Barndomsvännens glädje efter historiska bronset: ”Extremt stolt”

Det var faktiskt i Lindesberg som Tara och Isabella lärde känna varandra, då som två betydligt yngre flickor, under Frövi judos omåttligt populära evenemang Judofestivalen. Redan då pratade Tara om sina OS-drömmar, något som vännen Isabella minns mycket väl.

– Då bodde jag i Umeå och hon i Stockholm, men vi träffades där på träningarna och redan då pratade hon om OS, och det gjorde jag också. Jag tyckte det var en rolig tjej, hon är halvpersisk precis som jag, och vi klickade direkt, säger Isabella.

Där bildades en nära vänskap, som genom åren tagit dem ut på resor och äventyr världen över. Medan Tara stannade kvar i Stockholm under gymnasiet valde Isabella att söka till judogymnasiet i Lindesberg, där hon till hösten börjar sitt sista år.

– Förra året och under den här våren var vi på två resor till Japan tillsammans. När vi har åkt på de här resorna och tävlingslägren kör hon hur bra som helst, även mot andra som är äldre än henne, berättar Isabella.

På måndagseftermiddagen klev Tara Babulfath upp på den olympiska judomattan, redo för att ta sig an världseliten i jakten på det efterlängtade guldet. Efter en snöplig tredje varning förlorade hon dock semifinalen, och fick istället ladda om för bronsmatch.

– När jag såg det var jag ändå helt säker på att hon skulle ta hem bronset, det fanns aldrig några tvivel, säger Isabella.

När Tara i slutet av sin bronsmatch lyckades få till en fasthållning hade hennes motståndare inget att sätta emot, och Sverige fick därmed sin allra första olympiska judomedalj någonsin.

– Det var helt fantastiskt att se, hon har ju gjort något historiskt, men jag var hela tiden säker på att hon skulle lyckas. Jag vet hur hårt hon jobbar och jag är extremt stolt över henne. Men förutom att hon är en fantastisk judoka, är hon även en otroligt fin och rolig vän och människa, avslutar Isabella.