag i ansiktet på sin mest trogna publik att inte spela den första kampen efter ett gigantiskt uppehåll på sin egen hemmabana när man har chansen.
Sextonåriga Ellen är nybliven världsmästare – Downs-VM i judo på hemmaplan 
Visa hela artikeln
