… så har den kallats, matchen som ska avgöra om Sverige går till EM i Bulgarien och Italien hösten 2015. 22 år var det sedan Sverige sist deltog i ett EM-slutspel och nu kommer allt att avgöras den 31 maj i Halmstad. Som förbundskapten har Johan Isacsson nu en hel del att bevis.
Det kommer bli en hektisk vår för Johan Isacsson. Om Lindes förhoppningar om en finalplats slår in så kan klubbsäsongen hålla på väldigt länge. Ser man till tidigare år så har långa finalserier hållit på ända till slutet av april. Om så blir fallet även i år och om Linde går till final som kommer Johan Isacsson endast ha en månad på sig att förbereda sitt landslag inför den första kvalmatchen i Tallinn den 24 maj.
Det ska bli väldigt intressant att se hur Johan Isacsson tänker kring sitt landslag och framförallt hur han tar ut truppen. Spelare som Marcus Nilsson och Dardan Lushtaku, som är våra största stjärnor och spelar i några av världens toppklubbar, ses som självklara men vilka som kommer bakom och till exempel vem som ska ta andrapassarplatsen efter Dardan Lushtaku känns långt ifrån självklart. För ska man nu spela århundradets match så måste ju spelaruttagningen ges lite extra omtanke. Om detta nu är århundradets match så kommer ju ingen annan av dem som spelar nu någonsin att få en liknande chans. En spelare som är aktiv i flera århundraden har jag svårt att tänka mig. Lite sticker man väl ändå ut hakan när man säger att det är århundradets match? Med tanke på att Sverige spelade EM för knappt 25 år sedan så måste århundradets match innebära att man syftar på 2000-talets första århundrade. Då kan jag tycka att ”århundradets match” får en att känna att vi redan gett upp hoppet om att faktiskt ta oss till själva EM, blir det inga fler toppmatcher detta århundrade.
Borde man göra det, ge upp hoppet om EM alltså? Ja, det kan man ju fråga sig. Först och främst måste man säga att estländsk volleyboll är bättre än svensk. Estland har två klubblag som spelar CEV Cup och ett lag i Challenge Cup, Sverige har inget lag i europeiskt cupspel. Med en stark inhemsk liga och många spelare i andra europeiska toppklubbar så innebär detta att Estland kommer med ett lag där i princip alla har spelat någon typ av europacup under året. Med det sagt så måste man även lyfta fram att Sverige har Marcus Nilsson som är tvåfaldig Champions League MVP och det kan inte Estland mäta sig med. Estland har spelare som Oliver Venno och Ardo Kreek som nästan kan tampas med Marcus Nilsson men som inte riktigt når upp. På papperet så vinner dock fortfarande Estland. Men misströsta inte för det gjorde även Turkiet och dem slog Sverige två gånger om i tidigare kvalomgångar. Hopp finns det alltid och även om jag hoppas att detta faktiskt inte blir århundradets match, utan att vi fortfarande har mer att se fram emot, så tror jag att det kommer kunna bli riktigt spännande att se vad Johan Isacsson och Sveriges främsta volleybollspelare har kokat ihop.